Tänker ni på det storslagna?

[Micke_Lindstrom]

Ok du du menar alltså att om jag klev ut efter att jorden dragit sitt varv runt solen (1år) så har det bara gått nån månad för mig?
Nääää....bara för att man färdas fort så ändras inte tiden, det kommer jag inte tro på förrns jag får vara med om det, dsv aldrig...

Ja, du behöver ju inte tro på det men det är allmänt vedertagen vetenskap.
När man bara läser en kort förklaring av teori av den här typen så kan man ju lätt tycka att det låter helt orimligt och att det inte kan vara möjligt, men det beror ju på att det man tycker är normalt är baserat på de vardagliga företeelser som är själv kan observera.
De förhållanden som vi tycker är normala är väldigt speciella förhållanden om man ser till fysiken i stort och det finns inget som säger att fysiken i allmänhet ska bete sig så.

 

[Flamma77]

Nä det är då det börjar bli intressant. Fast då pratar vi inte vetenskap längre, och inte nödvändigtvis religion heller, men filosofi

Som nämnts tidigare i tråden så kan inte vetenskapen greppa om alla frågeställningar. Väljer man att kalla "den skapande kraften" i universum för gud så är man inte helt fel ute. Tycker det är ganska sund gudsbild. Men det är som sagt filosofi och inte vetenskap.

För mig är inte jobbigt lika med ointressant. Det betyder att jag måste börja tänka på allvar. Det är i och för sig inget problem, för det gör jag ofta. Själva problemet ligger i att jag måste sätta ord på mina tankar och formulera mig så att min omgivning förstår. Det tycker jag är mycket krångligt.

Jag skulle hellre vilja kommunicera med tankeöverföring... På nått sätt försvinner det en dimension (känslor och intuition kanske) från mina tankar när jag sätter ord på dem. Det är enormt frustrerande.

Att kalla den skapande kraften i universum för Gud har jag nog redan gjort i en religionstråd som var igång i höstas om jag inte missminner mig...

 

[benrangel]

Jag ställer mig skeptisk till skapande krafter, eller osynliga agendor. Min övertygelse är att vi och alltet ser ut som det gör för att det inte kan se ut på något annat sätt. Kaos är förresten bara ordning som vi inte lyckats se - ännu.

gladh

 

[Flamma77]

Jag ställer mig skeptisk till skapande krafter, eller osynliga agendor. Min övertygelse är att vi och alltet ser ut som det gör för att det inte kan se ut på något annat sätt. Kaos är förresten bara ordning som vi inte lyckats se - ännu.

gladh

Det du säger nu motsäger ju inte att det skulle kunna ligga en skapande kraft bakom! Eller kanske inuti...

 

[mb]

Det är det här som är så kul med filosofi Man kan vara helt överens på det vetenskapliga planet, men ändå ha helt olika grundinställningar till livet.

Frågor såsom "meningen med livet" är inte greppbara för den vetenskapliga metoden och är därför inte ens relevanta i sammanhanget. I de flestas vardag är de däremot i allra högsta grad intressanta och det är upp till var och en att hitta fram till sin egen livsfilosofi.

 

[benrangel]

Det du säger nu motsäger ju inte att det skulle kunna ligga en skapande kraft bakom! Eller kanske inuti...

Då får du nog utveckla din syn på "den skapande kraften".

gladh

 

[Flamma77]

Då får du nog utveckla din syn på "den skapande kraften".

gladh

Men självklart!
Det är väl det som är meningen med livet? Personlig utveckling och grunnande på livet, universum och allting.

Jag är dock inte helt övertygad om att jag kommer att att utveckla den i någon riktning som faller dig på läppen!

 

[mb]

Kanske varit lite luddig själv också när det gäller detta.

En bra och konkret fråga att utgå från är ifall naturmiljöer har ett egenvärde eller inte. Har exempelvis ett unikt skogsområde ett värde trots att det inte ens besöks eller nyttjas av människan på något sätt? För vissa människor har de det. En del känner en intuitiv känska av obehag som är väldigt svår att förklara, när exempelvis unika skogbiotoper avverkas. De har respekt för det levande som bara finns där.

Livet som sådant, förmågan att vara medveten om sin egen existens osv. kan ses som metafysiska företeelser bortom vetenskapens nuvarande ramar. Om man vill kalla de bakomliggande "krafterna" för gud eller inte är upp till var och en. Jag gör det delvis.

I vårt samhälle kommunicerar vi inte med naturen längre (det är ju totalt onaturvetenskaligt). Frågade man däremot en jägare-samlare för 12 000 år sen hur han kunde koordinera sig fram i en totalt okänd djungel och skaffa fram mat mot alla odds så skulle han troligtvis svara: "jag frågade träden", eller "store anden visade". I själva verket var det inte frågan om några "verkliga" gudar utan snarare sinnesföreställningen av en inbyggd intuition som utvecklats under årmiljoner då människan levt i, med och av naturen. I det moderna samhället har vi fjärmat oss från denna "evolutionärt förprogrammerade kunskap" vilket är synd.

 

[Flamma77]

I det moderna samhället har vi fjärmat oss från denna "evolutionärt förprogrammerade kunskap" vilket är synd.

Jag är helt med.
Jag uppriktigt sagt sörjer att den förmåga att utnyttja denna kunskap har kommit på avvägar. Det finns ett ytterst begränsat inkännande av vår omgivning idag. Allt är bara "output". Vi bara sänder ut en massa skit men tar inte in några signaler...

Jag känner denna tappade förmåga som om någon skurit av mig tungan och ber mig prata på ett främmande språk. Ord är på något sett bara yta.

Flum, flum... mummel... ... men jag menar det.

 

[Mavve]

I det moderna samhället har vi fjärmat oss från denna "evolutionärt förprogrammerade kunskap" vilket är synd.

"Somliga har det - andra inte"

 

[benrangel]

Antingen hade vi ett medfött naturkännande som var av evolutionen given men inte nu längre. Då har detta inte varit funktionellt för den "moderna" mäniskan och nånting som inte saknats när det försvann, eftersom det försvann. Dock är människans moderniseringsprocess aldeles för kort för att evolutionen ska ha kunnat radera bort en sådan förmåga.

Eller så var det ett inlärt beteende. Istället för denna kunskap har vi andra kunskaper som är avpassade mot vår nuvarande livssituation.

gladh

Tillägg: det jag menade var att gökungar har inärvd kunskap om att peta ut andra ungar ur boet. Detta skulle kunna jämföras med gripreflexen när vi är små. Människans förmåga att springa runt i djungen och skylla sin jägartur på "skogsanden" är inte en nedärvd funktion. Det är en kulturell manifestation på förvärvad kunskap, kopplat till en stor dos vidskepelse. Eftersom vi inte springer runt och läser andar i trästammar är det en ickenödvändig kunskap för vår fortlevnad som individer.

 

[mb]

"Somliga har det - andra inte"

Mycket talar för att människans psykologiska fungerande är fundamentalt olika idag jämfört med jägare-samlaretiden. Bl.a. Tomas Ljungberg har lagt fram en intressant teori om detta i boken "människan, kulturen och evolutionen". Men det stämmer som du säger att vi har olika mycket av de här förmågorna.

 

[Flamma77]

"Somliga har det - andra inte"

Och så finns det dom som lider av att de känner att den är nedtryckt.

Eller så var det ett inlärt beteende. Istället för denna kunskap har vi andra kunskaper som är avpassade mot vår nuvarande livssituation.

gladh

Eller så är det en medfödd förmåga som alla levande varelser är begåvade med, som vi idag undertrycker, trots att vi har behov av den?

 

[benrangel]

Eller så är det en medfödd förmåga som alla levande varelser är begåvade med, som vi idag undertrycker, trots att vi har behov av den?

Om vi är i behov av den så skulle det innebära negativ evolutionär fitness att trycka ner den kunskapen. Alltså skulle de individer som inte trycker ner denna kunskap ha ett evolutionärt övertag framför alla andra.
Tror inte det.

gladh

 

[Flamma77]

Om vi är i behov av den så skulle det innebära negativ evolutionär fitness att trycka ner den kunskapen. Alltså skulle de individer som inte trycker ner denna kunskap ha ett evolutionärt övertag framför alla andra.
Tror inte det.

gladh

Men om vår omgivning skulle förändras så drastiskt att vi skulle behöva den kunskapen igen, så...

Whatever...

 

[mb]

Om vi är i behov av den så skulle det innebära negativ evolutionär fitness att trycka ner den kunskapen. Alltså skulle de individer som inte trycker ner denna kunskap ha ett evolutionärt övertag framför alla andra.
Tror inte det.

gladh

Nu utgår du ifrån att vårt samhälle är hållbart. Än återstår att se ifall det kraschar eller inte (vilket samtliga tidigare högkulturer har gjort).

 

[benrangel]

Nu utgår du ifrån att vårt samhälle är hållbart. Än återstår att se ifall det kraschar eller inte (vilket samtliga tidigare högkulturer har gjort).

Nej, jag har utgått från att samhället är!

Det jag svarade på var påståendet om att vi skulle undertrycka en förmåga som vi var i behov av. Om vi har behov av förmågan och undertrycker den så skulle detta innebära negativ fitness. De som inte trycker ner förmågan skulle alltså ha ett försprång, dvs högre fitness.

Slutsatsen skulle då vara att det inte finns en medfödd förmåga att läsa tecken i naturen, utan att sådana kunskaper skulle vara inlärda.

gladh

 

[mb]

Nej, jag har utgått från att samhället är!

Det jag svarade på var påståendet om att vi skulle undertrycka en förmåga som vi var i behov av. Om vi har behov av förmågan och undertrycker den så skulle detta innebära negativ fitness. De som inte trycker ner förmågan skulle alltså ha ett försprång, dvs högre fitness.

Slutsatsen skulle då vara att det inte finns en medfödd förmåga att läsa tecken i naturen, utan att sådana kunskaper skulle vara inlärda.

gladh

Jo, det var jag med på, men kan man diskutera fitness på det sättet när det gäller människan? En sådan förmåga skulle rent tankeexperiementellt kunna vara värdefull för människans långsiktiga hälsa och överlevnad, även om den inte ger "fitness" i nuvarande samhälle.

Tesen bygger på att i och med att vi brutet de intuitiva banden till naturen så har vi inte längre några inbyggda hämningar som hindrar oss från använda resurser på ett ohållbart sätt. Övergången till det naturvetenskapliga/logiska tankesättet har gett människan en explosionsartad förmåga för överlevnad och reproduktion (ganska lik de sk J-kurvorna inom populationsekologin). Samtidigt är vår hjärna evolutionärt anpassad för att fungera "optimalt" i en helt annan miljö.

 

[Macho Woman]

När det gäller det naturvetenskapliga är jag inte tillräckligt insatt för att kunna bedöma olika teoriers sannolikhetsvärde. Själv lever jag efter världsbilden att jag är en samling molekyler som samlats på grunda av att olika naturkrafter reagerat samman. Mina känslor och tankar styrs av kroppsliga funktioner och vissa impulser/instinkter som följer med mitt biologiska arv.

MEN, vi är av naturen givna en förmåga att analysera våra handlingar och kunna se konsekvenser av vårt handlande. Alltså, kan/bör vi bortse från våra impulser/instinkter för att istället välja ett handlande som gynnar...? Ja, här kommer filosofin in i bilden? Mesta möjliga antal människor? Mig själv? Mig själv och mina närmaste?

Mitt (Obs! Det jag själv lever efter, inte vad jag vill tvinga någon annan till.) svar på den frågan förklaras i följande resonemang, som på många punkter liknar buddhistisk filosofi:

Meningen med livet är lycka. Det är det tillstånd som alla människor eftersträvar och tydligt kan känna. Maximal lycka är dock inte det tillfälligt övergående tillstånd som infinner sig då man köpt något man vill ha, fått en dejt, eller när man lyckats vinna över någon annan på 402 meter. Maximal lycka får man av att se de positiva delarna i ens liv: att vara i huvudsak frisk, att ha mat och tak över huvudet och framförallt genom att få andra människor att må bra. Ju mer man ger av sig själv till andra, desto mer får man tillbaka (och nej, jag pratar inte om pengar här heller, utan om andra förutsättningar till lycka).

I min världsbild, som jag delvis förklarat tidigare, ingår synen på mig själv som en tillfällig ansamling av just nu fungerande molekyler och substanser. En naturlig följd av detta är alltså att jag tror att döden är ett slutgiltigt tillstånd. När jag är död har jag inte längre något medvetande. Fram tills dess strävar mitt medvetande efter lycka, som jag ibland köper billigt genom att uppleva naturkrafterna på hoj...

Förresten, så leder min syn på mig själv som några få molekyler i det oändliga universum till att jag känner mig ganska liten inför den stora världen och därför lätt hamnar, som en del andra här, i storslagna betraktelser av naturen. T.o.m. mänskligheten är liten i ett större sammanhang. Vi, eller andra varelser, är som raser ganska oviktiga. Trots det tycker jag att vi inte i onödan ska förstöra vår natur eller orsaka andra varelser lidande, eftersom vi som tänkande varelser kan analysera konsekvenserna av vårt handlande.

Vilken tur att jag fick syn på den här tråden! Nu förvillade jag mig i livsfrågor i stället för att rätta nationella prov. Man tackar, Kay!

 

[mb]

vi är av naturen givna en förmåga att analysera våra handlingar och kunna se konsekvenser av vårt handlande. Alltså, kan/bör vi bortse från våra impulser/instinkter för att istället välja ett handlande som gynnar

Samtidigt har mänskligheten aldrig någonsin våldfört sig på sig omgivning såsom efter att hon slutat lyssna på sitt inre. Även om jag inte håller med om ordvalet, så låt oss kalla det för "impulser/instinkter" då.

I övrigt var det mycket vettiga tankar