Man skulle kanske kunna sammanfatta det som att man starkt övervärderar oväsentliga frågor och starkt undervärderar de stora riskerna.
Jag menar att de inte ska värdera oväsentliga frågor öht och enda/en av anledningarna till att de gör det är för att svenska folket är såna lo(o)sers som glatt tar emot all skit som slängs åt deras håll. Svenska folket lyssnar och lyder och accepterar att ens frågan tas upp.
Tre frågor:
1. Genusdebatt och kvotering.
2. Plastskatt.
3. Robusthet och beredskap i krissituationer, som vid ett pandemiitbrott tex.
Ska fråga 1 och 2 öht diskuteras av politiker och ska de öht fatta beslut som innefattar tvång mot befolkningen map dessa frågor? Hur väl rustad skall man vara angående fråga 3 innan fråga 1 och 2 ens ska upp på bordet i lo(o)sersvenskens ögon?
Inte speciellt rustad?/ganska väl rustad?/mycket väl rustad?/oavsett rustningsnivå så skall fråga 1 och 2 inte tas upp, de är inga politiska spörsmål?
Man kan ju ta det upp en nivå också. Vad ska vi med jordbruksverket till tex? Kan vi inte odla mat utan staten, tror inte staten att svenska bönder som i generation efter generation brukat marken de lever på vet hur man gör för att framställa livsmedel? Regleringar är de bra på dock att komma på vårt kära jordbruksverk, undrar om det försvårar eller underlättar insteget för den som vill börja kultivera marken för potatisodling tex?