CalleE
C is for cookie
För att citera Eddie i serien "Fröbergs":
"Om nu sallad är så bra, varför är den inte efterrätt?"
Jag tycker mig se en mix av det ni säger som stor del av problemet. Folk är lata för de orkar inte bry sig. Folk VET mer än de gör. Jag har några nära och bekanta som ojar sig, men inte går de ut och tar en promenad, när ska de få tid för det? Men de följer vissa dokusåpor slaviskt och jag får höra att jag är HELT utanför som inte vet vilka Robinsson-FAN är osv.
Må så hända, jag var också i fettträsket en sväng, onödigt överviktig var jag också, men det GÅR att ändra på det. Skit i alla hälsoknep från löpsedlarna och inse att det enda sättet är att ha koll på vad man stoppar i sig. "Tappa vikten med akupunktur" är INTE en bra väg att gå.
Innan jag började tappa vikt tyckte jag att jag åt dyrt, när jag började inse hur jag skulle äta för att gå ned i vikt så blev det ännu dyrare, mer tidskrävande och fan vad man äter, det ÄR jobbigt att få in maten i en heltidsstuderandes liv. Man fuskar ofta, och det är inte bra.
Men, det är en ond cirkel när man kom hem efter x antal timmars arbetsdag och var så trött att man inte orkade annat än datorn eller tvn och inte fattade hur andra orkade med. Rätt mat och motion så orkar man faktiskt med. I somras jobbade jag heltid och det var inte ovanligt de få dagarna med sol att man direkt efter jobbet satte sig på cykeln och trampade 4 mil bara för att röra på sig lite till, då var ändå jobbet sådant att man gick hela dagarna på ett lager och lastade plåt.
Det finns en bra talbok, jag kommer inte ihåg namnet nu. Men det var om positivt tänkande. Den borde alla höra på, och höra igen tills budskapet sitter.
"Sluta ursäkta dig, ta tag i ditt liv, inget är så stärkande som känslan av att ha kontroll och därefter se resultaten, ta kontrollen över ditt liv" och så vidare i många meningar så man verkligen fattar att det är just JAG som ska styra mitt liv, INTE staten, socialstyrelsen eller tv-reklamen, utan jag! Det är mitt liv, inte deras.
Inser man det och suddar bort sina ursäkter och bortförklaringar så kommer man sluta ljuga för sig själv och det är först då man kan börja leva sunt.
"Om nu sallad är så bra, varför är den inte efterrätt?"
Jag tycker mig se en mix av det ni säger som stor del av problemet. Folk är lata för de orkar inte bry sig. Folk VET mer än de gör. Jag har några nära och bekanta som ojar sig, men inte går de ut och tar en promenad, när ska de få tid för det? Men de följer vissa dokusåpor slaviskt och jag får höra att jag är HELT utanför som inte vet vilka Robinsson-FAN är osv.
Må så hända, jag var också i fettträsket en sväng, onödigt överviktig var jag också, men det GÅR att ändra på det. Skit i alla hälsoknep från löpsedlarna och inse att det enda sättet är att ha koll på vad man stoppar i sig. "Tappa vikten med akupunktur" är INTE en bra väg att gå.
Innan jag började tappa vikt tyckte jag att jag åt dyrt, när jag började inse hur jag skulle äta för att gå ned i vikt så blev det ännu dyrare, mer tidskrävande och fan vad man äter, det ÄR jobbigt att få in maten i en heltidsstuderandes liv. Man fuskar ofta, och det är inte bra.
Men, det är en ond cirkel när man kom hem efter x antal timmars arbetsdag och var så trött att man inte orkade annat än datorn eller tvn och inte fattade hur andra orkade med. Rätt mat och motion så orkar man faktiskt med. I somras jobbade jag heltid och det var inte ovanligt de få dagarna med sol att man direkt efter jobbet satte sig på cykeln och trampade 4 mil bara för att röra på sig lite till, då var ändå jobbet sådant att man gick hela dagarna på ett lager och lastade plåt.
Det finns en bra talbok, jag kommer inte ihåg namnet nu. Men det var om positivt tänkande. Den borde alla höra på, och höra igen tills budskapet sitter.
"Sluta ursäkta dig, ta tag i ditt liv, inget är så stärkande som känslan av att ha kontroll och därefter se resultaten, ta kontrollen över ditt liv" och så vidare i många meningar så man verkligen fattar att det är just JAG som ska styra mitt liv, INTE staten, socialstyrelsen eller tv-reklamen, utan jag! Det är mitt liv, inte deras.
Inser man det och suddar bort sina ursäkter och bortförklaringar så kommer man sluta ljuga för sig själv och det är först då man kan börja leva sunt.
) så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag ändrade gradvis på mina levnads- och kostvanor och började träna (mycket tack vare en träningskompis). Promenader (tack gud för mp3-spelare), gym, motionsspåret och kampsport. Och det är superskönt! Nu tycker dessutom folk att jag är "mat-rabiat", medan jag tycker att jag äter sunt
Fi dong....ni får ursäkta....men sånt där tycker jag är osmakligt... 
