Duellen!
Då är man på väg mot MC-Orvars ännu en gång!
Trött
, sliten, ensam men satan så tuff.
Endast dom starka pallar med en frostnatt.
Eller hur var det nu det hette?! "Kung på kvällen...."
I alla fall så är det på vägen dit som jag ser honom, Norrköpings svar på Nightrider
, på sin svarta springare är han på väg in i rondellen bakom mig.
Jag kan se hur han bakom sitt mörka visir
planerar nått illdåd så jag tar givetvis ett defensivt spår för att blocka ett eventuellt omkörningsförsök.
In på Statoil och tanka fullt, man vet ju inte vad som väntar så det är bäst att vara förberedd.
Ner med det svarta visiret och en liten åktur genom rondellen med vänsterhanden på knät för att svänga in på MC-Orvars, cool.
Där hoppar han graciöst av sin svarta springare, tar av sig hjälmen och drar en hand genom sin David Hasselhoff-frisyr.
Fattas bara att han hoppar upp på muren och sjunger "Looking For Freedom".
http://www.youtube.com/watch?v=2ot_katYYiU
Men vadan detta?! Vädret är så perfekt
som det kan bli för att åka hoj men vi blir bara TVÅ???!??!
Vi TVÅ tar tillfället i akt och dissar
de andra som inte klarar av att vara uppe sent
och sen åka hoj.
Vi berättar den ena sanningen
efter den andra och skrattar hjärtligt.
Men så helt plötsligt som en blixt från klar himmel så blir situationen mycket ansträngd.
Vi är tydligen inte helt överens.
Några obesvarade frågor har dykt upp.
Vilket är bäst????
Honda eller Yamaha?
Dunlop eller Michelin?
Röd eller svart?
Showa eller Kayaba?
95 eller 98 oktan?
Mörkt eller tonat visir.
Badbyxor eller badshorts
Snagg eller Hockyfrilla?
Som ni ser så är frågorna många och det är mycket prestige inblandat.
Stämningen är tidvis mycket hätsk
och okvädesoren
strömmar.
Men handsken är ju redan kastad (hittades bakom staketet) så det är bara att välja en lämplig runda för att göra upp.
Valet blir inte så svårt, MALEXANDER, 30 mil stenhård battle.
Det är nu eller aldrig som frågetecknen ska rätas ut.
Det kan inte bli bättre än när vi bara är två och slipper de andra fjollorna
som bara drar ned tempot.
Nu är det bara vi, Honda vs Yamaha, rena sportmaskiner utan massa trams som antibroms, antigas och va fan det nu heter.
Här gäller det att få ett övertag genom få den andre att känna pressen.
Så jag talar om hur tuff
jag är som trots sen lördag har släpat mig hit.
Får nått svar om proppmätt och hårgele, inte vet jag för jag har redan slutat lyssna.
Reglerna är enkla
, det finns inga.
Låt tvekampen börja.
Vi lämnar stan söderut i ett lätt uppskruvat tempo på kringliga vägar och avverkar sträckan till Åtvid utan en endaste ciggarett.
Snabbt stopp
för att lätta lite på trycket och lite tekniksnack om kedjespännare. Allt för att spä på nervositeten.
Det är nog första gången jag sett honom så nervös.
Därefter på igen för att snabbt avverka sträckan till Kisa och vidare till Malexander.
Så här långt har det gått bra, jag har dragit hela vägen med den svarta Yamman slipstremande bakom.
Så fegt att tro att han ska kunna vinna nått på det.
Då dyker det upp, det omtalade vägarbetet.
Sista 2,5 km till Malexander är bortgrävda, det är ett inferno av grus och stenar stora som fotbollar.
Det är då han försöker att rycka ifrån mig. Ut med benet och fullt okontrollerat sladdande likt crossåkare.
Men HA,
det går inte för jag biter mig fast och vi kommer snabbt ikapp en annan hoj som vi klipper hårt men rättvist.
Nu när pulsen är som högst ska han verkligen försöka att visa hur kallblodig
han är genom att skrämma en stackars ankmamma med sina oskyldiga ungar.
Det är fågelungar överallt men som den hjälte
jag är så manövrerar jag Hondan som en gud och lyckas mirakulöst unvika alla.
Ingen blev skadad men nu har han ett försprång.
I rasande tempo styr vi mot Boxholm. Tempot är så uppskruvat att han missar vägen till Ulrika,
så här har jag min chans och återtar rättmätigt första positionen.
Han blir rasande
och hejdar all trafik som tutar glatt
för att heja på den svarta riddare när han åter blir jägaren.
Trots den enorma press som jag får utstå som ett jagat villebråd så lyckas jag hålla tätpositionen.
Han har tydligen även lierat sig med vägverket som sandat så där lagom mitt i en kurva när man minst anar det.
Men en liten sandfläck är ju inte mycket för mig, så jag håller stumt med ett grymt uppställ under fullt nedlägg som resultat.
Nu är det inte långt kvar, lite besvär med sikten har det blivit efter alla flugor och ett litet regn.
Tempot är stabilt kan man säga och vi siktar mot Slaka.
Här gäller det att vara försiktig så inte man blir pepprad med gammelpotatis.
Jag gör allt för att förvilla
honom genom att leta upp den ena slingriga vägen efter den andra.
Inför sista etappen mot Vidingsjö måste jag skaffa mig ett övertag.
Eftersom jag vet hur nervös
han är för Slakahood så stannar jag till på rakan utanför Slaka och talar om för honom att det var här det hände.
Jag berättar hela historien om hur vi i timmar satt där och mörkret närmade sig och väntade på räddning.
Nu darrar
han kan jag lova, så jag är ganska säker på min sak när vi avverkar sista biten med siktet är inställt på Stångebridge.
Väl framme så är det oneklingen ganska skönt att i solsken avnjuta en burgare och diskutera resultatet om hur bra xxxx är.
Vem vet det kanske blir ett märkesbyte snart?!?!
För att detta skall verka trovärdigt
så behöver vi två opartiska vittnen som kan styrka vår berättelse, så därför kontaktar vi Slakamaffian.
Nu har man efter en hård duell äntligen kommit hem och har precis avnjutit en kopp kaffe med MJÖLK!!!!!
Tack för en trevlig tur!
Fotnot: "Han" är ju givetvis ett fingerat namn.