Jag bokar aldrig något i förväg. Allergisk mot måsten.
Blir inte stressad av att inte ha boende bokat eller färja hem.
En gång i och utanför Warszawa blev det lite strul då appen Kartor i min iPhone 6 inte var uppdaterad. Campingplatserna var nedlagda (3 st) en hade aldrig funnits, en var bnb eller vandrarhem eller oklart.
Åker ut från stan till motorvägen. Ett motelliknande ställe hade inga rum. Ett annat var helt nedsläckt och ett tredje var öppet men det var bröllopsfest och därmed abonnerat. Hmm. Klockan är 21.30. Börjar mörkt. Fulcampa i Polen? Svänger av motorvägen. Hittar en grusväg, åker en bit och ser ett litet fält i en glänta. Mörkt. Det vita som syns här och där, i ljuset från hojen, är toapapper. Jag backar ut och följer vägen lite till. Läskigt, jag hör banjon. Vänder och åker vidare på motorvägen.
Allt ok. Vad gör man? Man åker tills det löser sig. Om det så tar hela natten.
Några mil senare, lite efter 22. En stor röd skylt. HOTELL. Stort hotell dessutom. Jag svänger av, de har öppet, jag får ett rum och parkerar hojen utanför mitt rum.
Nu gick det en massa tid på att leta campingar och hotell som inte fanns. Jag har aldrig varit med om detta varken före eller efter. Konstigt. Lite nyare telefon nu och jag kör med Google Maps. Bokar som sagt inget i förväg.
Första gången i modern tid blev det Danmarksbron ner och Gdansk-Nynäs hem.
Andra gången blev det tvärt om.
Ingen av gångerna hade jag bestämt vilken väg jag skulle ta hem.
Warszawa och en liten liten motorcykel.