Toppgjutning, mördarbakterier och hojrenoveringen som gudarna glömde.

[Bushido]

Hade en bekant som hade moddat passagerarsadeln på sin TL1000S så den hade fästen för en minomoto som alltid följde med, som en liten jolle!!!

Får se om jag kan lösa nåt liknande med denna på HDn, det hade fan varit lite kul

Bat Babyn är grym, jag har haft tre stycken. Original var det lite chopperstuk på dem, med hög sissybar. Har aldrig sett någon ( annat än på bild ) som har den kvar. Den såg liten ut under min då typ 6 åriga dotter ?

Ja, det har jag också sett på nån bild. Men ja, det verkar som du säger vara standard att slarva bort dem för när jag ställde frågan i en moppegrupp på facebook så var det månbga som påtalade att de ska ha eller att deras hade från början men att den nu saknas

Jag ska testa att dra igång den och få däcken pumpade etc, så får vi se om den blir platt när jag sätter mig på den eller om den faktiskt orkar dra mig

 

[notrightrider]

Tack för tipset


Jag har redan för många projekt, istället för att skaffa sig ytterligare en färdighet att öva på så kanske jag borde prioritera och fokusera på de maskiner och mekaniska förmågor som jag redan har men behöver bli bättre på... Gjutning och svetsning till exempel... Men visst, jag sparar ju såklart tanken oavsett vad som händer så det kan väl absolut bli att jag gör ett försök att laga den ordentligt någon gång.


Lite det jag är rädd för. Även om jag lyckas laga de synliga läckorna ordentligt så kanske tanken helt enkelt är såpass rutten att det bara kommer komma fler och fler läckor och att det blir ett evighetsprojekt av det... Då kanske det är lika bra att spara sig den huvudvärken och välja en annan väg direkt.


Nu ska du inte komma här och vara förståndig och resonabel, du vet att vi inte jobbar så i den här tråden...

Och bara för att driva hem den poängen (som om det behövdes göras ytterligare vid det här laget) så har jag idag varit och köpt mig ännu ett projekt, en Cimatti Bat Baby som osannolikt nog får även min KV75 att se stor ut! Det trodde man inte, att det skulle finnas ett sällskap som har den effekten på lillmoppohojen... Jag var bara tvungen att köpa den, om inte annat så bara för att ha den stående bland mina andra minihojar så de får känna sig lite mer vuxna

Titta bara så liten och söt den är

View attachment 488212View attachment 488213

YSRen längst bort ser för fan gigantisk ut i jämförelse

Kolla! En Renault 16 Coupé...

 

[Bushido]

Kolla! En Renault 16 Coupé...

Nåja, är väl ändå mest drivlinan som kommer därifrån och ganska kraftigt moddad om jag inte tar miste... Är väl både annat insug, toppar, kolvar och kammar i lotusmaskinerna och typ 20% mer hästar, vilket innebär att de skrämde upp den från 80 till hiskeliga 100 pållar Jag är inte helt insatt i den bilen då det är svärfars.

 

[Bushido]

Ber om ursäkt för bristen på uppdateringar, 2023 var ett pissår på alla sätt och vis... Man kunde ju tycka att jag inledde starkt med min mördarbakterieinfektion i tummen, sen när saker och ting äntligen började gå åt rätt håll så följde elände på elände under sensommaren/hösten vilket satte käppar i hjulen för precis alla planer man haft... Ska inte gå in på allt här men bland annat förlorade jag en hojbroder och nära vän i en mc-olycka, och sen åkte jag till slut på covid efter att ha klarat mig så långt och givetvis fick jag någon riktigt elak variant (trots alla så kallade "vaccin" man tagit) med påföljande lunginflammation och diverse andra komplikationer och fan vet allt... Kort sagt, orken att göra något förutom att möjligtvis fortsätta existera försvann fullkomligt. Och mek som ju tenderar att jävlas så fort jag försöker göra något har jag verkligen inte ens orkat tänka på...

Nåja, nu har jag inte drabbats av någonting överdrivet jävligt på ett tag så jag hoppas att orken och lusten snart ska infinna sig. Förhoppningsvis kan jag fortsätta med den här galenskapen inom kort

Jag hoppas verkligen att ni haft ett bättre 2023 än jag, och att 2024 blir fan så mycket bättre. Skulle det mot förmodan bli ännu sämre så överlever jag troligtvis inte... Fattas väl bara, nu när man jinxat skiten med...
Fortsatt gott nytt år på er allihop!

Mvh försiktigt optimistisk Buske.

 

[Henrik Y]

Ber om ursäkt för bristen på uppdateringar, 2023 var ett pissår på alla sätt och vis... Man kunde ju tycka att jag inledde starkt med min mördarbakterieinfektion i tummen, sen när saker och ting äntligen började gå åt rätt håll så följde elände på elände under sensommaren/hösten... Ska inte gå in på allt här men bland annat förlorade jag en hojbroder och nära vän i en mc-olycka, och sen åkte jag till slut på covid efter att ha klarat mig så långt och givetvis fick jag någon riktigt elak variant (trots alla så kallade "vaccin" man tagit) med påföljande lunginflammation och diverse andra komplikationer och fan vet allt... Kort sagt, orken att göra något förutom att möjligtvis fortsätta existera försvann fullkomligt. Och mek som ju tenderar att jävlas så fort jag försöker göra något har jag verkligen inte ens orkat tänka på...

Nåja, nu har jag inte drabbats av någonting överdrivet jävligt på ett tag så jag hoppas att orken och lusten snart ska infinna sig. Förhoppningsvis kan jag fortsätta med den här galenskapen inom kort

Jag hoppas verkligen att ni haft ett bättre 2023 än jag, och att 2024 blir fan så mycket bättre. Skulle det mot förmodan bli ännu sämre så överlever jag troligtvis inte... Fattas väl bara, nu när man jinxat skiten med...
Fortsatt gott nytt år på er allihop!

Mvh försiktigt optimistisk Buske.

Andra halvan vart ett skitår för min del. Hela semestern regnade bort och sen vart man förkyld och det har hållit på i ett halvår nu. Har inte blivit jättesjuk men bara sådär störigt så att man inte kan göra något fysisk krävande och tappat lust och ork. För chefen vart det värre, han också långtidsförkylning men fick även infektion på örat och balansnerven och kunde knappt gå och blev inlagd, håller på med rehab nu några månader senare och oklart om han blir helt återställd men kan i alla fall köra bil igen. Så man får väl vara glad att man klarat sig med bara lite feber typ varannan vecka.

Är glad över att jag åtminstone kunnat spela dator och cello dom flesta av dagarna i alla fall.

 

[Bushido]

Andra halvan vart ett skitår för min del. Hela semestern regnade bort och sen vart man förkyld och det har hållit på i ett halvår nu. Har inte blivit jättesjuk men bara sådär störigt så att man inte kan göra något fysisk krävande och tappat lust och ork. För chefen vart det värre, han också långtidsförkylning men fick även infektion på örat och balansnerven och kunde knappt gå och blev inlagd, håller på med rehab nu några månader senare och oklart om han blir helt återställd men kan i alla fall köra bil igen. Så man får väl vara glad att man klarat sig med bara lite feber typ varannan vecka.

Är glad över att jag åtminstone kunnat spela dator och cello dom flesta av dagarna i alla fall.

Beklagar, vet hur det är. Blir själv sjuk i princip varannan vecka när tjejens kids kommer hit över helgen... Håller, i den mån jag kan, tummarna för att 2024 blir desto bättre för oss båda

Man får absolut vara glad för att man har hälsan någorlunda, det finns alltid de som har det värre. Har själv spenderat många timmar framför datorn i höst/vinter, det har liksom varit i princip det jag orkat/haft lust med. Musiken är det sämre med, spelade tidigare säckpipa aktivt men tyvärr är vänstertummen ett av de nödvändiga fingrarna för detta och där har jag helt enkelt inte samma rörlighet och känsel som tidigare vilket har försvårat spelandet avsevärt... Men jag hoppas ändå att det ska kunna bli bättre med tiden, om inte annat kanske man kan bygga upp muskelminnet såpass att man inte behöver förlita sig på känseln lika mycket

Har spenderat kvällen med att läsa igenom hela tråden från start till slut och jag vill rikta ett stort tack till alla som läst och skickat hälsningar och tankar om bättring, det värmer något oerhört ska ni veta och jag är innerligt tacksam! Jag är ytterligare glad över att faktiskt ha dokumenterat mina vedermödor på det här sättet, om inte annat tror jag att det kan bli användbart när man nu ska ha med försäkringsbolag etc att göra. Tråden har därigenom fyllt ett väldigt viktigt syfte för mig personligen, hade det inte varit för detta projektet och dess koppling till min skada så hade jag antagligen inte bemödat mig med att skriva ned den här typen av händelseförloppsskildring och det jag skrivit ned i realtid med färskt minne ger en betydligt bättre bild av saker och ting än vad jag hade kunnat uppbåda i dagsläget om jag enbart förlitat mig på minnet från saker som skedde för nära nog ett år sedan. Tack för att ni stått ut medan jag hållit låda och i princip fört dagbok, jag är mycket glad och tacksam över att dels ha fått hålla på som jag gjort och än mer så för responsen jag har fått

Kan ju passa på att ge en liten uppdatering om tummetottens tillstånd: Såhär ser tummen/handen/armen ut i dagsläget:


Såren har läkt väldigt fint, stråket i mitten av transplantatet som inte överlevde har vuxit över med ny frisk hud och även om det inte är särskilt snyggt så är jag otroligt glad och tacksam att ha en fungerande tumme/hand/livhanke i behåll. Känseln och rörligheten i tummen är något nedsatt, och jag känner ett konstant obehag ungefär som när foten somnat. Det liksom pirrar och sticker i den. Vissa delar av tumavtrycket är väldigt avdomnat och jag har nästan ingen känsel på vissa ställen, andra är överkänsliga och gör onormalt ont om man kommer åt på en viss punkt. Men jag lever, jag har hälsan och jag har till och med tummen kvar i någorlunda fungerande skick. Jag ser mig som väldigt lyckligt lottad, framförallt när jag läser om folk som dör av streptokocker och/eller sepsis... En nära väns bekant gick bort för inte alltför länge sedan till följd av sepsis, tog tre dagar från det att han insjuknade tills de stängde av de livssuppehållande maskinerna och han dödförklarades... Det är absolut något man ska ta allvarligt på, jag hade enorm tur.

Tack än en gång till alla som följt och stöttat mig på min resa, jag sätter stort pris på ert egnagemang, er uppmuntran och era välönskningar! Ta hand om er och var försiktiga med att slicka era sår om ni samtidigt har ont i halsen!!

Missförstå mig inte, tråden och projektet är absolut inte avslutade. Men förhoppningsvis är tummen ett någorlunda avslutat kapitel. Möjligen att jag kommer med en uppdatering angående den när årsdagen sedan insjuknandet infaller och försäkringsbolaget ska ge sitt besked om eventuell ersättning etc, men framgent hoppas jag på att fokus ska kunna ligga på projektet snarare än mig och min hälsa Tack än en gång för att ni läser, hoppas på ett muntrare tonläge/tema framöver

 

[Mr Moto]

Nu är tummen?, du och vi andra redo för nya äventyr! Det är bra det!
Undrar vad det blir?

 

[Ulvhamne]

Kan ju passa på att ge en liten uppdatering om tummetottens tillstånd: Såhär ser tummen/handen/armen ut i dagsläget:
View attachment 494205View attachment 494206View attachment 494207View attachment 494208

Såren har läkt väldigt fint, stråket i mitten av transplantatet som inte överlevde har vuxit över med ny frisk hud och även om det inte är särskilt snyggt så är jag otroligt glad och tacksam att ha en fungerande tumme/hand/livhanke i behåll. Känseln och rörligheten i tummen är något nedsatt, och jag känner ett konstant obehag ungefär som när foten somnat. Det liksom pirrar och sticker i den. Vissa delar av tumavtrycket är väldigt avdomnat och jag har nästan ingen känsel på vissa ställen, andra är överkänsliga och gör onormalt ont om man kommer åt på en viss punkt. Men jag lever, jag har hälsan och jag har till och med tummen kvar i någorlunda fungerande skick. Jag ser mig som väldigt lyckligt lottad, framförallt när jag läser om folk som dör av streptokocker och/eller sepsis... En nära väns bekant gick bort för inte alltför länge sedan till följd av sepsis, tog tre dagar från det att han insjuknade tills de stängde av de livssuppehållande maskinerna och han dödförklarades... Det är absolut något man ska ta allvarligt på, jag hade enorm tur.

Den där krypande irriterande känslan kommer minska med tiden, även om den inte försvinner helt, men till slut kommer du bli så van vid det att det inte spelar så stor roll. Har en gammal nervskada på insidan av ett lår, de första par åren var det skitmuppigt, men nu, såhär 20 år senare så är det inget större bekymmer. Åas så har jag ju skaffat mig lite mer nervskador sen dess med.
Kan faktiskt säga att den gamla nervskadan har hjälpt mig palla med att ha en halv kropp som kryper sådär, iom att jag liksom redan har vant mig vid känslan. Det är lite knas, men det är ju inte mycket att göra åt det. Man får vara glad att det bara är lite småknas istället för fullblåsta nervsmärtor, de är jävligt dryga.

Och hey! Du har ju fått lite käcka ärr på köpet! Jag är lite butter över att mitt op-ärr på ryggen är så jäkla osynligt. Inte ens ett fränt ärr fick man för besväret.

Och vi hejar glatt på dina påhitt i framtiden med.

 

[PerJohan]

Håller med Ulvhamne. Hade liknande domnande känsla i hälen efter en operation. Kändes skitskumt när man tog på och hade skor på då man inte kände dem mot hälen och man kunde inte låta bli att pilla på hälen heller för den kändes så konstig när den var lite bortdomnad. Nu, 3 år senare vet jag i stort sett inte vilken häl det var. Känner jag med handen på så kan jag känna att känseln är lite borta, men i övrigt stör det aldrig nånsin. Skulle tro att det är en kombo av att lite av känseln kommit tillbaka och att jag vant mig och inte märker det längre. Hoppas din tumme tar samma väg så det känns bättre framåt!

Man har ju sett fram emot att se att den här tråden dyker upp igen iaf.

 

[Bushido]

Nu är tummen?, du och vi andra redo för nya äventyr! Det är bra det!
Undrar vad det blir?

Jag med Primärt skulle jag tro att det blir till att fortsätta med lillhojen, det är väl det projektet som ligger närmast till att ta itu med. Jag har också en tanke om att försöka väcka liv i min gamla DT125a, köpte den som ett objekt för massor av år sedan för fikapengar och har aldrig ens haft igång den men nu kanske det vore på tiden då den är liten och lätt jämfört med mina andra hojar och därmed borde den kunna lämpa sig väl som uppvärmningshoj när jag nu ska börja köra igen till våren. Har ju inte kunnat köra något alls under hela 2023, det är nog första året sedan jag tog lappen som jag inte kört något alls... Så jag känner mig lite rostig. Men ja, det kommer absolut fler dårskaper framöver

Den där krypande irriterande känslan kommer minska med tiden, även om den inte försvinner helt, men till slut kommer du bli så van vid det att det inte spelar så stor roll. Har en gammal nervskada på insidan av ett lår, de första par åren var det skitmuppigt, men nu, såhär 20 år senare så är det inget större bekymmer. Åas så har jag ju skaffat mig lite mer nervskador sen dess med.
Kan faktiskt säga att den gamla nervskadan har hjälpt mig palla med att ha en halv kropp som kryper sådär, iom att jag liksom redan har vant mig vid känslan. Det är lite knas, men det är ju inte mycket att göra åt det. Man får vara glad att det bara är lite småknas istället för fullblåsta nervsmärtor, de är jävligt dryga.

Och hey! Du har ju fått lite käcka ärr på köpet! Jag är lite butter över att mitt op-ärr på ryggen är så jäkla osynligt. Inte ens ett fränt ärr fick man för besväret.

Och vi hejar glatt på dina påhitt i framtiden med.

Tack för din uppmuntran, det känns betryggande Ja, med tanke på det jag råkat ut för och de biverkningar jag fått så är ju ändå rätt lindrigt. Det kunde ha slutat bra mycket värre än partiell känselnedsättning, diffust pirr och diverse ärr... Det får man ju vara glad för

Tack så mycket!

Håller med Ulvhamne. Hade liknande domnande känsla i hälen efter en operation. Kändes skitskumt när man tog på och hade skor på då man inte kände dem mot hälen och man kunde inte låta bli att pilla på hälen heller för den kändes så konstig när den var lite bortdomnad. Nu, 3 år senare vet jag i stort sett inte vilken häl det var. Känner jag med handen på så kan jag känna att känseln är lite borta, men i övrigt stör det aldrig nånsin. Skulle tro att det är en kombo av att lite av känseln kommit tillbaka och att jag vant mig och inte märker det längre. Hoppas din tumme tar samma väg så det känns bättre framåt!

Man har ju sett fram emot att se att den här tråden dyker upp igen iaf.

Låter ju hoppfullt, då håller jag tummarna (en och en halv iallafall ) för att det ska bli bättre med tiden På sjukan vill de inte ge någon prognos alls för hur återställd man eventuellt blir, det får tiden utvisa helt enkelt. Vissa får tydligen tillbaka nästan all känsel medan vissa inte blir bättre än såhär.

Jag hoppas att jag snart ska vara igång och kunna uppdatera både lite mer frekvent och även mer innehållsrikt

 

[erikn]

Jag lyckades ju få in en glasbit vid handleden som träffade Ulnaris-nerven. Alla nervtrådar gick inte av, men tappade en hel del motorik i handen. Så här 5 år senare har jag (tycker jag är det bästa av det jag miste) fått tillbaka kontakten med tum-muskeln. Att jag inte känner ordentligt på lillfingret och halva ringfingret är inte så noga, känns ungefär som en tandläkarbedövning. Men det jag inte fått tillbaka (än) är musklerna för att ta ihop och spänna ut fingrarna. Man var ju bedrövlig att skruva dit en mutter flera år, men nu börjar det funka. Men första sommaren kunde jag inte ens träffa en spik med hammaren, totalt oduglig. Så det har gått åt rätt håll.

 

[Bushido]

Jag lyckades ju få in en glasbit vid handleden som träffade Ulnaris-nerven. Alla nervtrådar gick inte av, men tappade en hel del motorik i handen. Så här 5 år senare har jag (tycker jag är det bästa av det jag miste) fått tillbaka kontakten med tum-muskeln. Att jag inte känner ordentligt på lillfingret och halva ringfingret är inte så noga, känns ungefär som en tandläkarbedövning. Men det jag inte fått tillbaka (än) är musklerna för att ta ihop och spänna ut fingrarna. Man var ju bedrövlig att skruva dit en mutter flera år, men nu börjar det funka. Men första sommaren kunde jag inte ens träffa en spik med hammaren, totalt oduglig. Så det har gått åt rätt håll.

Jag känner igen det, att försöka få på en mutter på en skruv med vänsterhanden är hopplöst. Känner ju inte var muttern är eller hur den linjerar... Men man kan ju alltid hoppas att mer av känseln kommer tillbaka med tiden

 

[erikn]

Jag känner igen det, att försöka få på en mutter på en skruv med vänsterhanden är hopplöst. Känner ju inte var muttern är eller hur den linjerar... Men man kan ju alltid hoppas att mer av känseln kommer tillbaka med tiden

Ja, och då är det "bara" känseln. Tänk att även tappa kontakten med en massa muskler i handen... Men som sagt, några har kommit tillbaka, det är väl bara att fortsätta jobba med handen (bästa sättet enligt sjukgymnasten) så kanske det kommer tillbaka.

 

[blueridge]

Krymplingar.

(Ja, jag också.)

 

[Bushido]

Ja, och då är det "bara" känseln. Tänk att även tappa kontakten med en massa muskler i handen... Men som sagt, några har kommit tillbaka, det är väl bara att fortsätta jobba med handen (bästa sättet enligt sjukgymnasten) så kanske det kommer tillbaka.

Ja, det kan jag tänka mig. Min hand var också ganska svag i början på grund av inaktivitet och svullnad men det blev ju snabbt bättre. Nu har jag nästan ordentlig greppstyrka tillbaka. Men ja, jag jobbar vidare såklart och gör de övningar jag fått av sjukgymnast/arbetsterapeut så hoppas vi att så mycket som möjligt blir återställt med tiden

 

[Bushido]

Tänkte att jag ska försöka mjukstarta både mekandet och hojåkat med något förhoppningsvis hyfsat enkelt och oviktigt innan jag tar itu med själva projektet, så i brist på projektrelaterade uppdateringar får nu stå ut med lite OT. Känns onödigt att starta en ny tråd, tänker att jag håller mina dårskaper samlade i denna istället. Har ju x antal projekt som står och väntar på att pysslas om, så det finns ju ett par att välja på och ska jag starta en tråd för varje så blir det lite väl många......

Valet föll hur som helst på att ge mig på att försöka väcka liv i min gamla skabbiga DT125a som jag köpte för massor av år sedan och aldrig ens haft igång. Föregående ägaren hade köpt den som projekt och hade heller inte lyckats starta den, så jag fick den snorbilligt. Nu närmare 10 år senare kände jag äntligen för att ta tag i den och se vad som egentligen var fel på den... Kan kanske tyckas lite onödigt att köpa på sig saker som sen bara blir stående, men jag tänker att man får passa på och handla på sig roliga objekt när ett bra tillfälle ges. Har man bara plats att förvara dem så kan de ju lika gärna stå tills man känner för att ta tag i dem, de kostar ju inget där de står... Och ett lika bra köptillfälle kanske inte kommer igen!!... Det är iallafall vad jag intalar mig för att rättfärdiga alla mina spontana projektinköp som fortfarande väntar på att tas itu med...

Förgasaren fick sin en runda i ultraljudstvätten då de enda ledtrådarna jag fick av förra ägaren var att förgasaren krånglade, så jag ville se till att den fungerade åtminstone hjälpligt innan jag påbörjade själva felsökningen. Kändes dumt att felsöka utan att utesluta ett såpass uppenbart och enkelt fel... När förgasaren väl var rengjord och återmonterad plockade jag bort tank och kåpor och insåg hyfsat omgående vad felen troligtvis var... Råttboet till elhärva... Har aldrig sett så många ärgade, tejpade, icke färgmatchade och generellt bara allmänt dåliga sladdar och kopplingar på något fordon...

Med elschemat i högsta hugg skred jag till verket och började rensa upp i eländet, och lyckades till sist få till någon slags hyfsat städat kablage. Efter att ha eliminerat alla synliga och uppenbara felkopplingar och krypströmmar kunde jag med hjälp av ett gammalt bilbatteri inkopplat med startkablar få det mesta i elväg verkade funka, förutom YPVSen som var stendöd hur jag än kopplade Inte ens att lägga ström direkt från batteriet och in i styrboxen gav några livstecken, men att koppla direkt på servomotorn funkade så gissningsvis är själva kontrollenheten död. En ny/bättre begagnad enhet kostar typ dubbelt så mnycket som jag gav för hela hojen, så det är inte aktuellt.

Sen är jag inte säker på att jag har rätt CDI, ser ut att vara en eftermarknadsvariant av något slag och färgerna i instruktionernas kopplingsschema stämmer inte överens med hojens... Kanske inte så konstigt med tanke på elsystemet generella tillstånd, men kablarna från statorn ser ut att vara original och de stämmer inte ändå... Fick med en haynesmanual till hojen som är till icke-YPVS hojar så det kan ju vara så att den tidigare ägare som köpte den här CDIn helt enkelt klickade hem fel...

Hur som helst, för att spara mig huvudvärken att försöka koppla ihop en icke fungerande styrenhet med en felaktig CDI så valde jag att helt enkelt plocka bort YPVSens servomotor och styrenhet och steloperera själva avgasventilen i öppet läge. YPVS är ändå ett onödigt krångligt jävla skitsystem som mest bara bråkar, ett halvlyckat försök att förbättra bottenvridet och ge en mjukare effektkurva vilket i teorin ska minska ketchupeffekten.... Alltså, varför?? 2takt är 2takt, det är en del av charmen att de är orkeslösa i botten och sen skickar på ett herrejössesskjut när man kommer upp i rätt varvtal Vill man ha en mjuk och fin effektkurva kan man lika gärna köra fyrtakt.

Med YPVSen borta så kunde jag koppla CDIn någorlunda enligt schemat i min felaktiga haynesmanual, dvs enligt ett icke YPVS-elsystem, och nu äntligen fick jag gnista!! Monterade tillbaka tanken, kopplade på bränsleslangen, fyllde på med färsk 2t-soppa och började kicka. Stendöd... Efter lite googlande så kom jag fram till att det nog behövs ett batteri för att ge tändningen lite extra hjälp precis i startskedet, och något batteri hade jag inte. Trodde den skulle gå på generatorn men tydligen vill den inte starta då... Tog därför och kopplade på bilbatteriet igen, sen startade hojen på första kicken Och den fortsätter gå även om man kopplar bort batteriet när den väl är igång, vilket jag tycker verkar lite skumt då den inte kan startas utan...

Det är å andra sidan fler saker som är mysko i elsystemet, den startar med tändningslåset i tändningsläget med sedan kan man vrida av och plocka ur nyckeln och den går ändå. Dödaren funkar att stänga av med, men även ljusswitchen har samma funktion dvs om man släcker ner lyset så dör hojen Den startar heller inte utan nyckeln i tändningsläget vilket känns lite märkligt då den inte dör fastän man vrider av och plockar ur nyckeln... Nåja, man får ju ändå inte köra utan ljus så det är väl bara att låta det vara som det är. I övrigt verkar den nu funka som den ska. Belysningen fungerar, stötdämpning finns, bromsarna funkar (efter att jag bytt bromsvätskan i främre systemet iallafall) och däcken håller fantamig till och med luft!! Ska provköra lite nu i helgen (får se hur det går med tanke på snön), sen blir det till att testa att besikta på måndag så får vi se vad de säger. Senaste godkända besiktning var 20 år sen...

 

[gundj]

Du kan väl låta bli att vurpa nu när du börjar bli hel igen.

 

[Bushido]

Du kan väl låta bli att vurpa nu när du börjar bli hel igen.

Jinx... Ska göra mitt bästa, men man vet ju aldrig med min tur... Nejdå, jag ska ta det så försiktigt jag bara kan Lite därför jag väljer att prova på DTn först, skulle vara halvtråkigt att lägga HDn det första man gör...

 

[Bushido]

Blev ingen besiktning av DTn idag då den dog ett par hundra meter från hemmet... Sen höll jag på att dö när jag fick knuffa hem den, för givetvios är det uppförsbacke precis hela vägen från där den stannade... Någonting med belysningen bråkar med tändningen för när ljuset är avstängt så har den ingen gnista, men när belysningen är på så baktänder den och vill inte varva ut ordentligt. Om man däremot kopplar ur en av kontakterna från lysknappen så fungerar tändningen ordentligt, men utan ljus går den inte igenom besiktningen... Och det konstigaste är att jag verkligen inte kan hitta något felkopplat som har med kontaktdonet i fråga att göra. Må så vara att el inte är min starkaste sida, menvafan... Borde ju kunna hitta en sladd som korsar något den uppenbarligen inte ska... Å andra sidan, så ruttet som elsystemet är så kanske det lättaste vore att bara riva bort det och försöka bygga upp det från grunden igen... Och det är jag så fruktansvärt jävla osugen på Nu skiter jag i detta någon dag och samlar kraft tills jag orkar existera igen...

 

[Surtees]

Den får nästan säkert jord genom en glödlampa. Se till så att de jordpunkter som behövs för att tändsystemet skall funka verkligen är i ordning (korrosion, klämda kontakter som lossat/korroderat, avbrott inuti en kabel). Att den baktänder med ljuset på kan (här är jag osäker) bero på att jordningen går genom lampan=lampans motstånd påverkar.
Att den funkar med urkopplad +matning till lampan beror ganska säkert också på att den fortsätter jorda genom lampan

Tillägg: Inte orimligt att den jordar genom både fram o baklampa - men du kan testa genom att ta ut båda, då borde den inte gå. Sedan sätta i den ena o testa, ta loss o sätta i den andra.