Psykiska sjukdomar och allt därtill

[none]

Istället för att spinna vidare i tråden om ilskna bilister fortsätter jag här.

Tråden är tänkt att handla om allt kring psykiska sjukdomar, alltså allting från demens till rättspsykiatrisk vård.

Min tanke är inte att skriva folk på näsan utan öppna upp för mer förståelse/acceptans i samhället kring psykisk ohälsa.
Jag har själv erfarenhet av att jobba med psykiskt sjuka men vill absolut inte hävda mig som någon allvetare och det finns garanterat mer erfarna personer här på forumet.

Ser ni psykiska sjukdomar som något främmande/skrämmande?

Ingen fråga är för dum, i den här tråden!

 

[Brute Force]

Är ju ett ganska brett ämne, depression är en sak och knäppgökar en annan...

 

[dahlgren]

Vet man om ifall man är sjuk i huve?

 

[Skrotnisse]

Vet man om ifall man är sjuk i huve?

vassego:

 

[none]

Är ju ett ganska brett ämne, depression är en sak och knäppgökar en annan...

Det är ett väldigt brett ämne, men det finns ju också finnas en tendens att diskussionerna springer iväg så det är bra med lite bredd.

Kan du utveckla hur din bild av hur en knäppgök är?

 

[Ziip59]

Allt som folk inte begriper är väl skrämmande. Det var ju inte länge sedan en depression var väldigt exotisk och klassades som en grav psykisk sjukdom. I takt med att fler och fler får sjukdomar som depression, panikångest, ätstörningar etc så ökar folks medvetande om dessa. Fler och fler känner någon som drabbas och får lättare att relatera till sjukdomen än om någon vilt främmande är drabbad.

Vi är ju trots allt lite som forna dagars pöbelhop, fast bättre klädda och med bättre läsförståelse. Men fortfarande är allt främmande lättare att bekämpa än att förstå. Jag tror att vi inte sett början av detta ens trots att det blivit mycket vanligare än för en 10-15 år sedan. I takt med arbetslöshet och sämre ekonomi drabbas folk mer och mer samtidigt som pressen ökar på studier och arbetsinsats. I synk med detta minskar samhällets möjligheter att hjälpa till pga sämre ekonomiska muskler.

Sedan har vi en annan växande skara när du talar om psykiska sjukdomar, det är alla som flytt hit med krigstrauman och det är oftast riktigt trasiga hjärnor vi talar om där.

 

[Brute Force]

Det är ett väldigt brett ämne, men det finns ju också finnas en tendens att diskussionerna springer iväg så det är bra med lite bredd.

Kan du utveckla hur din bild av hur en knäppgök är?

Knäppgök:

Depression

 

[none]

Allt som folk inte begriper är väl skrämmande. Det var ju inte länge sedan en depression var väldigt exotisk och klassades som en grav psykisk sjukdom. I takt med att fler och fler får sjukdomar som depression, panikångest, ätstörningar etc så ökar folks medvetande om dessa. Fler och fler känner någon som drabbas och får lättare att relatera till sjukdomen än om någon vilt främmande är drabbad.

Vi är ju trots allt lite som forna dagars pöbelhop, fast bättre klädda och med bättre läsförståelse. Men fortfarande är allt främmande lättare att bekämpa än att förstå. Jag tror att vi inte sett början av detta ens trots att det blivit mycket vanligare än för en 10-15 år sedan. I takt med arbetslöshet och sämre ekonomi drabbas folk mer och mer samtidigt som pressen ökar på studier och arbetsinsats. I synk med detta minskar samhällets möjligheter att hjälpa till pga sämre ekonomiska muskler.

Sedan har vi en annan växande skara när du talar om psykiska sjukdomar, det är alla som flytt hit med krigstrauman och det är oftast riktigt trasiga hjärnor vi talar om där.

Det här är nog mitt sätt att försöka få den processen att gå lite fortare, men det är fortfarande så att psykisk sjukdom är förknippat med skam bland många familjer/anhöriga.

Mitt intryck är att det första som blev accepterat var demens hos sina äldre föräldrar, vilket idag är fullt normalt och inget man behöver skämmas över.

Det är då man kan öppet börja prata om vilka problem demens kan ställa till för familjer tex. att frun har varit död i fem år men mannen frågar ständigt efter sin fru och tar beskedet som nytt varje gång, ska man då fortsätta påtala hennes död?

Vidare fortsatte utvecklingen med utbrändhet som också kan leda till depression. Vad vi är idag vet jag inte riktigt men jag misstänker att acceptansen för ätstörningar kommer härnäst men då gissar jag bara.

 

[none]

Knäppgök

Jag har väldigt svårt att förstå hans vidriga handlingar men jag undrar varför blev det som det blev. Jag läste bara lite snabbt på wikipedia hans uppväxt verkar långt ifrån smärtfri vilket absolut inte berättigar hans beteende men kanske delvis kan förklara varför det som hände hände.

 

[mas95jed]

"Bara för att man är paranoid så betyder ju inte det att det INTE är någon som förföljer en"

 

[Two stroke man]

Ser ni psykiska sjukdomar som något främmande/skrämmande?

Svar: Främmande ja, vanligen inte skrämmande men i vissa fall ja.

Denna dårfink bodde i samma hus som mig på Lappis lite innan han flippade totalt.
http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article436296.ece

 

[Harmon Rabb]

Istället för att spinna vidare i tråden om ilskna bilister fortsätter jag här.

Tråden är tänkt att handla om allt kring psykiska sjukdomar, alltså allting från demens till rättspsykiatrisk vård.

Min tanke är inte att skriva folk på näsan utan öppna upp för mer förståelse/acceptans i samhället kring psykisk ohälsa.
Jag har själv erfarenhet av att jobba med psykiskt sjuka men vill absolut inte hävda mig som någon allvetare och det finns garanterat mer erfarna personer här på forumet.

Ser ni psykiska sjukdomar som något främmande/skrämmande?

Ingen fråga är för dum, i den här tråden!

Sedan man avvecklade mentalsjukhusen på många håll runt om i landet har man sett en rätt markant ökning av psykiskt sjuka ute i samhället. Flertalet är rätt harmlösa som man stöter på. Men det finns ju en och annan som man tycker är rätt obehaglig eftersom man inte har någon aning hur personen i fråga ska reagera. Det har ju förekommit incidenter där det visat sig att personen som utfört dådet har varit psykiskt sjuk och inte sällan har de själva eller anhöriga försökt få hjälp av vården men blivit avvisade.

En viss acceptens har man väl för att det ser ut som det gör. Man kan ju inte låsa in alla personer som avviker från normen.

 

[none]

Svar: Främmande ja, vanligen inte skrämmande men i vissa fall ja.

Denna dårfink bodde i samma hus som mig på Lappis lite innan han flippade totalt.
http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article436296.ece

När du menar främmande syftar du då på att du inte har någon form relation till psykiska sjukdomar eller att du ser det som "konstigt" främmande?

Sjuka människor kan begå fruktansvärda brott och det är inget att försvara däremot ger det ofta en felaktig bild av personens situation. Det menar jag inte som någon form av förmildrande omständighet utan mer en förklaring till varför det har gått så snett.

Ofta ges det intryck om att de som döms till rättspsykiatrisk vård bara begår grova våldsbrott med hemska följder. Så det kanske skall förtydligas att brottet avgör inte om personen döms till fängelse eller rättspsykiatrisk vård, utan huruvida personen är psykisk sjuk eller inte, det kan tex. vara narkotikabrott.

Ett annat exempel är om en person som bor på kommunens särskildaboende enligt LSS och har Aspergers syndrom, om personen i frustration/ilska tänder eld på en gardin så innebär oftast att rubriceringen blir mordbrand och följden rättspsykiatrisk vård.

Det upplever jag som ett glapp i systemet eftersom det hade varit bättre med ett skyddat boende eller någon annan bättre vårdform, men det är bara min personliga åsikt.

 

[dn-L]

Vi är ju trots allt lite som forna dagars pöbelhop, fast bättre klädda och med bättre läsförståelse.

Fast läsförståelsen är numera på tillbakagång enligt alla rapporter om dagens studenters exeptionellt bristande grundkunskaper, så pöbelhopen har fått en renässans om än de idag är iförda Bieberfrisyrer och fräsiga sneakers.

 

[Two stroke man]

När du menar främmande syftar du då på att du inte har någon form relation till psykiska sjukdomar eller att du ser det som "konstigt" främmande?

Jag menar "konstigt" främmande. Dom är alla olika och när man inte känner dom vet man inte om dom är lugna eller labila vilket är ganska vanligt. Nu är jag inte typen som är rädd för aggressiva individer vare sig dom har en diagnos eller en skinnväst men jag tycker definitivt det är befogat att ta sig lite i akt när man märker att man har med sådana individer att göra.
Många psykiskt sjuka kan man ju inte ens identifiera eftersom de ser och beter sig mer eller mindre helt normalt större delen av tiden.

 

[none]

Sedan man avvecklade mentalsjukhusen på många håll runt om i landet har man sett en rätt markant ökning av psykiskt sjuka ute i samhället. Flertalet är rätt harmlösa som man stöter på. Men det finns ju en och annan som man tycker är rätt obehaglig eftersom man inte har någon aning hur personen i fråga ska reagera. Det har ju förekommit incidenter där det visat sig att personen som utfört dådet har varit psykiskt sjuk och inte sällan har de själva eller anhöriga försökt få hjälp av vården men blivit avvisade.

En viss acceptens har man väl för att det ser ut som det gör. Man kan ju inte låsa in alla personer som avviker från normen.

Min uppfattning är att mycket ansvar är överlagt på kommunen, så visst är färre instängda idag än för några år tionden. Jag delar din uppfattning med att de finns farliga personer i samhället däremot är min uppfattning att det främst är droger som gör personer väldigt instabila. Det är bara att ta en sväng på krogen för att se omotiverade testosteron slagsmål osv.

Jag har mycket svårt att köpa medias bild om att vi ska vara rädda för det finns massa psykiskt sjuka människor i samhället, vilket bara spär på myten om att alla psykiskt sjuka är livsfarliga.

Att vården av psykiskt sjuka är under all kritik kan jag bara konstatera men samtidigt söker folk för saker som tidigare man "klarade" själv, personer söker idag för att sin katt har dött eller sin pojkvän gjort slut. Då pratar jag om akut inläggning på större sjukhus. Idag krävs mycket för att bli inlagd, oftast krävs nästan sucidplaner/försök, vilket i sig bygger ett sjukt system.

 

[Two stroke man]

...myten om att alla psykiskt sjuka är livsfarliga...

Knappat någon tror att alla psyksjuka är livsfarliga. Problemet är snarare att man inte vet vilken sorts psyksjuk man har att göra med och då är det säkrast att hoppas på det bästa men agera efter att det kanske är det värsta.

 

[none]

Jag menar "konstigt" främmande. Dom är alla olika och när man inte känner dom vet man inte om dom är lugna eller labila vilket är ganska vanligt. Nu är jag inte typen som är rädd för aggressiva individer vare sig dom har en diagnos eller en skinnväst men jag tycker definitivt det är befogat att ta sig lite i akt när man märker att man har med sådana individer att göra.
Många psykiskt sjuka kan man ju inte ens identifiera eftersom de ser och beter sig mer eller mindre helt normalt större delen av tiden.

Jag har mött väldigt få aggressiva individer som är psykiskt sjuka, ju fler möter jag i vardagen som man ibland kan börja fundera på om allt står rätt till. Alla personer, oavsett sjuk eller inte, förtjänar samma bemötande och bara genom sitt bemötande kan man komma så otroligt långt.

Visst är det sunt att akta sig när man känner av att personen kan vara farlig, men att beskriva psykiskt sjuka som farliga tycker jag är fel.

Många psykiskt sjuka tycker det är fantastiskt jobbigt att de ser normala ut när de i själva verket mår så j*vla dåligt. Nyligen var jag på en föreläsning av en bipolär tjej som gärna hade haft cancer istället för då hade det iaf synts hur dåligt hon mådde under sina sämre perioder.

 

[none]

Knappat någon tror att alla psyksjuka är livsfarliga. Problemet är snarare att man inte vet vilken sorts psyksjuk man har att göra med och då är det säkrast att hoppas på det bästa men agera efter att det kanske är det värsta.

Jo det finns fortfarande många som är livrädda för psykiskt sjuka oavsett om det är depressioner eller personlighetsstörda. Myten att psykiskt sjuka är farliga är riktigt svår att ta död på, dels genom media och filmer eftersom det är ett säljande koncept och dels för det fortfarande finns mycket okunskap hos befolkningen på området.

 

[Two stroke man]

Jag har mött väldigt få aggressiva individer som är psykiskt sjuka, ju fler möter jag i vardagen som man ibland kan börja fundera på om allt står rätt till. Alla personer, oavsett sjuk eller inte, förtjänar samma bemötande och bara genom sitt bemötande kan man komma så otroligt långt.

Tja, jag vet ju inte om de jag möter har diagnos eller inte. Jag räknar nog även in dom du nu nämner till psyksjuka.

Man kan inte bemöta alla lika, de som jag bedömer riskabla håller jag automatiskt större säkerhetszon till och jag blir automatiskt mer observant på deras reaktioner. Och jag väljer gärna att avlägsna mig. I mötet med misstänkta psykfall så ökar oftast risken i risk-rewardläget samtidigt som rewarden oftast minskar så jag har därmed incitament att gå vidare.