Old Badger
SportHojsentusiast
De som inte behöver betala mer än max 2000 kr för att helförsäkra hojen för en hel säsong.
Det är det där med ålder på förare, dennes bostadsort osv serru....
Till TS:
Nej sporthojarna är inte döda. Det är bara du som blivit så gammal att du insett att en renodlad sporthoj faktiskt inte är så lämplig att köra omkring med på vägarna. Det är ju trots allt ett tämligen opraktiskt fordon. De flesta sporthojsförare uppnår förr eller senare det stadiet och den insikten. Men sant som amen i kyrkan så tillkommer det varje år ett antal yngre förare som tycker och tror att sporthojar är det bästa valet för att färdas på Sveriges vägar. De saknar inte sällan hus, ungar och fru som vill åka till Kanarieholmarna så de kan klara av att köra omkring med sina 120 tusenkronors maskiner och betala 25 000 i trafikförsäkring. Helförsäkring behöver de inte för de är ju så bra att köra...
Alla som känner igen sig räcker upp handen.
Känner inte igen mig. Jag har alltid kört sporthoj men sällan det senaste och värsta.
Med 30 år och bra bit över 50 000 mil i sadeln på mestadels krokiga vägar har jag ännu inte tröttnat. Jag kör mycket men sällan väääldigt fort på landsväg. Väljer krokigare vägar istället. På bana är gammalt skit värdelöst men känslan av fart är det man vill åt så gammal sporthoj fungerar bra på landsväg. Bilsport utan Mc tar inte min numera 10 år gamla sporthoj men det ser jag som positivt.
(De har en annons i senaste MC-Folket med en gammal Traja som speglar sig i ett par solglasögon. Snyggt men det var en sporthoj då som dåtidens hojåkare vred skiten ur.)
Nu har jag inte en Flinta utan en Blockmotor från 60-talet men känslan att hänga på med bara 46 bromsade hästar är fullkomlig lycka när modärna sportåkare kollar i backspegeln efter några kilometer. Och märker att det engelska skiten de körde om hänger med!
Nu är ju Daytonan inte lika bra som nya BabyTona men tillräckligt bra för att ha väääldigt skoj på bana.
Nya hojar är så bra och förlåtande, även en 10 år gammal, så för att få känsla måste det gå riktigt fort. Och då gäller bara bana. Med kalla däck lägger jag ner mer på bana än jag gör på landsväg. Så det finns ingen anledning för mig att gasa hårt på landsväg. Men känslan att jag kan, om jag vill, räcker. Med en gammal hoj är känslan av fart underbar och vetskapen om att jag inte kan komma in fel och ändra spår hur som helst det KRÄVER något av mig. Gör jag inte rätt går det åt helvete!
Men jag kanske inte är en "riktig" sporthojsförare? När jag första gången såg en fotograf på Tungelstavägen, kallas Bulten här, slog jag av för jag vill inte synas...