Nja, det jag först kommer att tänka på var när jag körde 125:a. Yngre och mindre erfaren var man naturligvis, så några skyddskläder var det inte tal om (hallå, varför ska man ha det när man ändå inte har körkort, liksom). Flanellskjorta är både stiligt och bekvämt på en karl, dessutom bra mot fartvind. O´yeah!
Nåväl. Efter den något överambitiösa ingressen följer så själv historien; Jag körde en liten sväng med en god vän, jag på min 125:a och han på sin dito. Vi kom ut på en kurvig och mysig asfaltsväg, och givetvis lät vi våra finniga sinnen styra gasrullen i botten i samklang med våra fåniga fjuniga flin. Minns att vi höll runt 90km/h (rysligt nära toppfart på våra jättemopeder m.a.o.), när jag helt plötslig i en skymd högerkurva får planetens jiddra bakhjulssläpp och flyter ut, likt en ung Tony Richardsson, mot motsatt dike. På något sätt lyckas jag ändå genomföra denna vanskliga kurvtagning och smått livsförkortande situation. Rullar vidare för att upptäcka att;
nämen, hallå-där-köp-blåbär, jag har ju bakhjulspunka!
Numera skulle jag väl lagt mig ner med ögonen fulla av tårar, samt hånglat och småjuckat mot asfalten av lycka över att ingen olycka inträffade, men som sagt, man var ju yngre, så vi körde hem och käkade glass istället.
Min gode vän som bevittnade spektaklet berättade att han sett min bredsladd och tänkt för sig själv:
men, jävlar vad han ska stajla och hålla på då. Inte för att han överskattade min körskicklighet, men....
Snipp, snapp...
/perris