Singeltråden

[PippiT]

Bara så alla vet! Det är synd om mig!

Återgår till hostandet.

 

[oops164]

Bara så alla vet! Det är synd om mig!

Återgår till hostandet.

Hosta så bra.

 

[oops164]

Det är det jag säger. -72 var bättre.

Jag kliver in som en av trådens yngsta deltagare och punkterar argumentationen med att säga att ni både är lastgamla och därmed kan ni sluta bråka

Sen när började man lyssna på dagisbarn!

Vad ni gafflar.. vi konstaterade redan för 400 sidor sen att allt det bästa kommer från -80.

Så nån som fatt i limtuben igen!

Peter är full av visdom ikväll. Lyssen i till honom.

Se ovan, släpp limtuben och kom in i matchen!




Gommoooooooorrrnnn på er förresten

 

[A_NN_A]

Jag trodde att alla hade hört?

Hört vad

 

[A_NN_A]

Bara så alla vet! Det är synd om mig!

Återgår till hostandet.

Det är synd om dig
Det är mycket synd om dig

Du får denna som underhållning, men håll för näsan.

 

[A_NN_A]

fast forskning visar att det är de ojämna årgångarna som är bäst och trevligast.

Logiskt i sin enkelhet

 

[PippiT]

Hosta så bra.

Jo och hosta gjorde jag, nu är det dags att skrämma bort alla på tåget som vill komma nära. Haha, sååååå kul. Så fort det kommer nån i närheten lägger jag en riktig slemhost.

Det är synd om dig
Det är mycket synd om dig

Du får denna som underhållning, men håll för näsan.

 

[Plåthinken]

Ny dag, nya möjligheter. Eller hur var det?

Har tappat min optimistiska sida sedan igår. Någon som vill hjälpa mig hitta den?

 

[Agile]

Ny dag, nya möjligheter. Eller hur var det?

Har tappat min optimistiska sida sedan igår. Någon som vill hjälpa mig hitta den?

Gör som jag..

Igår:

08-22.30 fyll fart
22.30 - 23 Sprit och Chuck
23.15 *snark*

Idag:

07.30 - 17 Fyll fart
17-18 Mat
18 - 20 Fintvätta bil (service+värdering, ska säljas)
20 - 22.30 Bokslut
23 *Snark*

Imorrn:

Ibid

..........................

Men i slutet av veckan händer det roliga grejer, och då ska det va värt det

 

[Plåthinken]

text

Jag har inte sparkat igång min dag än. Jag brukar ha fullt upp också. Inte lika fullt som du men ändå.

Det hände en incident med hunden igår så jag sitter här med en massa katastroftankar och känner mig misslyckad som matte helt enkelt.

 

[Tjerringen]

Wow!! Snygging!!

Äntligen någon som uppskattar att man anstränger sig för att bli fin!

 

[Tjerringen]

Jag har inte sparkat igång min dag än. Jag brukar ha fullt upp också. Inte lika fullt som du men ändå.

Det hände en incident med hunden igår så jag sitter här med en massa katastroftankar och känner mig misslyckad som matte helt enkelt.

Nämen hu, va höll på att hända?

 

[Plåthinken]

Nämen hu, va höll på att hända?

Var ute och red på ponnyn, red lite vilse (jag har fortfarande en jävla massa nya ridvägar att upptäcka) så jag red längs en landsväg jag kände till för att sen hoppa på nån stig (red dock 20 m ifrån vägen offroad i skogen) och hade hunden precis bakom mig, eftersom det var offroad lät jag honom gå bakom mig istället för framför. Tittade på honom bakom, han låg 15 meter bakom. Berömde honom. 30 sekunder senare är han försvunnen. Jag skriker efter honom. Ingenting. Ser en bil stanna. Får genast panikångest. Bilen hann stanna som tur var och föraren lockade till sig honom. Han är inte så mycket för främlingar och verkade skärrad. Helt plötsligt ville han inte gå med när jag skulle in i skogen igen så jag fick ta tag i honom och skicka honom in dit.
Det värsta är att han är alltid annars 99% på inkallning och han VET att han inte får vara på vägen om jag inte själv befinner mig där. Han kan till och med skilja på trottoar och väg.

Fattar inte vad som hände. Mår sjukt dåligt över det i varje fall. Han verkade inte ens glad när jag hittade honom. Bara rädd och smörade samtidigt som han inte ville komma till mig. Jag hoppas det är ännu en spökålder men han är ju 3 år så det känns inte som rätt ålder liksom.

Blir i varje fall lydnadsträning uppifrån hästryggen och inne i stallet så det inte händer igen. Till fots är det inga problem.

Kan inte sluta tänka "tänk om".

 

[Kottsson]

Hört vad

https://www.youtube.com/watch?v=2WNrx2jq184

 

[PippiT]

Var ute och red på ponnyn, red lite vilse (jag har fortfarande en jävla massa nya ridvägar att upptäcka) så jag red längs en landsväg jag kände till för att sen hoppa på nån stig (red dock 20 m ifrån vägen offroad i skogen) och hade hunden precis bakom mig, eftersom det var offroad lät jag honom gå bakom mig istället för framför. Tittade på honom bakom, han låg 15 meter bakom. Berömde honom. 30 sekunder senare är han försvunnen. Jag skriker efter honom. Ingenting. Ser en bil stanna. Får genast panikångest. Bilen hann stanna som tur var och föraren lockade till sig honom. Han är inte så mycket för främlingar och verkade skärrad. Helt plötsligt ville han inte gå med när jag skulle in i skogen igen så jag fick ta tag i honom och skicka honom in dit.
Det värsta är att han är alltid annars 99% på inkallning och han VET att han inte får vara på vägen om jag inte själv befinner mig där. Han kan till och med skilja på trottoar och väg.

Fattar inte vad som hände. Mår sjukt dåligt över det i varje fall. Han verkade inte ens glad när jag hittade honom. Bara rädd och smörade samtidigt som han inte ville komma till mig. Jag hoppas det är ännu en spökålder men han är ju 3 år så det känns inte som rätt ålder liksom.

Blir i varje fall lydnadsträning uppifrån hästryggen och inne i stallet så det inte händer igen. Till fots är det inga problem.

Kan inte sluta tänka "tänk om".

Gumman, tänk såhär! Har du en egen vilja och gör tvärtemot dina föräldrar? Han har en egen vilja och ibland kommer han att testa den på sitt eget vis. Det är hemskt och otäckt när det händer men ibland måste det hända för att man ska förstå de små liven. Inte klanka ner på dig själv nu för detta. Nu hände inget och det är endast det du ska tänka på inte på vad som KUNDE ha hänt. Du kunde ha ramlat nedför trappan imorse, du kunde ha varit ouppmärksam på vägen imorse... and so on.
Jag hade grova problem med min dobber att han alltid drog ifrån mig när han såg vilt och brukshundsklubben gav mig två förslag som jag hade grymt svårt att genomföra, det ena var att kasta nycklar eller dylikt i rövva på honom när han drog vilket gör att man måste pricka i ilskan. Det andra var att skaffa en löplina som man hade förutom kopplet och när han drog ställa sig på den och vänta. Han gjorde det en gång och aldrig mer och även om jag mådde illa av att göra det så va jag tvungen att tänka positivt. Det va ingen jakthund så han skulle inte springa efter djur, människor osv.
Nu blev man lite sentimental av alla minnen.

 

[Tjerringen]

Var ute och red på ponnyn, red lite vilse (jag har fortfarande en jävla massa nya ridvägar att upptäcka) så jag red längs en landsväg jag kände till för att sen hoppa på nån stig (red dock 20 m ifrån vägen offroad i skogen) och hade hunden precis bakom mig, eftersom det var offroad lät jag honom gå bakom mig istället för framför. Tittade på honom bakom, han låg 15 meter bakom. Berömde honom. 30 sekunder senare är han försvunnen. Jag skriker efter honom. Ingenting. Ser en bil stanna. Får genast panikångest. Bilen hann stanna som tur var och föraren lockade till sig honom. Han är inte så mycket för främlingar och verkade skärrad. Helt plötsligt ville han inte gå med när jag skulle in i skogen igen så jag fick ta tag i honom och skicka honom in dit.
Det värsta är att han är alltid annars 99% på inkallning och han VET att han inte får vara på vägen om jag inte själv befinner mig där. Han kan till och med skilja på trottoar och väg.

Fattar inte vad som hände. Mår sjukt dåligt över det i varje fall. Han verkade inte ens glad när jag hittade honom. Bara rädd och smörade samtidigt som han inte ville komma till mig. Jag hoppas det är ännu en spökålder men han är ju 3 år så det känns inte som rätt ålder liksom.

Blir i varje fall lydnadsträning uppifrån hästryggen och inne i stallet så det inte händer igen. Till fots är det inga problem.

Kan inte sluta tänka "tänk om".

Otroligt läskigt! Men det är väl som du säger, ni får öva lite extra hemmavid. Själv skulle jag antagligen bli galen om min vovve blev påkörd när jag hade honom lös, samtidigt så ingår det ett visst mått av risk att ha sin hund lös och det är ändå en risk jag är villig att ta för hans välbefinnande och jag antar att om du tänker efter så gäller det så för dig också. Men självklart ska ni öva lite mer för säkerhetens skull. Hur som helst, jag vet hur man anklagar sig själv och tänker på vad som kunde gått snett, men jag är säker på att du är en utmäkt hundägare. En dålig hundägare hade inte ens tänkt mer på saken eller funderat på att öva hemmavid. Va inte FÖR hård på dig själv! Klia vovven o lycka till med träningen!

 

[Alleycat]

Var ute och red på ponnyn, red lite vilse (jag har fortfarande en jävla massa nya ridvägar att upptäcka) så jag red längs en landsväg jag kände till för att sen hoppa på nån stig (red dock 20 m ifrån vägen offroad i skogen) och hade hunden precis bakom mig, eftersom det var offroad lät jag honom gå bakom mig istället för framför. Tittade på honom bakom, han låg 15 meter bakom. Berömde honom. 30 sekunder senare är han försvunnen. Jag skriker efter honom. Ingenting. Ser en bil stanna. Får genast panikångest. Bilen hann stanna som tur var och föraren lockade till sig honom. Han är inte så mycket för främlingar och verkade skärrad. Helt plötsligt ville han inte gå med när jag skulle in i skogen igen så jag fick ta tag i honom och skicka honom in dit.
Det värsta är att han är alltid annars 99% på inkallning och han VET att han inte får vara på vägen om jag inte själv befinner mig där. Han kan till och med skilja på trottoar och väg.

Fattar inte vad som hände. Mår sjukt dåligt över det i varje fall. Han verkade inte ens glad när jag hittade honom. Bara rädd och smörade samtidigt som han inte ville komma till mig. Jag hoppas det är ännu en spökålder men han är ju 3 år så det känns inte som rätt ålder liksom.

Blir i varje fall lydnadsträning uppifrån hästryggen och inne i stallet så det inte händer igen. Till fots är det inga problem.

Kan inte sluta tänka "tänk om".

Du ska absolut inte känna dig som någon dålig matte! Sånt som händer, var glad att det gick bra istället. Som Kärringen säger får man ju väga för- och nackdelar, för man kan aldrig nånsin ha 100% kontroll över ett djur i alla lägen, så man tar ju risker med att ha en hund lös. Men riskerna kan ju ändå vara värt det, jämfört med att konstant ha hunden kopplad.

 

[Plåthinken]

Tack Pippi och Kärringen för era svar och stöd!

Ni har ju rätt, jag vet ju själv att jag inte borde tänka så mycket. Men det är lite svårt eftersom en av stallets hästar fick somna in igår och man liksom blev berörd av alla gamla minnen av djuren som fått somna in i ens famn och nu var ju inte hunden heller långt ifrån det.

Det får gå ett par dagar så släpper det. Jag kommer aldrig ha honom bakom mig igen heller på mina ridturer. Det är min största läxa.

Det värsta är väl att jag inte känner att jag kan stödja upp hans klena mentalitet. Men det får jag se som en utmaning istället, han har trots allt blivit bättre under de här tre åren och kan vara i stallet och leka även om det står hästar inne. När han var valp och blev översprungen av en häst kunde han inte ens vara i stallet utan att ligga och skaka i ett hörn av rädsla.

 

[Plåthinken]

Du ska absolut inte känna dig som någon dålig matte! Sånt som händer, var glad att det gick bra istället. Som Kärringen säger får man ju väga för- och nackdelar, för man kan aldrig nånsin ha 100% kontroll över ett djur i alla lägen, så man tar ju risker med att ha en hund lös. Men riskerna kan ju ändå vara värt det, jämfört med att konstant ha hunden kopplad.

Och tack till dig Kloka ord som vanligt!

Jag tänker väl exakt som ni egentligen men kan inte riktigt applicera det på mig själv eller hur man nu säger.

 

[Peter1980]

Och tack till dig Kloka ord som vanligt!

Jag tänker väl exakt som ni egentligen men kan inte riktigt applicera det på mig själv eller hur man nu säger.

Det där är ju "problemet" med alla djur. Dom har sina instinkter.
Så oavsett hur väldresserade och snälla de är eller alltid har varit så kan de helt plötsligt göra något helt otippat.