Jag har lite svårt för det här med "bra folk kommer stå upp senare".
För det första är det ingen som hindrar någon att stå upp nu, vem står?
För det andra så verkar det inte riktigt gå in att 500,000 klanmedlemmar har lika mycket rösträtt som 499,000 hederliga hemvärnsmän.
Så den enda potentiella lösningen är ju jobbig att ta in, är den inte? För den stavas inte "demokrati" i alla fall.
Det finns en poäng i det du skriver så tillvida att problem som dessa kommer gradvis. Risken finns således att de där människorna som behöver ställa sig upp aldrig fattar att de behöver ställa sig upp. Det blir som en groda som kokas långsamt.
Likväl tror jag att de flesta människor i grunden har rimligt vettiga ryggradsreflexer i dessa frågor, men svenskar är samtidigt konflikträdda flockdjur. I en debatt med högt tonläge väljer man att stå utanför hellre än att gå in i något som leder till konfrontation. Har människor inte vaknat av allt som hänt hittills tror jag inte de kommer göra det av ytterligare högre och mer konfrontativt tonläge heller, det blir snarare ännu jobbigare. Det handlar om att utgå från minsta motståndets lag. Det som kräver minst energiåtgång är det som kommer ske, så det handlar om att förändra förutsättningarna så att man minskar energiåtgången för det man vill skall hända. Därför tror jag det är en bättre strategi att tala om och skapa gemenskap kring det vi är FÖR, dvs allt det värdefulla med Sverige, gemensamma värderingar och syn på demokrati som är värt att försvara. Ju starkare den positiva känslan blir, desto lättare blir det för människor att resa sig för att försvara just detta.
Demokrati är ett begrepp som tolkas olika. Majoritetsbeslut är för mig mer en parlamentarisk praktikalitet som inte är överordnad huvudfrågan - att människor skall kunna leva tillsammans och lösa problem på ett fredligt sätt även när man är oense, som utgår från individens okränkbara frihet och förmåga att frivilligt skapa större förmågor tillsammans med andra och som gör detta stabilt över tid. Tillfälliga parlamentariska majoriteter som uppstår får aldrig kunna hota de sistnämnda principerna. Om krafter som är emot sådana grundläggande demokratiska principer får majoritet är det således ett hot mot demokratin och då är principerna överordnade.
Sverige skulle för övrigt behöva en riktig konstitution som reglerar sådant starkare.
Sen tycker jag, som TomK också är inne på, inte man skall underskatta allt som går att göra INOM ramarna för de demokratiska grundprinciperna jag tog upp ovan. Ja, det tar tid, men alternativet är betydligt sämre och det leder till oavsedda konsekvenserna som är mycket oförutsägbara.