Tihi, tihi (Knatte-Fnatte-Tjatte-skratt). Ursäkta mitt skratt, det är inte drygt eller överlägset, det är ärligt och glatt därför att jag känner igen mig. Exakt så resonerade jag för tre år sedan men fick göra avbön direkt i och med att jag stötte på ett problem inför mitt premiärrace, då sade Johan Hellström till mig: "Se till att skruva ihop skiten och kör". "Kan man verkligen göra så?", tänkte jag, "allt måste ju vara perfekt, eller?" Sedan dess har inget varit sig likt. Man gör det man kan, ser inga svårigheter och kör tills det ryker. Min självbild och självinsikt är helt annorlunda idag. Nu inser jag att den som kör RR inte gillar att leva ett enkelt liv. Vi gillar svårigheter och utmaningar och mår bäst då vi tvingas att prestera vårt yttersta. Att åka fram på en räkmacka är inte en RR-förares förstahandsval om det finns andra, svårare alternativ. Varför tror du att du åkte hela vägen till Årgäng för att köpa ett svårkört as istället för att köpa en vaniljsås-600'a? Inte för att det kommer att bli lätt i alla fall. Du kommer också att inse att dina bästa stunder är då molnen hopar sig på himlen och att en så liten sak som en halvsekund på varvtiden gör dig gladare än en vecka på Mallis. Välkommen till en insiktsfull resa till ditt riktiga jag som du inte visste något om.