Svaret blev ett solklart nej.
Av den enkla anledningen att OM Saab inte kan stå på egna ben/kalra sig/köpas upp så ska heller inte skattebetalarna gå in och stötta med kryckor och plåster, så att liket kan stå ett tag till innan ...vad?
Det är dags att pytsa in ännu mer pengar?
Det blir bara en dyr hjärt-lungräddning på en redan döende patient.
Rent samhällsekonomiskt en ren katastrof, och bara ett sätt att förlänga pinan.
Men!
Ser man nu att krisen
ÄR av övergående karaktär (vilket man bara kan spekulera i), och
ATT det verkligen kommer finnas efterfrågan på SAAB´s produkter (önsketänkande) så KAN man säkert göra den bedömningen att man vill stötta.
Men politiker är som läkare som aldrig låter den hopplöst sjuke patienten dö i fred....
D.v.s tanken på evigt liv och att vår egen rädsla för döden projicerar en vilja och önskan att kunna rädda andra, för det ger oss själva tröst, så kommer man säkerligen oxå försöka konstgjord andning även denna gång.
De tänker naturligtvis taktiskt oxå: på jobb = röster = deras egen framtid.
Men ok - det finns en chans att hjälpa SAAB, och rädda jobb osv.
Ok.
Låt oss ta den då.
Men
GE inte bort skattebetalarnas pengar.
Motkrav, ägandeandelar, eller återbetalningsplaner. Alla är de försäkringar om att skattebetalarna får
TILLBAKA det de stöttade och hjälpte till med, den dag SAAB går bra igen.
Men what if... Om det nu inte
GÅR bra då?
Ja då är pengarna goners... och svaret är alltså därför:
NEJ, för det finns
inga garantier runt hörnet att SAAB kommer klara sig,
och ska staten alltid äga/stötta osv är vi skrämmande nära planekonomi
som används/användes österut...