Hoten mot SD är en attack på demokratin
5 november 2013 kl 18:18 | Permalänk
Så har det hänt igen. Medlemmar i Sverigedemokraterna har hotats. I Uddevalla detonerade tidigare i veckan en bomb i en bil som tillhörde en sverigedemokrat, en annan sverigedemokrats hus klottrades ned. ”AFA har ögonen på dig”, stod det enligt Aftonbladet. Med de orden har vänsterextremisterna inlett sin egen valrörelse inför 2014.
Inget annat partis medlemmar utsätts för lika många hot som Sverigedemokraterna.
I en rapport från 2008 konstaterar Säpo att partiets förtroendevalda utsätts för ”omfattande och systematiska hot från den autonoma miljön” där även våldsbrott förekommer. I artiklar för Sydsvenskan skrev Niklas Orrenius i mitten av 00-talet om hur sverigedemokrater blev av med sina jobb, trakasserades och hotades, på grund av sin partitillhörighet. Orrenius journalistiska röst var relativt ensam om att beskriva situationen för sverigedemokrater, och hans texter finns samlade i reportageboken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza (2010). I slutet av 2012 släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en rapport som visade att Sverigedemokraterna fortfarande är i särklass mest utsatta. Hälften av förtroendevalda sverigedemokrater utsattes 2011 för hot, våld eller trakasserier. Det är långt mycket mer än nummer två på listan – Miljöpartiet – som hamnar näst högst med 19 procent.
-Vi är nog det enda partiet som har en egen krisorganisation där vi hjälper folk som blivit utsatta, säger Bengt Malmberg, som är partiets säkerhetsansvarige, till mig när jag ringer honom. Han har inte sett någon minskning på antalet registrerade incidenter, vilket de annars hade hoppats på sedan riksdagsinträdet 2010. I partiets egen sammanställning har 251 fall av hot, våld eller trakasserier inträffat sedan 2011, inklusive 71 fall hittills i år.
Tar vi hot mot sverigedemokrater på mindre allvar?
I september 2010 rapporterades det att sverigedemokraten David von Arnold Antoni blivit misshandlad. Statsminister Fredrik Reinfeldts reaktion var minst sagt överslätande: ”Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”. Förundersökningen lades senare ned eftersom Antonis berättelse inte ansågs trovärdig, men det är oviktigt i sammanhanget. Reinfeldts avsky mot Sverigedemokraterna är allmänt känd, men att han här inte förmådde stå upp ordentligt för demokratiska grundprinciper är under all kritik.
Tänk er att uttalandet i stället hade gällt Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Inga undantagsregler ska gälla för SD, de är valda på demokratiskt mandat som alla andra partier, och ska skyddas precis lika mycket som alla andra. Det hela är ganska enkelt. Ingen ska behöva finna sig i att bli attackerad för att man hyser en impopulär åsikt.
Det är knappast en nyhet att vi är dåliga på att acceptera avvikande åsikter i Sverige. Vi gillar att prata om att vi gillar olika, men det stämmer inte, vilket statsvetaren Andreas Johansson Heinö visat i sin bok Gillar vi olika? : hur den svenska likhetsnormen hindrar integrationen (2012). Lustigt nog verkar ideologisk rättrogenhet särskilt värderas av högutbildade. Sociologen Diana C Mutz har i boken Hearing the Other Side (2006) visat att ju högre utbildning man har desto mindre exponeras man för andra åsikter än sina egna. De välutbildade bildar åsiktsghetton, isolerade från varandra och övriga samhället. Boken handlar om USA, men har troligen bäring även på svenska förhållanden. Om bara de mest populära åsikterna får plats i offentligheten blir demokratin inte mycket värd.
I skrivande stund har Jimmie Åkesson just förts åt sidan av polis och Säpovakter, efter att ha blivit attackerad av en kvinna under en boksignering på Nytorget i Stockholm.
Men det är inte bara sverigedemokrater, utan även politiker överlag som råkar illa ut.
Det finns en förlegad myt om att lilla Sverige är så tryggt och säkert. Det gäller inte förtroendevalda. Var sjätte politiker utsätts för hot, våld eller trakasserier.
Riksdagsledamöter drabbas i större utsträckning, så många som var tredje har utsatts för hot eller våld. Att jämföra med 15 procent för kommun- och landstingspolitiker. Som socialdemokraten Liza Jonsson som nyligen överfölls och misshandlades svårt i sitt eget hem i Nordmaling. Hoten och våldet får konsekvenser för hur många som vågar engagera sig politiskt. En riskmedveten karriärvägledare skulle i dag kunna säga: Om du vill inte vill råka illa ut – bli inte politiker, och särskilt inte sverigedemokrat.
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/11/05/hoten-mot-sd-ar-en-attack-pa-demokratin/
5 november 2013 kl 18:18 | Permalänk
Så har det hänt igen. Medlemmar i Sverigedemokraterna har hotats. I Uddevalla detonerade tidigare i veckan en bomb i en bil som tillhörde en sverigedemokrat, en annan sverigedemokrats hus klottrades ned. ”AFA har ögonen på dig”, stod det enligt Aftonbladet. Med de orden har vänsterextremisterna inlett sin egen valrörelse inför 2014.
Inget annat partis medlemmar utsätts för lika många hot som Sverigedemokraterna.
I en rapport från 2008 konstaterar Säpo att partiets förtroendevalda utsätts för ”omfattande och systematiska hot från den autonoma miljön” där även våldsbrott förekommer. I artiklar för Sydsvenskan skrev Niklas Orrenius i mitten av 00-talet om hur sverigedemokrater blev av med sina jobb, trakasserades och hotades, på grund av sin partitillhörighet. Orrenius journalistiska röst var relativt ensam om att beskriva situationen för sverigedemokrater, och hans texter finns samlade i reportageboken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza (2010). I slutet av 2012 släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en rapport som visade att Sverigedemokraterna fortfarande är i särklass mest utsatta. Hälften av förtroendevalda sverigedemokrater utsattes 2011 för hot, våld eller trakasserier. Det är långt mycket mer än nummer två på listan – Miljöpartiet – som hamnar näst högst med 19 procent.
-Vi är nog det enda partiet som har en egen krisorganisation där vi hjälper folk som blivit utsatta, säger Bengt Malmberg, som är partiets säkerhetsansvarige, till mig när jag ringer honom. Han har inte sett någon minskning på antalet registrerade incidenter, vilket de annars hade hoppats på sedan riksdagsinträdet 2010. I partiets egen sammanställning har 251 fall av hot, våld eller trakasserier inträffat sedan 2011, inklusive 71 fall hittills i år.
Tar vi hot mot sverigedemokrater på mindre allvar?
I september 2010 rapporterades det att sverigedemokraten David von Arnold Antoni blivit misshandlad. Statsminister Fredrik Reinfeldts reaktion var minst sagt överslätande: ”Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”. Förundersökningen lades senare ned eftersom Antonis berättelse inte ansågs trovärdig, men det är oviktigt i sammanhanget. Reinfeldts avsky mot Sverigedemokraterna är allmänt känd, men att han här inte förmådde stå upp ordentligt för demokratiska grundprinciper är under all kritik.
Tänk er att uttalandet i stället hade gällt Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Inga undantagsregler ska gälla för SD, de är valda på demokratiskt mandat som alla andra partier, och ska skyddas precis lika mycket som alla andra. Det hela är ganska enkelt. Ingen ska behöva finna sig i att bli attackerad för att man hyser en impopulär åsikt.
Det är knappast en nyhet att vi är dåliga på att acceptera avvikande åsikter i Sverige. Vi gillar att prata om att vi gillar olika, men det stämmer inte, vilket statsvetaren Andreas Johansson Heinö visat i sin bok Gillar vi olika? : hur den svenska likhetsnormen hindrar integrationen (2012). Lustigt nog verkar ideologisk rättrogenhet särskilt värderas av högutbildade. Sociologen Diana C Mutz har i boken Hearing the Other Side (2006) visat att ju högre utbildning man har desto mindre exponeras man för andra åsikter än sina egna. De välutbildade bildar åsiktsghetton, isolerade från varandra och övriga samhället. Boken handlar om USA, men har troligen bäring även på svenska förhållanden. Om bara de mest populära åsikterna får plats i offentligheten blir demokratin inte mycket värd.
I skrivande stund har Jimmie Åkesson just förts åt sidan av polis och Säpovakter, efter att ha blivit attackerad av en kvinna under en boksignering på Nytorget i Stockholm.
Men det är inte bara sverigedemokrater, utan även politiker överlag som råkar illa ut.
Det finns en förlegad myt om att lilla Sverige är så tryggt och säkert. Det gäller inte förtroendevalda. Var sjätte politiker utsätts för hot, våld eller trakasserier.
Riksdagsledamöter drabbas i större utsträckning, så många som var tredje har utsatts för hot eller våld. Att jämföra med 15 procent för kommun- och landstingspolitiker. Som socialdemokraten Liza Jonsson som nyligen överfölls och misshandlades svårt i sitt eget hem i Nordmaling. Hoten och våldet får konsekvenser för hur många som vågar engagera sig politiskt. En riskmedveten karriärvägledare skulle i dag kunna säga: Om du vill inte vill råka illa ut – bli inte politiker, och särskilt inte sverigedemokrat.
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/11/05/hoten-mot-sd-ar-en-attack-pa-demokratin/
