Det som "görs"utgör själva definitionen av att ge upp. Längre tid med mer av samma, när problemen accelererar så mycket fortare än motåtgärderna, är inget annat än resignation, underkastelse om man så vill.
Som Markus mycket riktigt sammanfattar:
"Vår och kommande generation har ingen chans lösa detta, det går inte ens att föreställa sig vad som skulle behövas."
Vilka, eller ens vem, av våra undfallande "ledare" är ens i närheten av en sådan insikt? Om de ägde denna insikt, hur troligt är det att dessa prideflaggeviftande mähän, såhär med facit på hand, skulle klara genomföra vad som krävs?
Jag antar att du kommer bemöta detta med en relativiserande wall of text. Hur sympatiska dina teorier än är så uppmanar jag dig hänsynsfullt att hushålla med den energin.