Här kommer en liten update!
Energin är väldigt låg fortfarande och det tar på krafterna att skriva.
Jag låg nedsövd i 6 dygn i samband med ett par magoperationer för att stoppa de inre blödningarna som jag ådrog mig vid kraschen. 17 påsar blod inkl plasma behövdes och enligt någon läkare så var jag 15 till 20 minuter ifrån att kasta in handduken. Jag färdades till Halmstad först där jag öppnades upp längsmed magen. Där proppade de mig full med handdukar tydligen, sydde/häftade ihop säcken och skickade mig till Sahlgrenska där jag öppnades upp återigen och operationen slutfördes. Förhoppningsvis är alla dukar borttagna också.
Utöver det så krossades mitt högra bäcken, tack och lov så var det i ett par större bitar istället för smulor. Jag bröt höger höft och lårbenet precis under höftledskulan. Även höger fot bröt jag precis vid fotleden. As we speak så gör vi ett test där jag blir torterad med el. Det verkar högst troligt att en nerv är av i högra benet, den som ser till så man kan sträcka på tårna och vinkla foten uppåt. Ett sista test återstår och jag skriver detta med handsvett. En läkare skall komma in och använda en nål på något sätt. Jag känner hur pulsen ökar bara av tanken. Skall han träffa nerverna med nålen eller vad är tanken liksom??
2-3 dygn efter magoperationerna så utfördes bäcken/höft-operationen där det krävdes 3 personer för att trycka tillbaka höger sida av mitt bäcken. Samtidigt så körde de en metallställning igenom smalbenet och hängde vikter på ställningen för att musklerna inte skulle dra upp lårbenet snett. Den OP gjordes i Mölndal.
Jag skickades sedan till Mölndals intensivvårdsavdelning (IVA) där jag efter 6 dygn från olyckan fick vakna upp. Det var den by far sjukaste och läskigaste upplevelsen jag har varit med om. Det tog ett par timmar tror jag att inse att det inte var en mardröm utan det var min verklighet. Det var svårt att acceptera och hur jag hanterade det låter jag vara oskrivet tills vidare. Det är både komiskt och ledsamt.
Onsdag den 30/8 flögs jag upp med ett litet ambulansflyg till Stockholm.
Redan från start var det kaos. Jag hade en avdelning och nyckel att komma till men fastnade på akuten i 1,5h samtidigt som epiduralbedövningen hade tagit slut. Kaoset fortsatte den kvällen och jag fick ligga på uppvaket där de kunde övervaka mig bättre med mer smärtstillande. Sedan tillbaka till avdelningen och sen nästan direkt till IVA ett par dagar. Och nu är jag tillbaka på den ortopediska avdelningen sedan ett par dagar. Jag har lyckats få liggsår men för 2 dagar sedan gav jag mig fan på att jag skulle sätta mig i rullstol så nu är jag uppe och sitter en stund eller två varje dag.
Jag får panik på sjukan. Jag har tillbringat för mycket tid här redan och vill komma hem för att rehabträna och bli hel igen. Men först väntar en fotoperation och sedan måste jag kvitt epiduralen. Den är det bästa och värsta som jag har här. Den tar nästan helt bort all extrem buksmärta men den stänger samtidigt av allt som den påverkar. Den måste bort innan jag kan åka hemåt.
Nervtestet är förresten klart nu med nålen och det finns ingen muskelaktivitet alls i en viss del av benet men det verkar som om det pga all svullnad, så den ligger i kläm, och inte att den är av.
Jag hoppas inte den här updaten var alltför otydlig. Det tog över 2h att skriva den med hur många avbrott som helst pga tester och förflyttningar.
Jo just det. Jag skall självklart tillbaka upp på hojen på ett eller annat sätt. Oavsett nervskada. Jag uppskattar alla fina lyckönskningar och krya-meddelanden!