SemesterPojken
Körkortslös
Bra gjort. Hade någon av pojkarna hjälm på sig?
Var själv framme direkt efter en olycka en gång och det är svårt att göra rätt. För min del kunde jag bara konstatera att kvinnan i passagerarsätet var död och fick koncentrera mig på att sitta och hålla om mannen istället så att han inte skulle vandra ut på motorvägen.
Först var han frusterad över att ingen hjälpte hans fru, men sedan förstod han vad som hänt.
Den ångest han gav uttryck för när han frågade "Hur skall jag berätta för barnen att deras mamma är död?", den sitter i hårt. Jag får tårar i ögonen nu när jag skriver om det flera år senare. Fy fan, det är ångest i dom orden. Ett ord som verkligen används för lätt i olika vardagssammanhang.
Jag, liksom du, var riktigt skakig när jag åkte därifrån. På 110 vägen jag brukar köra i 135 gick det 90 hemmåt den gången, det räckte bra så.
Lånade tråden lite för att dela med mig. Jag upplever mig inte som traumatiserad om man säger så, men det är absolut en händelse som jag aldrig kommer att glömma. Och en påminnelse om hur jävla snabbt livet som man är van vid kan kastas omkull i ett ögonblick.
/SSB
Tack.
Japp båda hade hjälm på sig som tur var då den enes hjälm han som hade åkt in i rutan var illa tilltygad, kom precis fram till dom när pappan rusat fram och tog av hjälmen. Förstår inte hur han kan blött så kraftigt från huvudet bara. Hjälmen var ju ändå hel så att säga...
Fan vad hemskt det du berättade. Hur gjorde du när du kollade om hon var död? Puls och andning förstår jag ju men går det inte med mycket tur och skicklighet få igång hjärta och andning med HLR? Eller går inte det? Hur gör man i ett sånt läge?
Som du sa att du låg i 90 på vägen hem, vi skulle handla efteråt och jag hade en lista att gå efter men stod och kollade på listan och sen i hyllorna efter vad jag visste jag skulle ha men stirrade bara tomt rakt ut. Tog lång tid att handla.
Last edited: