Jag och en kompis var ute på en fin hojtur en vacker fredagkväll i juni. Kurvig väg med fin beläggning, skinande sol och äntligen helg. Uppsluppna av den goda stämningen må det väl vara hänt att det gick lite för fort...
Min kompis som kör en CBR 600 RR gasar ifrån min Ducce 748 och jag väljer att inte köra ikapp utan hålla mitt eget tempo, då jag funnit en skön rytm. Vad jag inte kan se genom Duccens vibrerande backspeglar är att en MC-polis tagit rygg på oss. Efter att jag kört genom några riktigt sköna kurvpartier, med enligt mig anständiga nedlägg, kommer jag ut på en raka. Som skjuten ur en kanon kommer MC-polisen upp jämsides och vinkar in mig mot kanten. Ridå tänker jag och som den ansvarsfulle (läs mesiga) snubbe jag är så stannar jag.
Polisen öppnar med den lite oväntade artighetsfrasen: "FATTAR DU INTE ATT DET ÄR LIVSFARLIGT ATT KÖRA SÅDÄR FORT??!"
Jag känner att det är läge att hålla låg profil och svarar artigt på alla predikningar om farorna med fortkörning. tydligen hade jag kört i snitt 89 km/h på 70-väg i 2502m. När moralpredikningarna lagt sig och min nacke börjat värka av alla medhållande nickningar undrar polisen om jag vet varför han valde att stoppa mig och inte min kompis som körde ännu snabbare? Då jag inte hade något bra svar säger polisen att det berodde på att "det var så gött att ligga bakom Duccen och lyssna på ljudet..."
Från att varit bad cop gör nu polisen ett lappkast och blir oerhört trevlig. Skojar friskt om hur kul det är att få betalt för att köra MC i tjänsten och hur trevligt det är att träffa andra motorcyklister.
När vi snackat ett tag säger polisen: "Du verkar vara en vettig kille och jag gillar ju Ducati så vi skiter väl i detta" Därefter trycks resetknappen in på polispiloten och två vackra streck dyker upp på displayen istället för de ilsket lysande 89 km/h. Jag bevittnar händelsen med ett ansiktsuttryck likt en fågelholk.
Polisen berättar sedan att han tycker det är vettigare att snacka med sporthojsåkare istället för att rycka körkort och dela ut böter. Enligt honom resulterar endast det i att han blir ifrånåkt nästa gång istället. Han tyckte min körning var ren och snygg och det var det viktigaste.
Jag står och snackar med den trevlige polisen en lång stund och det var en märklig känsla att lämna platsen med ett garv på läpparna istället för sur och grinig. När jag skall åka frågar polisen om jag inte kan dra på lite så han får njuta av motorljudet! Vilken skön snubbe. Jag tillgodoser givetvis hans önskemål och drar ur ettan till prick 70 km/h och höll sedan den hastigheten.
Således blev det som polisen sa. Att ett trevligt samtal kan ha bättre verkan för att ta det lugnt på vägarna, än att ge böter.