Solen värmde gott så jag öppnade garaget och rullade ut gammelgixxern, i vanlig ordning så är den helt oservad sedan förra sommaren, men den verkar gilla lite stryk så det är som sig bör.
Dammig och tung som en söndagsbaksmälla rasslar liket igång trots allt, 19 år har satt sina spår, det kallas visst för patina.
Polarn & grannen hänger på och det blir en fin runda i vårsolen, på grusiga och lappade krokvägar styr vi kosan snabbt på väg mot ingenstans, detta har vi väntat på i flera månader.
Inspirerad körstil över ett krön där någon parkerat en traktor i 30 km/h ger lite hjärtflimmer men det hör ju till, en kaffe & mazarin senare så rullar vi mot solnedgången, vi ser fan ingenting pga motljuset men vad gör det.
Mörktonat visir är ingen hit när solen ramlar ner bakom kullarna, samma visa varje vår, snorkall men lycklig så rullas liket in i garaget och trots permafrost i hela kroppen så känns allt helt underbart.