Den gängse bilden av kommunikatörer inom offentlig sektor är att det är en massa folk som sitter och hittar på propaganda för att försköna bilden av vad verksamheten sysslar med. Jag utesluter inte att det kan vara så på sina ställen och jag har själv dragits med i och hållit med om den kritiken tidigare. Läser man de länkade texterna med snömos blir det dessutom rent komiskt och löjeväckande.
Däremot har min bild av vad kommunikatörer inom offentlig sektor gör förändrats en del efter att ha haft en hel del med denna yrkesgrupp att göra. Det som dessa människor har arbetat har snarare varit att se till att medborgare och anställda kan få viktig information, t ex att det finns aktuell information på 1177.se så man vet vart man skall vända sig om man blir sjuk och såna saker. I en stor organisation som t ex en region är det mer information än många kanske tror som kan vara rätt kritiskt att den underhålls. Därutöver finns allt som inte syns utåt för medborgaren, men som ändå måste göras, t ex arkivering, upprätthållande av lagkrav och liknande.
Väldigt mycket av arbetsuppgifterna uppstår dessutom som ett resultat av beslut från politiker, så när just politiker snackar om att det är för många informatörer skulle de kanske kunna ägna en liten stund åt självreflektion. Tillvaron som jag har mött hos dessa informatörer har oftast varit att de är konstant underbemannade sett till det behov de skall försöka tillgodose.
Kan inte minnas att jag träffat på någon som stämmer in på den gängse bilden av propagandaproducent det brukar snackas om, men det finns säkert en och annan som då har rollen som pressansvarig och liknande.
Men jag vet inte hur representativ min bild är, som sagt.