Kan du utveckla detta? Visst finns det olika perspektiv och det du skriver är förmodligen korrekt i vissa avseenden och ifall man tittar på hur svensk arbetsmarknad fungerat historiskt, men frågan är ifall resonemanget är tillräckligt användbart ifall man tittar på de specifika problem som finns på svensk arbetsmarknad idag. Jag tänker då förstås på det stora tillskott av oanställningsbara som invandrat till Sverige under senare år och som redan under högkonjunktur och före pandemin haft mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Enligt den rapport som släptes av några forskare i våras tar det 12-13 år innan ens hälften av utrikes födda har blivit självförsörjande. Se
https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2020/04/Rapport_Sjalvforsorjning_web.pdf
Vad finns det för skäl att tro att utbildningsinsatser, dvs mer av samma politik som redan bedrivits i decennier, kommer att lösa detta problem när fakta talar för motsatsen? Snarare talar vi om minst 1-2 "förlorade" generationer där även invandrades barn i stor utsträckning hamnar i s.k. utanförskap och där samhällskostnaden för alla problem det medför blir mycket hög.
Utveckla gärna ditt resonemang - jag kanske missförstår dig?
Jag tror att du fokuserar för mycket på "invandring" som bakomliggande faktor. Det är ju inte så att det bara är "invandrare" som inte är
självförsörjande* i tillräckligt hög grad; bara det att ANDELEN är mindre där. Att öka andelen hos samtliga grupper vore ju önskvärt. 30% bland "svenskfödda" är ju betydligt fler än 50% bland "invandrade".
BIAS i denna tråd verkar för övrigt vara att alla som vill problematisera (särskilt invandringskritiska) påståenden eller tidningsrubriker är för den rådande politiken/vill ha obegränsad invandring osv.
Det finns ALLTID skäl att anta att utbildningsinsatser motverkar problem. Däremot underskattar många tiden det tar. I Sverige tog det tre generationer efter att allmän folkskola infördes innan landet kunde transformeras till en välfärdsstat och enda anledningen var utbildning - liksom det är i alla andra länder, här kan man jämföra med vilket land som helst. Det är alltså primärt inte en ekonomisk fråga. Utanförskap motverkas även det med utbildning och det finns klara paralleller mellan fallerande utbildning och utanförskap även i Sverige - oavsett etnicitet.
Vi hade en liknande situation på 1990-talet då många från Balkan kom hit. Många av dem lever förstås fortfarande i utanförskap, men deras barn har i största grad integrerats och uppvisar jämförbar statistik med svenskfödda barn.
Utmaningen för Sverige är att stoppa den negativa utvecklingen så att vi om 20-30 år kan se en liknande utveckling gällande dagens invandrare. Från vissa länder är det lättare att se det, från andra svårare. Jag tror personligen att lösningen ligger i att kunna diskutera sig fram till en hållbar lösning utan att etikettera varandra eller låsa in folk i åsiktshörnen "batikhäxa" resp "nazist". I lagomlandet Sverige ligger vi troligen ändå ganska tätt placerade inte så långt från mitten i alla fall, sett på en global skala...
Men ja, samhällskostnaden BLIR hög, men det kan ändå visa sig vara en mycket bra investering, för hur kommer vi annars tillrätta med en befolkningspyramid som blir alltmer topptung där fler och fler skall försörjas av färre och färre?
Jag har svårt att se hur vi plötsligt frivilligt skall börja föda 3-5 barn/familj i genomsnitt. Återstår då att antingen mörda våra äldre, starta upp rasrena barnfabriker eller - ha invandring av familjer inkl barn. Men utmaningarna är givetvis stora. Dock skall vi komma ihåg att det inte är vi i Sverige som bestämmer hur många flyktingar det skall finnas i världen.
(*i sammanhanget nytt infört begrepp som kan förvirra även om det är relevant - dock kan man inte jämföra sysselsättning och självförsörjning)