125/250 presterade väldigt ofta precis lika mycket spänning som Moto2/3 så för spänningen var det bytet helt meningslöst anser jag. Det tråkiga var kanks eatt det var lite mycket Aprilia-cup dock men det var väldigt ofta mycket bra racing då också. Det här har inte så mycket med takt, form eller fason att göra utan ett konstaterade. I min värld är Formel 1 jävulskt prototypigt och presterar grymt bra race nuförtiden, så var det inte för 10 år sen.
Jag kan inte tycka att det är spännande när Lorenzo åker runt som på räls efter Stoner, varv efter varv. Jag kan inte heller tycka det är spännande när det är tvärtom. I 9 fall av 10 står sig platserna från varv fem tills det är målgång. Jag tycker det är spännande när det körs om och görs lite oväntade manövrar. Stoners passering på Lorenzo på Laguna Seca förra året var asfrän. Sista varven i Moto2/3 fantastiska, där åker förarna runt och tänker 'jag ska fanimig vinna den här jävla tävlingen, okej?!??' och inte 'hmm, om jag kommer i mål som tvåa får jag 20 poäng, det är bra!'.
Sen är alla så förbannat jävla glada och trevliga mot varandra, det är också skittråkigt. Jag vill att Lorenzo gör en vansinnes blockpass på Stoner när han väl kommer nära, retar upp honom lite och försöker störa och få honom ur balans. Det är herresjössestråkigt när ingen chansar utan tänker mästerskapspoäng i race tre och sen står och ler och skrattar mot varandra. Var lite ARG goddamn, du kom TVÅA, det är typ nästan som att komma sist. Minst.
