När vi är inne på individens frihet är det ju för övrigt ett område vänstern (och dess motreaktion i nyliberalismen) snurrat till ordentligt.
Marx ursprungliga kritik mot kapitalismen byggde väl t ex en hel del på att människor skulle vara fria till självförverkligande, sett i kontrast mot den tidens kapitalism och feodalsamhällen. När Marxismen övergick i Leninism, Stalinism, Maoism och andra former av auktoritär kollektivism skapade dock istället nya (och många gånger fruktansvärda) begränsningar av människors frihet. Skillnaden var bara att de som fick makten och begränsade friheten för människor var politiker istället för feodalherrar. Runt om i världen växte socialismen, i synnerhet i Sverige där vi tagit de mest kollektivistiska inriktningarna från bl.a. maoismen, men gjort det till en "socialism light" där de revolutionära dragen ersatts av reformism. Det som återstår är dock fortfarande väldigt kollektivistiska drag, där en centralmakt alltid förväntas veta vad som är bäst för folket. Det visade sig dock att kapitalismen som samhällssystem var överlägset socialismen och gick segrande ur det förra århundradet.
När nyliberalismen uppstod som en mer sentida motreaktion mot många års ökande socialism slog pendeln åt andra hållet samtidigt som den fokuserade väldigt mycket på marknadsliberalism. En förändring som då skett är att kapitalismen bytt skepnad. Ägandet av företag kom att bli mycket mer anonymt och åtskiljt från de som driver företagen. Vi har sett en ny grupp människor, höga chefer, få allt större makt. De är inte kapitalister. De representerar inte något långsiktigt ägande som skapar tillväxt och ett förbättrat samhälle. Istället representerar de framför allt sina egna intressen - att bygga stora byråkratiska system (vare sig det gäller inom privata företag, myndigheter eller inom politiken) där de själva kan åtnjuta en hög position med höga löner osv, samtidigt som de skapar ett allt större avstånd till de människor som skapar värdet i det byråkratiska system de styr över, vare sig den byråkratin är en myndighet eller ett större företag. Det skapar också ett allt ökande fokus på kortsiktiga mål som gynnar dem själva framför långsiktiga mål som gynnar företagen och samhället i stort.
När vi ser hur politiker från vänster till höger bråkar med varandra är det lätt att missa att de i praktiken företräder samma system - ett system som strävar mot att bevara och förstärka den byråkrati jag beskrev, så att de själva kan nå och behålla en attraktiv position. Det är därför vi i Sverige t ex kunnat se borgerligheten (påhejade av Timbro) vara så starka förespråkare av att släppa in privata aktörer inom välfärdstjänster. Det handlar om idéer som inte har så mycket att göra med varken äkta kapitalism eller äkta liberalism, utan om att företräda vissa särintressen inom näringslivet som dra nytta av detta. Det finns ett gemensamt intresse av att bygga upp allt större byråkratier, både inom det offentliga och privata som gynnar dessa byråkrater, vare sig de är höga företagschefer, ämbetsmän eller politiker.
Vad människor sedan upplever i praktiken är hur dessa byråkratier blir allt mer dysfunktionella och allt mer oförmögna att lösa verkliga problem, samtidigt som avståndet till höga chefer, politiker och ämbetsmän växer och där allt mer blir skådespel och kulisser och man får det att se ut som att man företräder idéer som skapar verklig frihet för människor.
Här kan man tycka att det borde ligga i liberalismens intresse att börja föra en diskussion om dessa problem. Detta har de dock misslyckats med totalt, då de fastnat i gamla nyliberala låsningar och föreställningar om kapitalism och marknadsliberalism, samtidigt som de påverkats av ett annat framväxande fenomen - postmodernismen och identitetspolitiken - för när den gamla vänstern sjönk ihop trädde dessa idéer in i dess ställe. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om faran i dessa ideologier, men nöjer mig med att konstatera att även de har ett stort intresse av att hålla staten så stor som möjligt, så att den nya vänstern (som numera utgörs till stor del av akademiker) har möjlighet att göra karriär inom dessa statliga byråkratier eller de företag som livnär sig av dem, vare sig det gäller genuskonsulter, värdegrundsterapeuter, migrationsjurister eller något annat.
Politiskt har vi ju nu börjat se en motreaktionen mot inte bara identitetspolitiken utan vi ser ju också ett missnöje med att såväl liberalismen som socialismen misslyckats med att skapa det samhälle de utlovat. Här har vi förmodligen en stor del av förklaringen till bl.a. Trump och SD. Såväl socialdemokratin som borgerligheten tittar sig fortfarande yrvaket omkring och verkar inte fatta vad som har hänt.