Bushido
Skånsk Säckpipsninja
- Gick med
- 9 Sep 2006
- Ort
- Sydöst
- Hoj
- HD Ultra Limited - 19, HD Heritage Softail -03, Yamaha R1 -99, Yamaha RD350YPVS -83, Yamaha DT125LC -85, Kawasaki KV75 -78, Yamaha YSR80 -86
Jag håller helt med dig i detta...jag och min "sambo" (låtsas citationstecken) har diskuterat detta en hel del att vi vill hitta någon som är som oss. Eller så gifter vi oss med varandra och bor ihop och skaffar oss en varsin älskare att ha i sovrummet. Jag säger som hon sa till mig: Om vi gifter oss får hon vara hur otrogen hon vill.
Hur stora kan felen ha varit? Bråkade ni om vilket tvättmedel ni skulle ha? Hade du inga bakre fotpinnar? Gillade hon att tejpa fast dig vid lyktstolpar? Berätta mer.
Tant blir bara vettigare!
Du vill bara ha de saftiga detaljerna...
Men visst kan jag väl berätta.Första gången var tjejen i fråga hur gullig som helst till en början men visade efter ca ett år en långt mycket mindre söt sida, nämligen fruktansvärd avundsjuka och våldsamma tendenser. I början kom vi bra överens, trivdes ihop men hade såklart våra separata liv och kunde ha kul på egen hand och det var inget konstigt att inte ses på några dagar. Ett år senare hade det förvandlats till ett enormt kontrollbehov från hennes sida, så fort jag träffade någon annan än henne blev det bråk, gråt och tandgnissel om huruvida jag inte älskade henne, varför jag hade ett behov av att träffa andra etc etc. Och råkade det vara en tjejkompis man träffade tog det hus i helvete, då var det otrohetsanklagelser DirekCt och hon hotade till och med att misshandla en av mina tjejkompisar om hon kom i närheten av mig igen. Avslutade det hela jävligt illa kvickt kan jag ju säga, den tjejen var fan inte redig i huvet...
Men som sagt, inga dylika tendenser i början alls! Det bara ploppade upp och stegrades på ingen tid alls!Mitt andra förhållande var lite omvänt kan man väl säga, min tjej utvecklade ett helt enormt uppmärksamhetsbehov och fyllde sitt schema med aktiviteter, kompisar och engagemang inom skola och andra organisationer bara för att kunna imponera på nytt folk och utöka sin umgängeskrets så till den milda grad att hon helt sköt mig åt sidan. Från att vara en underbart söt tjej som verkligen uppskattade mig och tyckte om mig och var glad att ha mig till att bli en person som helst av allt verkade vilja att jag skulle lämna henne ifred så att hon fick fokusera på viktigare grejer. Från att vara nummer ett på hennes lista hamnade jag plötsligt på nummer 20 eller något, från att ses och bo hos varandra relativt ofta till att inte ses på månader i sträck trots att vi bodde några kilometer isär, för hon hade helt enkelt inte tid för mig bland alla sina aktiviteter. Jag försökte verkligen hålla ihop det, vara romantisk, visa henne uppskattning, hitta på roliga upptåg och aktiviteter för oss och så vidare och så vidare... Men hon ignorerade mig helt enkelt fullständigt, frågade man om hon ville ses fick man till svar att "Om två veckor har jag en lucka på ett par timmar, bra va?". Allmän skenhelighet liksom, säga till mig att hon är väldigt upptagen i skolan men sen träffa andra kompisar, träna volleyboll, gå med i ett spex och så vidare... Då är det helt enkelt inte frågan om hur mycket tid hon har utan vad hon väljer att lägga den på. Hur hon prioriterar. Och även om jag är helt för att man har egna liv och separata intressen och umgängeskretser så kan jag inte riktigt acceptera att bli nedprioriterad så grovt. Återigen, inga dylika tendenser till att börja med utan något som utvecklades över tiden... Det var väl ungefär vad som hände, i korta drag
Sen är det såklart mer komplicerat än så och man kan dividera över vem som är skyldig till vad i all evighet, hon ser antagligen helt annorlunda på det hela. MEn i korta drag som sagt.
