Nationaldagsracet på Anderstorp! Jag trodde att racerapporten skulle bli kortare. Sorry
Vi började den fria träningen med diverse problem. Maccan hade problem med Quick shiftern och Esas hoj gick på tre cylindrar. Min hoj gick sådär med 14/41-drevning. Den var extremt trött och jag behövde byta tillbaka till 42-drevet som jag använt tidigare för att sedan använda kvalet till att hitta vilka växlar jag skulle köra på i kurvorna.
Jag vet inte hur andra gör men jag när kör så räknar jag nedväxlingarna. Exempelvis vid en nedväxling från 6:an till 2:an så har jag ett visst mönster jag följer. Två snabba nedväxlingar ner till fyran, ut med kopplingen en kort kort stund, ner till trean och låta motorbromsen jobba ordentligt innan jag skickar i tvåan och hoppas på att bakändan hinner sätta sig någorlunda innan jag börjar svänga. Av någon anledning så räknar jag uppåt och inte nedåt, Dvs har jag växlat ner till tvåan från sexan så har jag räknat till 4.
Just det. Racerapporten. Hur som helst så fick kvalet vara en förlängd träning för min del då jag kände mig ringrostig och hade svårt att gå på hörntänderna. Jag satte min förhoppning till Maccan istället som dock inte syntes till förrän den sista kvarten av kvalet. Han var ute och kalibrerade hojen på parkeringen. Samtidigt konstaterade vi att Esa inte hade möjlighet att deltaga i tävlingen som förare. Hur tusan skulle det gå att tvåmanna en 6h-tävling?! Framförallt när vi dels inte var förberedda. Dels har 1000cc-hojen växelproblem och den lilla sexhundran lider av en motortemp på 100-103 grader. Vi var inte direkt konkurrenskraftiga på pappret.
Vi backar dock inte för en utmaning så det här kändes spännande, även om jag var ytterst osäker på hur det här skulle sluta. Vi skulle få köra 45 minuter i taget under fyra stintar, med endast 45 minuters vila som mest om inget går fel!
45 minuter är ungefär som två SM-race i följd utan vila. För er som kan matte så har ni nog räknat ut att det motsvarar 8st race på 6h. Det är helt galet!
Marcus fick ta starten som omväxling och som han gjorde det! Och trots en krånglande växellåda och Quick Shifter så dammade han in sin första 1,38-tid och satte därmed ett nytt personbästa för sin del. Imponerande!
Sen var det min tur med nytt bakdäck. Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte jättemycket av min egna körning de första tre stintarna. Det är den sista stinten som gjorde avtryck. Men jag körde på relativt jämna tider mellan 41-43 samt någon enstaka 40-tid. Bland annat mitt nya personbästa! Det var mycket trafik och och det är läskigt med så stora fartskillnader. Eller snarare att spårvalen för orutinerade förare kan variera så mycket i kurvorna och det är svårt att räkna ut hur de kommer köra ibland.
Medan Maccan fick ta över rodret så blev jag serverad mat och fick hojen tankad. Jag har sagt det förr men utan hela teamet så hade det här blivit pannkaka. Åsa, Anna, Esa och Mattias gav oss de bästa förutsättningarna för att vi skulle kunna fokusera på körningen.
Racet fortlöpte allteftersom timmarna gick och energin dalade sakta men säkert för oss. När Marcus var ute på sin sista runda så laddade jag upp för fullt med fruktgodis och vatten. Vi tampades om fjärdeplatsen och precis när jag tog över så hade vi tappat till det andra teamet och vi befann oss alltså på en femteplats.
Inför sista stinten så hade jag laddat på med nytt bakdäck igen då det jag använda från start hade börjat kasa och sladda lite väl mycket efter 3x45 minuters pangande. Nu hade jag bett Åsa att visa varvtider. Jag behövde något konkret att fokusera på. Jag gick ut med gott mod om att köra som aldrig förr och förtroendet för hojen fanns där!
Jag gav 100% hela tiden och det var många 1,40-tider på den sista stinten. Pulsen var skyhög mest hela tiden, och jag svettades till och med i ögonen. Åtminstone kändes det så. Men det kändes bra och jag var säker på att jag skulle kunna hålla det här tempot hela stinten igenom. Greppet från bakdäcket var tokbra och under var och varannat varv så hade jag armbågen i backen i opelkurvan (den långa bankade vänsterkurvan) och kände att jag minsann hade fått revansch från kraschen i samma kurva under SM-helgen. Ooh det kändes helt sjukt bra!! Jag kunde slänga ner hojen till höger och vänster och känna att när däcken kasar och börjar förlora fäste, först då är det lagom fart! När lite mer än halva stinten hade passerat så slutade jag att få varvtider och de valde att visa tid till framförvarande. Jag minns inte exakt när det hände men jag minns dock att när det var 10 minuter kvar så låg jag 17 sekunder efter framförvarande. Först tänkte jag att det aldrig kommer gå. En tusendels sekund senare tänkte jag att 1,7 sekunder per varv inte är någon omöjlighet. Jag försökte skruva upp tempot ytterligare men i och med trafik är det väldigt svårt att sätta snabba varv. Men tidsskillnaden droppade med flera sekunder per varv! Det skulle bli tight men det finns en chans! 14 sekunder. 13 sekunder. 10. 8,6 sekunder. 6,3 sekunder. Nu är det inte många minuter kvar!! Hela teamet stod längs muren och hejade på så det etos härliga till! Ut på långrakan så började jag fundera på vem det var som låg före mig och när tiden var ute och sista varvet skulle köras så förstod jag att det var en grön kawa. Jag pushade som aldrig förr och när jag kommer ut från Hansenkurvan (tredje sista kurvan) så har han börjar svänga in i den långa svepande karusellen (näst sista kurvan). Jag matar på för allt vad däcken är värda, tappade nästan fästet med framhjulet men gasar och gasar och gasar och jag går ut nästan jämnsides med honom innan jag bromsar. Det går alldeles för fort och jag får stå på bromsen för att inte köra rakt ut. Viker ner och ut på start/målrakan med låg fart, och låångt bort från apex. Jag ger på fullt och bakhjulet släpper hårt så jag är nära att bli avkastad och han har inga problem att ta mig på insidan. Jag var förbi men min blockpass misslyckades och vi bommade tredjeplatsen med 0,388 sekunder! 38 hundradelar!!
Jag var frustrerad men ändå kändes det helt fantastiskt. Jag möttes av jublet från världens bästa team och trots att vi inte kom på pallen så kändes det här som en seger! En halvtrasig 1000cc och en 600cc som går på tok för varmt lyckades faktiskt prestera riktigt bra på Anderstorp!
Vi ligger fortfarande två i serien med en poäng till godo till trean! Däremot har vi 20 pinnar upp till förstaplatsen.
Just det! Det där varvet under första stinten som blev mitt nya pers. Jag körde in på 1,40.197! Och mitt sista varv där jag bromsade på mig var 1,40.571. 39:an är så nära nu!
Vilken prestation vi gjorde! Vilket härligt team vi är! Det här racet kommer jag minnas tillbaka till!
#winbladracing
#THFracing
#Klätterapan
#StefanAndersson
#HedlundTransportAB
#HigginsAB
#Rotera
#ArtComputerLundholmAB
#StuckBema
#Flir
#Bridgestone
QUOTE=hakhap;6329931]En fråga från en ovetande vad är det som gör att du blir frånkörd på rakan? Är inte detta superstock cyklar, dvs orginal motor osv?[/QUOTE]gillar alla värden som visas i alla möjliga hörn
