Saxat från SvD idag...............
Janerik Larsson:
Till slut fick De Gaulle ändå rätt
General Charles De Gaulle vid en ceremoni i Bruneval där franska och allierade styrkor slog ut en tysk radarcentral under andra världskriget. Foto: Jean-Jaques Levy/AP
Den bestörtning, avsky och växande rädsla som nu USA:s vänner i Europa nu känner. sätter punkt för en oenighet som har hämmat Europas säkerhet i sex decennier.
Janerik Larsson
Publicerad 14:30
Följ skribent
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det går inte att lita på USA. Den franske presidenten Charles de Gaulles bestämda uppfattning om USA ledde på 1960-talet till en kris inom Nato. De Gaulles vision var ett starkt, oberoende Frankrike, utrustat med kärnvapen. Han ansåg att Europa skulle frigöra sig från USA och bli en tredje kraft i det kalla kriget.
I juli 1964 ställde de Gaulle Västtyskland inför ett tydligt val: ”Antingen följer ni en politik som är underordnad USA eller så antar ni en politik som är europeisk och oberoende av USA.”
Västtyskland tackade nej. Därefter drog de Gaulle tillbaka Frankrike från Natos militära struktur som krävde att en amerikan skulle ha befälet över alla Natos militära aktioner. Han förvisade Natos högkvarter och Nato-enheter från fransk mark.
Frankrike förblev officiellt Nato-medlem och 2009 avslutade president
Nicolas Sarkozy Frankrikes utträde ur Nato och därmed det gaullistiska kapitlet. I de Gaulles långsiktiga perspektiv var nationalstaten det enda som verkligen betydde något, inte politiska ideologier som kommer och går, som kommunismen.
60-talets politiska verklighet gör comeback.
Den brittiske journalisten och författaren Edward Lucas
konstaterar i The Times att Donald Trump nu gjort att de Gaulle fått rätt. Han citerar Caspar Veldkamp, Nederländernas utrikesminister: ”Vi har alla förvandlats till gaullister”. Den bestörtning, avsky och växande rädsla som nu USA:s vänner i Europa känner, sätter punkt för en oenighet som har hämmat deras säkerhet i sex decennier, menar Lucas och hänvisar till de Gaulle.
Le Monde-kolumnisten Sylvie Kauffmann kopplar i en
krönika i Financial Times ihop de Gaulle och president Macron. De Gaulle retirerade från sin ambition att Europa skulle bli mera oberoende av USA och detsamma gör nu Macron även om även om han delat de Gaulles uppfattning.
60-talets politiska verklighet gör comeback också på ett annat sätt, menar Fareed Zakaria i en
krönika i Washington Post. Han redovisar Trumpadministrationens attacker mot de amerikanska universiteten och konstaterar att det inte finns något område där USA:s globala dominans är mer total än inom högre utbildning.
Med
fyra procent av världens befolkning och
25 procent av dess BNP har USA en huvuddel av världens främsta universitet. Men denna avgörande amerikanska konkurrensfördel undergrävs nu av Trump-administrationens krig mot universiteten. Trump har beslutat om
drastiska neddragningar av den forskning som varit en central del av USA:s starka position i den vetenskapliga världen.
Zakaria pekar på den kinesiska kulturrevolutionen som inleddes 1966 och varade ett decennium. En alltmer paranoid Mao Zedong krossade Kinas etablerade universitet, ett vansinne som det tog generationer att hämta sig ifrån.
Nyligen tillkännagav den kinesiska regeringen i Peking sin avsikt att kraftigt öka anslagen till forskning och teknik, så att landet kan bli världsledande inom vetenskap under 2000-talet.
”Så medan Amerika verkar kopiera de värsta aspekterna av Kinas senaste historia, kopierar Kina de bästa aspekterna av Amerikas, och strävar efter att ta ledningen när Förenta staterna genomgår sin egen kulturrevolution”, skriver Zakaria.
Andra
kommentatorer pekar nu
på Donald Trumps
attacker mot den amerikanska rättsstaten som tar sig alltmer långtgående uttryck. Här finns det många historiska paralleller man skulle kunna dra. Det är ställt utom tvivel att Donald Trump håller på att skapa sig en historisk roll av tvivelaktigt värde för USA:s medborgare.
Janerik Larsson
