Om man drar skruvarna till den plastiska eller elastiska delen har inget att göra med om man får varierande last i topplocksskruvarna/dragstängerna eller ej. Undantaget temperaturexpansionen i godset. Toppen ska vara åtdragen så att man alltid har positivt tryck på toppackningen även vid maximalt cylindertryck, annar förstår ju vem som helst vad som händer. Så kraften i topplockskruvarna är tex inte högre vid tändtryck i cylindern mot när det är inloppstakt. Dessutom är det opraktiskt med sträckta topplockskruvar som ju då blir engångs.
Till frågeställaren så vill jag rekommendera att följa TurboAnderssons anvisningar i denna tråd. Han har trots allt en svårslagen erfarenhet i just detta turborelaterade hojmotorproblem. Trots att jag är ingenjör och vän av teori så är min åsikt att man ofta kommer till lösningen snabbast om man har förmånen att ha hittat ngn som kommit så långt att de har både en fungerande lösning och drifterfarenhet av denna. Sen kan man använda teorin till att försöka förstå varför det fungerar. I många tekniska problem finns ju dock ingen fungerande lösning till hands, vilket gör att man är hänvisad till teori samt prov&försök. Men i detta fall är jag säker på att tex Andersson Turbo redan passerat detta stadie. Då är det onödigt med Karlebo-inspirerad tuppfäktning här.
Det är så mycket som faller mellan stolarna i allt teoriserande här, sträckgränser och åtdragningsmoment är naturligvis viktigt. Men minst lika viktig är ju också hur styvt godset i cylinderfoten är osv. Tex hur topp och cylinder på den aktuella motortypen i praktiken korresponderar mot det nya spänningstillståndet osv. Så jag skulle ty mig till den som har praktisk erfarenhet av detta vanliga turboladdningsproblem. Annars är det lätt att man bränner kalorier på fel saker.
Tycker jag
J
Nja, i ett skruvförband som skall hålla tätt vill man ha positivt tryck på packningen (gärna konstant) och ETT sätt att göra detta är det jag beskrev. Metoden har varit känd länge. Rita upp det i ett diagram så ser du att det fungerar.
Jag har för mig (från ett seminarium i teknikhistoria) att det var en välkänd kompressortillverkare som upptäckte det först, finns säkert olika uppfattningar om detta. Dom höll fast kolven i kolvstången med en skruv (dubbelverkande) och den gick av pga utmattning så dom satte dit en större skruv och blev förvånade när den gick av snabbare. Någon medarbetare kastade ur sig "Eftersom det inte hjälper med en grövre skruv låt os testa med en klenare". Sagt och gjort man tog skruvdimensionen man räknat ut att skulle hålla och svarvade ner skaftet och drog åt den som satan. Till stor förvåning höll det. Hur i h-vtet är det möjligt ? Så man började undersöka. Resultatet blev just det jag beskrev. Två styva element ihophållna av en mjukare skruv resulterade i att skruven självklart (så här i efterhand) töjde sig mer än vad dom styva delarna utvidgade sig vilket resulterade i glapp mellan kolv och kolvstång. Genom ett idogt pumpande ledde det till utmattning i skruven. Om man istället kan överföra mer rörelse till dom styva delarna och minska spänningsväxlingarna i skruven så glappar det inte och det blir tåligare mot utmattning.
Om detta glapp uppstår mellan topplock och kolv så läcker det ju dessutom.
Man kan ju till och med ibland se det om man tittar på skruvar som håller ihop saker med dragkraft som utsätts för växlande laster tex topplock, vevstakslager, ramlager,....... Särskillt tydligt är det om skruven inte har smalare skaft än gänga eftersom den plastiska töjningen vid monteringen då uppstår i gängan, den blir lite smalare där.
Jag skall se om jag kan hitta en bild i någon litteratur jag har och scanna.
Jo i ett sådant förband är skruvarna typ engångs men så länge man inte töjer dom så mycket att man passerar "sträckgräns platån" så kan man antagligen använda dom igen om man vill vara sparsam.
Självklart finns det förband som inte dras till sträckgränsen och då kan ju skruvarna användas upprepade gånger.
Och till sist: Man behöver oftast inte veta all teori för att göra saker men ju mer man hört desto mindre förvånad blir man när resultatet inte blir som man tänkt sig.