Jag vill egentligen diskutera skillnader mellan olika äventyrscyklar och hur de står i förhållande till varandra. Givetvis kan jag titta på Youtube och försöka bilda mig en uppfattning, men man vet aldrig hur man ska värdera det som sägs. Här på forumet kan jag få direkt respons på det jag skriver.
Man kan slå i spik med slägga också och fälla träd med fogsvans. Det finns anledningar till att de flesta väljer andra metoder.
Vad gäller endurokörning så får jag ingen ordning på min astma så det blir lite andefattigt ganska raskt. Egentligen borde jag väl sälja cykeln, men det kräver att jag tar hem folk.
Ha ha - "andefattigt".
Jättekul. Om man inte själv står där och flåsar.
Nå, då förstår jag.
Man spalta upp dem i grupper efter sina behov.
Somliga har jättetankar, vissa i den gruppen kan bära jättestora lass dessutom .
Andra är roliga att köra, somliga går att lyfta upp från marken utan kran.
Återigen andra har snygga lösningar för packsystem.
Du listar två värstingar i din ämnestart.
Dom är ju såklart bäst. På pappret.
...men jösses vilken overkill för små spontana turer över helgen.
Vilket är viktigast - naturen eller resan dit?
Även det har betydelse för vilket förslag man presenterar.
Nytt, nästan nytt eller begagnat?
Åkay, nu har jag läst in mig på trådstarten lite bättre. F'låt!
Du har inte listat Honda CRF 1000.
Trillat ner en del i pris när 1100an kom, Hondakvalitet och -andrahandsvärde, har ett smidigt och snyggt väsksystem och är en smidig (nåja) hoj när det blir lite trångt.