Om man ska vara lite positiv så verkar ju akutsjukvården fungera hyfsat bra..
Krya på dig!
Det tycker jag, jag fick snabb hjälp och de verkar ju onekligen ha gjort ett bra jobb med tanke på att tummen än så länge sitter kvar på handen
Tack
Nu är jag äntligen hemma från sjukan, handen är ihopsydd, tummen lappad med hud från underarmen och den intravenösa antibiotikan är utbytt mot piller. Har återbesök på ortopeden om ca en vecka, men Malmökirurgerna var så imponerade med underarbetet som kirurgerna i Karlskrona gjort att de tyckte jag kunde ha mina uppföljningsbesök där istället.
Tänkte att jag skulle skriva ihop en lite mer lättöverskådlig sammanfattning av mina öden och äventyr när jag nu är hemma och har lättare att skriva och organisera mig och min tankar, så blir det kanske lite lättare att som utomstående förstå vad det är som faktiskt har hänt. Lägger sårbilderna bakom spoilerknappar så man får själv välja om man vill titta, och lägger till en liten extravarning på de riktigt läskiga...
Allt det här började alltså med att jag fick ett litet jävla struntsår på tummen i samband med att jag byggde ihop formen att gjuta silikon i. Vet inte riktigt vad jag lyckades med, kanske rev eller skar mig på någon vass plastkant eller något... Hur som helst, det var verkligen inget djupt eller allvarligt skärsår, jag skadar mig ofta betydligt värre så jag tänkte inte mer på det. Har inte ens några bilder på sårets begynnelsefas då det var såpass oväsentligt. Detta var ca kl 8 på kvällen tror jag.
I samma veva hade vi tjejens kids hos oss, och de var givetvis krassliga. Jag hade haft ont i halsen i ett par tre dagar när jag fick såret på tummen, och jag hade börjat misstänka att det kanske kunde vara halsfluss då både mina och dotterns symptom stämde in ganska bra på de som listas på 1177. Ingen av oss uppfyllde dock kriterierna för att behöva söka vård, hon var mest hes, hostig och trött och jag hade slemhosta, lite feber och rejält ont i halsen. Min temp var dock bara förhöjd, jag hade inte såpass hög feber att sjukan ens hade bemödat sig med att ta en halsodling. Så vi tänkte att vi har väl vad vi har och det går antagligen över av sig självt. Halsfluss kan trots allt vara både virusbetingad och bakteriell, svårt att säga om man har en bakterieinfektion eller helt enkelt är förkyld... Vad jag inte visste då var att det är bakteriell halsfluss, dvs streptokocker, som också orsakar mördarbakterieinfektioner ifall man får in dessa bakterier på fel ställe...
Ca två timmar efter att jag fick det lilla såret på tummen så började tummen ömma och svullna över såret. Det såg ut precis som en blåsa, fast den var inte vätskefylld utan hård och kändes mer som att det var själva huden eller köttet som svullnat upp snarare än att det bildats vätska under huden. Jag trodde då att jag kanske fått in en sticka eller något i fingret och bestämde mig för att se om jag kunde pilla bort vad det nu var jag fått in med hjälp av en pincett. Försökte försiktigt öppna blåsan och tömma den för att förhoppningsvis kunna trycka ut vad det nu var jag fått in, men det kom inget flytande ur den och jag hittade ingen sticka eller andra främmande föremål. Jag desinficerade därför såret med sprit och la om ett sterilt förband med klorhexidin.
Under de följande timmarna svullnade tummen bara mer och mer, den började rodna, gjorde groteskt ont och gick knappt att böja eftersom den var så styv och svullen. "Blåsan" som jag försökt öppna försiktigt sprack också upp i ett öppet mörkrött sår eftersom svullnaden drog isär sårkanterna, och huden runt såret började skifta i grågrönt... Min temperatur började också skjuta i höjden och steg med ca en grad i timmen.
Vid det här laget såg tummen ut såhär:
Detta var ca 3 på natten.
Det var här någonstans jag började bli ganska orolig. Mina föräldrar har en kompis som drabbats av mördarbakterier tidigare, och jag tyckte att skrämmande mycket av det han berättat stämde in på min tumme... Hela händelseförloppet, hur fort allting gick, svullnaden, rodnaden, den oproportionerligt skarpa smärtan, den stigande febern, i princip allt som han hade upplevt stämde in på mig. Jag ringde därför 1177 för att fråga om råd. De tyckte att det lät som att jag fått en infektion men trodde samtidigt inte att det var särskilt allvarligt, mördarbakterieinfektioner är trots allt ganska ovanligt... De tyckte därför att jag kunde vänta tills min lokala vårdcentral öppnade fem timmar senare och söka vård där.
En timme efter detta stod jag inte ut med smärtan och ringde 112, försökte att berätta så utförligt jag bara kunde om vad det var som pågick och poängterade att jag hade viss insikt i mördarbakterieinfektioner tack vare en bekant som drabbats och att jag tyckte att misstänkt mycket stämde överens med vad jag själv upplevde... De tog mig som tur var på allvar och skickade ut en ambulans. Ambulanspersonalen ville väl inte ställa någon direkt diagnos, men de kunde ju se att det var en allvarligare infektion och att den behövde tittas på tämligen omgående för oavsett om det var mördarbakterier eller inte så skulle jag annars riskera att drabbas av sepsis... De tyckte dock inte att det var såpass bråttom att det var motiverat att skjutsa mig i ambulansen, och de bokade istället en sjuktransport åt mig som skulle komma om ca en halvtimme. Problemet var bara att sjuktransporten inte var avsedd enbart för mig, utan vi åkte rundor och plockade upp och levererade patienter till olika vårdinrättningar... Så det tog nästan två timmar ytterligare att komma till sjukhuset.
Under dessa två timmar steg min temp vidare upp till nästan 40 grader, och jag blev kraftigt illamående och kräktes upprepade gånger. Sjuktransporten var ingen liggtransport, men att sitta upp var närmast outhärdligt både smärtmässigt och på grund av illamåendet, så det slutade med att jag låg på golvet i taxibussen med armen i högläge och bara försökte klara av att existera.
Väl framme vid sjukhuset gick jag in och anmälde mig i receptionen. På frågan varför jag sökte vård så svarade jag bara "den här" och höll upp tummen varpå sköterskan utbrast "ojdå...". Jag påtalade det som ambulanspersonalen sagt om att detta måste tittas på illa kvickt innan jag drabbas av sepsis eller värre, och hon lovade att försöka ordna in mig så fort som möjligt. Jag fick därefter lägga mig i en sjukhussäng och vänta på att bli inlagd.
Tummen såg vid det här laget ut såhär:
Trycket i tummen var nu så stort att blodkärlen i tummen började spricka av sig självt, man kan se på bilderna hur jag fått små spontana blåmärken lite varstans på tummen (mitt i fingeravtrycket och till vänster om såret exempelvis syns de ganska tydligt)... Och ja, det gjorde verkligen helt groteskt ont. Enda gången jag upplevt smärta som över huvud taget kommer i närheten av detta var då jag hade en axel ur led, och detta lilla skitsår på tummen var ändå värre...
Som referens kan man jämföra den svullna vänstertummen med min normaltjocka och friska högertumme:
Som ni kan se så är mina tummar i normala fall hyfsat raka och jämntjocka och smalnar något efter tumleden som med god marginal är den absolut bredaste punkten på själva tummen, så den där knöliga, bulliga och infekterade tummen som svullnat till en tjocklek som till och med överstiger tumledens ter sig nästan grotesk i jämförelse...
På akuten testades jag för halsfluss och fick konstaterat att det var streptokocker jag hade. Plötsligt blev det väldigt troligt att infektionen i tummen också bestod av samma sak och att det därmed faktiskt rörde sig om en mördarbakterieinfektion, och man beslutade att operera direkt för att avlägsna så mycket som möjligt av den drabbade vävnaden. Den bortopererade vävnaden testades och det blev fastställt att det var samma bakterier i tummen som i halsen. Jag har med andra ord troligtvis råkat slicka mig om fingrarna eller hosta i handen med det lilla såret på tummen, bakterierna har kommit in under huden och sen har maximal otur och "perfekta förhållanden" gjort att de fått fäste och infektionen var ett faktum. Med tanke på hur enkelt det är att råka göra ett dylikt misstag, att slicka sig i ett mikrosår med icke diagnostiserad halsfluss, så känns det verkligen som att det jag fått berättat för mig om att man också måste ha verkligen maximal otur för att drabbas av mördarbakterier stämmer, annars skulle väl folk drabbas av den här skiten stup i kvarten... Grundförutsättningarna är ju inte alltför svåra att råka uppnå menar jag
Bara att få genomgå den första operationen var en verklig frälsning, att bara få tummen öppnad lättade såpass på trycket att smärtan gick från 10+ på smärtskalan och fullkomligt outhärdligt till åtminstone hanterbart. Bedövning och smärtstillande lindrade ytterligare.
Det röda man ser på bilden ovan är lymfsystemets reaktion på infektionen, de blåa linjerna ritades på min arm för att kunna följa spridningen och se om rodnaden drog sig tillbaka eller fortsatte utanför de ritade markeringarna. När det var som värst så var i stort sett hela innerarmen illröd och rodnaden sträckte sig ända upp i armhålan. Lymfkörtlarna i armhålan var också mycket svullna och ömma... Jag fick även små blåsor och uttorkade partier lite här och var på den rodnande huden.