Min Kalle
Kalle min Kalle, det var så han hette i min telefonbok. En vecka har gått sendan olyckan, och jag saknar honom lika mycket fortfarande.
När jag läser om era möten med Kalle kan jag direkt få en bild av honom framför mig. Så levande och alltid med en kommentar. Han är precis som någon skrev "inte en vanlig hojåkare", utan så mycket mer.
Många människor i den här världen har ett stort intresse för något, men Kalle var en person som var intresserad av, och kunde så mycket om så mycket. Han är kanske den mest allmänbildade person jag träffat, och man kunde prata med honom om allt. Han var förutom en hojåkare även en blivande veterinär, kattägare, musiknörd, whiskey- och vinälskare, fotograf, programmerare, ridskoleelev, politiskt intresserad..... Listan kan göras hur lång som helst.
Jag har under den senaste veckan tänkt på Kalle, och försökt klura ut hur man bäst skulle beskriva honom, men har insett att det är enormt svårt. För även om han var en "riktig stockhomare" så njöt han lika mycket som jag av att leva spartanskt under vår campingvecka på Gotland i somras. Och även om han ibland var så stark och säker på sig själv att man trodde att han kunde klara vad som helst så var han ibland bara en liten pojke som man ville hålla om och rädda från allt ont. Och även om han ofta hade mycket att göra så tvekade han aldrig från att stanna upp och njuta av livet.
Och han var verkligen en livsnjutare, som uppskattade allt från utslagna blommor, god mat, vackra vyer, sena fester, långa promenader..
Kalle var, utan att förändra sitt sätt, lite av en kamelont som passade in i de flesta sammanhang, och han hade något att prata om med alla. För honom var ingen människa för ointressant för att utbyta några ord med, och han var fördomsfri mot alla. Ingen människa är ju perfekt, och visst hade ju Kalle också sina brister, men på något sätt känns det som att den här världen har förlorat mer än bara en människa, för han var speciell.
I mitt hjärta kommer han att finnas med mig resten av livet, och jag ska försöka njuta lite extra av det, för hans skull. Tack för ert stöd och vackra blommor, de uppskattades av både mig och hans föräldrar.
Kramar Anna