Väntar också på alla jobben som de lovade och som de troligtvis vann valet på.
Allt annat än en kommunistisk regim kan/bör inte skapa jobb. De kan bara skapa förutsättningar för jobb och det finns nog ingen regering i världen som kan visa en positiv sysselsättningstrend det senaste året.
Ur det perspektivet får vi nog bedömma regeringens "jobbvänlighet" med hur lite arbetslöseheten har ökat jämfört med andra länder. (Huruvida det är mycket eller lite jämfört med andra länder vet jag inte, den frågan är öppen).
Angående SAAB och presumptiva köpare anser jag följande. Har en produkt ett marknadsmässigt pris finns det till slut en entreprenör/riskkapitalist/kund som köper varan (företaget SAAB). Vill ingen företagare i hela världen köpa SAAB, som alla i hela världen vet är till salu, ställer jag mig enormt frågande till varför staten skall köpa företaget. Det är ju bara ett tecken på att produkten är felaktigt prissatt. Ergo betalar staten betalar vi för mycket.
Liten räkneövning som är halv-OT
Vid ett köp behöver staten (vi) då pumpa in dels köpeskillingen på 3-6 mdr och sedan 5-10 mdr per ny bil som måste nyutvecklas omedelbart (dvs. 10-20mdr för en ny 9-5 och 9-3)...
Räknar vi enkelt med 20mdr totalt fördelat på 4000 anställda i SAAB har vi en förvärvskostnad på 5mkr per anställd. För det har vi råd att låta 4000 personer med a-kassetak på 18 700 kr/mån gå på a-kassa i 22 år och 3 månader ungefär.
Något säger mig att de anställda hittat ett nytt jobb innan dess.
Edit: På ett personligt plan lider jag med alla som riskerar att bli av med jobbet eller rent av blivit arbetslös. Har själv hamnat i den sitsen vid två tillfällen och med risk för att låta "hurtig" så är det bara att försöka lösa skiten själv, det går inte att ropa på staten efter mer cash till en affärsidé som fallerat