- Fuji SLM 29 2.0 Bike 2012
- Giant Anthem X 29Er 4 2013
- GT Bikes Zaskar 9R Pro 2012
Fuji lockar med kolfiberram, Giant för att jag gillar märket och är heldämpad. GT för att den är lätt och pga nostalgi, karriären började på ett par GT. Vad säger den samlade visheten, ska man prova sig en Anthem fast man kör mycket grus och "längre" sträckor inte bara trail? Och kanske med ålderns rätt... Eller köra vidare på hardcore?
Vilken cykling tycker du är roligast och vilken ägnar du dig helst åt?
Fujin är en tämligen snabb rejshoj. Dock inte den mest extrema och framåtlutade sittställningen. Tekrobromsarna vet jag inte tillräckligt om för att kunna uttala mig. FSA-veven och alla komponenter från Oval är jag kanske inte helt impad av.
Gianten är en fullgungare. Fast 100mm fjädringsväg är inte något extremt i dagsläget. Den är väl mer åt det XC-artade fullgungshållet än allmountain/enduro. Tre kransar på veven känns väl lite omodernt numera, det är ju nästan så att jag känner mig som ett fossil emellanåt med mina två kransar. Rent allmänt verkar det som att de snålat en aning på andra komponenter för att få ner priset på en fulldämpad.
GTn ser ok ut om priset är rätt. Ok växlar, hjul, gaffel etc.
Angående det som en del varit inne på med att laga ramar och vilket som är bästa materialet för att klara av en lagning (eller en krasch):
*Aluminium: aluramar är tämligen tåliga och de brukar klara en hel del innan de ger upp. Små bucklor och stenskott är i allmänhet inget att oroa sig för. Likaså om man kört med lite väl breda däck så kedjestagen fått färgen bortskrapad. Blir det sprickor så blir det jobbigare och man ska inte ha någon övertro på möjligheterna att svetsa en sprucken aluminiumram. På sina ställen är de obetydligt mycket tjockväggigare än läskburkar och dessutom vet jag inte hur det är med risken att det ska slå sig av värmen eller vilka problem värmen vid svetsningen kan leda till på längre sikt.
* Kolfiber: kolfiber är plast. På gott och ont. Som glasfiberarmerad plast fast väger mindre. Så det är ganska lätt att laga många skador och blir nästan omöjligt att se. En sån sak som jag nämnde ovan med lite väl breda däck för ramen är något som kan göra processen kort med en kolfiberram (istället för lite repor i lacken blir det då ibland till och med hål i stagen), men många har lagat det med gott resultat. En nackdel är att de ofta är väldigt specialiserade på från vilken riktning de ska ta upp krafter så de blir känsliga för krafter från andra riktningar. Så om cykeln t.ex. ramlar i sidled och toppröret slår emot en sten finns en liten risk att en delaminering har skett utan att det är synligt på ytan, då kan det på lite längre sikt bli så att ramen utan synbar anledning viker sig när man är ute och cyklar.
Vill man ha något som tål stryk och går att laga så kan man kanske testa stålram. Vilket iofs blir en aning tungt. Eller kanske titan, men är ju inte helt lättsvetsat och ganska dyra i inköp.
För mig duger aluminium bra. Vad det gäller prisskillnaden så tror jag inte att den står i proportion till hur mycket ca 3-5hg viktskillnad skulle innebära för min cykling. Dessutom gillar jag en styv ram och den jag har nu har dessutom fått ta emot några smällar utan att klaga.
De miljömässiga nackdelarna med kolfiber har aldrig påverkat mitt val av rammaterial.
