syltburk
Skallig och arg!
Detta skrev jag nyligen i en annan helt orelaterad tråd, men jag tycker det passar bättre här.
Följande hände för någon månad sedan, en söndagskväll. Jag hade jobbat hela helgen, totalt ca 26 timmar, så jag kände för att få lite motion och tänka på annat innan jag skulle tillbaka till jobbet på måndag morgon. Jag tog en lång cykeltur i högt tempo i mörkret. Vanligtvis cyklar jag bara när det är ljust så jag har varken reflexer eller belysning på cykeln. Nästan hemma när jag ger järnet för att klämma ur den sista orken i kroppen så kör en bil upp bakom mig. Jag undrade vad fan han höll på med tills han slog på en massa blåljus. Passageraren kör ner rutan och säger att jag ska stanna. Ur civilbilen kliver två civilklädda gubbar som ser ut som lodisar. De visade dock upp sin polislegitimation så de var nog poliser (knarkspanare???).
Först trodde jag förstås att de skulle gnälla på min cykels brist på reflexer och lampor. De sa dock inte ett ord om det. Det första polisen sa var:
- Är du ute och motionerar eller?
Detta förstod jag senare att det var ren sarkasm. Efter att jag svarade ja på den frågan undrade genast polisen vilken drog jag hade tagit och vad jag flydde ifrån. Jag blev givetvis väldigt förvånad av denna fråga och svarade att jag bara är ute och motionerar. Polisen tänkte antagligen att jag var en idiot som inte ens kunde hitta på en egen bortförklaring.
Vidare tyckte polisen att jag cyklade väldigt snabbt. Eftersom det var en 30-väg och jag cyklade betydligt snabbare än 30 började jag fundera på om man kunde på fortkörningsböter med trampcykel. Sedan fortsatte de och undrade om jag var beväpnad, om jag hade haft "problem med polisen tidigare" och påstod att jag såg drogad ut. Jag förklarade att jag aldrig tagit några droger, inte ens dricker alkohol och aldrig haft något med polisen att göra förut. De hade dock väldigt svårt att förstå att en hederlig människa kan vara ute sent på kvällen och motionera.
- Så du är ute och motionerar?!
- Ja.
- Mitt i natten?!
- Ja.
- I jeans?!
- Ja.
- Dina pupiller är väldigt stora!
- Kanske för att det är mörkt ute.
- Ja...
Till slut insåg de sitt misstag och bad om ursäkt.
Följande hände för någon månad sedan, en söndagskväll. Jag hade jobbat hela helgen, totalt ca 26 timmar, så jag kände för att få lite motion och tänka på annat innan jag skulle tillbaka till jobbet på måndag morgon. Jag tog en lång cykeltur i högt tempo i mörkret. Vanligtvis cyklar jag bara när det är ljust så jag har varken reflexer eller belysning på cykeln. Nästan hemma när jag ger järnet för att klämma ur den sista orken i kroppen så kör en bil upp bakom mig. Jag undrade vad fan han höll på med tills han slog på en massa blåljus. Passageraren kör ner rutan och säger att jag ska stanna. Ur civilbilen kliver två civilklädda gubbar som ser ut som lodisar. De visade dock upp sin polislegitimation så de var nog poliser (knarkspanare???).
Först trodde jag förstås att de skulle gnälla på min cykels brist på reflexer och lampor. De sa dock inte ett ord om det. Det första polisen sa var:
- Är du ute och motionerar eller?
Detta förstod jag senare att det var ren sarkasm. Efter att jag svarade ja på den frågan undrade genast polisen vilken drog jag hade tagit och vad jag flydde ifrån. Jag blev givetvis väldigt förvånad av denna fråga och svarade att jag bara är ute och motionerar. Polisen tänkte antagligen att jag var en idiot som inte ens kunde hitta på en egen bortförklaring.
Vidare tyckte polisen att jag cyklade väldigt snabbt. Eftersom det var en 30-väg och jag cyklade betydligt snabbare än 30 började jag fundera på om man kunde på fortkörningsböter med trampcykel. Sedan fortsatte de och undrade om jag var beväpnad, om jag hade haft "problem med polisen tidigare" och påstod att jag såg drogad ut. Jag förklarade att jag aldrig tagit några droger, inte ens dricker alkohol och aldrig haft något med polisen att göra förut. De hade dock väldigt svårt att förstå att en hederlig människa kan vara ute sent på kvällen och motionera.
- Så du är ute och motionerar?!
- Ja.
- Mitt i natten?!
- Ja.
- I jeans?!
- Ja.
- Dina pupiller är väldigt stora!
- Kanske för att det är mörkt ute.
- Ja...
Till slut insåg de sitt misstag och bad om ursäkt.
Last edited: