Jaha gott folk här kommer min lilla berättelse då från i går kväll.
Som ni vet så tog Fille och Snail tag i en lite tur och jag hakade på, beslutet vart ekerö. Resan ut gick bra och i ett bra tempo.
Väll där ute så åker vi mot Sånga säby och vidare mot Färingsö. Kurvorna ska erkännas togs int fort av mej. Men nästan frame vid Färingsö kyrka (tuna gård) så missar jag att de svänger kraftigt vänster, när jag åkt in halvägs så ser jag hur kraftigt och där börjar jag bromsa och inser att de är ett dike i vid vägkanten och tänker detta gör ont, sammtidigt eller strax innan kurvan har jag lyckas fått en fluga i ögat (åkte med öppet visir pga att de var för mörkt på kvällen).
Jag bromsar kraftigt eftesom jag ändå vet att jag och hojen på ett eller annat sätt kommer skadas(kom in i kurvan i ca 70)...inbromsningen blir för hård så jag gör en stopie som slår de mesta...när jag står precis lodrätt så hinner jag tänka "Josses vilken stopie" och sen faller jag vidare över framhjulet. Hör hur plasten ovanför framljuset går sönder och att hojen (nån del av den) landar över min rygg, när jag och hoj ligger på backen så inser jag att jag har svårt att andas, så jag kommer upp från ryggläge och ställer mej på alla fyra, de hjälpte inte, så upp på knä av med hjälm, handskar och öronproppar. Sen kan jag börja ta små andetag. Upp på bena och har ett krig av kännslor som väller fram, balndningen var ilska, panik, tårar, smärta och ångest. Lyckas få upp hojen och ser att instrumentpanelen sitter lös och att skyddsplasten är knäckt.
I denna stund kommer Snail och Fille tillbaka då dom var lite längre fram, dom hjälper mej att komma mer åt sidan sen ringer jag if och får ut en bärgare.
Fille får igång hojen och vi kör fram till kyrkan som ligger en 500 meter längre bort. Där kollar vi skadorna som trotts allt inte är så stora.
När bärgaren kommer inser jag att jag inte kan hålla balansen och får ställa mej på knä för att inte trilla ihop som en lite hög på backen. Jag liftar med berkaren in till SÖS och där spänderas ett par timmar. Läkaren kollar så ingt revmen eller annat ben är brutet, sen görs en CT på mej där dom konstaterar att de inte finns några sprickor i skallen eller nacken, jag blir hemsänd...utan nå värktabbleter
Nu har jag vaknat och kan lugnt säga att läkaren hade nästan rätt, kännslan är inte att ha blive manglad av en ångvält utan snarare av en mindre bil
Har pratat med verkstan och if, 6000:- i självrisk är vad jag kommer å få betala
och inte blir de nå mer åka av detta år heller....
Lite Bilder på bapelsinen efter olykan
(notera fulmeckarna )
en lätt stel och öm kakan har anlänt hem efter ett litet stop på akuten 
och ett glas vatten....oooo ja vi ska inte glöma de otroligt trevliga toa besöket, 
de var ren smärta de. 
