ah17
Bannad
Är varken konfirmerad eller med i kyrkan. Är naturvetenskapligt skolad och ödmjuk.
Fiende eller moder?
En allmänt spridd uppfattning är att kyrkan på många sätt motarbetat den moderna vetenskapen. Banbrytande vetenskapliga upptäckter vars innebörd kraftigt ändrat på människans världsbild har från kyrkligt håll betraktats som kätteri. Galilei, och Darwin är kanske de mest kända fallen av hur vetenskapliga rön stridit mot kyrkans världsbild. I den moderna genteknikens tidevarv när vi med hjälp av våra kunskaper i genetik kan påverka levande organismer på ett sätt som aldrig förr, hörs det röster som säger att vi ”inte skall leka Gud”. Sammantaget så tror jag att de flesta av oss är av den uppfattningen att kyrkan inom vissa områden motarbetar vetenskapliga framsteg. Från kristet håll hävdas det dock att denna uppfattning bara är en myt och istället hävdar man att kristendomen är vetenskapens moder. Detta tack vare tron på Gud som rationell. De första vetenskapsmännen hade en orubblig tro på att Gud hade skapat världen på ett sådant sätt så att varje händelse kan förklaras med en orsak på ett exakt och entydigt sätt. Vidare kunde man då upptäcka allt fler allmänna lagar för naturens beskaffenhet. I motsats till den kristna tron på en rationell Gud menar hinduismens och buddismens filosofer att det mänskliga förnuftet inte räcker till för att uppnå verklig kunskap. Observerbara fenomen är illusioner och det västerländska dualistiska sättet att resonera kring motsatsförhållanden som sant-falskt, ja-nej, gott-ont etc. kan aldrig leda oss fram till sann insikt. I det österländska tänkandet förekommer inte logikens lag om ”det uteslutna tredje”, enligt vilket ett påstående inte kan vara både sant och falskt. Deras gudar kan därför vara både goda och onda på samma gång. Ett exempel på en sådan paradox är denna: ”Shuzan höll upp sin korta stav och sade: Om ni kallar detta en kort stav, sätter ni er emot dess sanna natur. Om ni inte kallar den en kort stav, bortser ni från faktum. Nå vad vill ni kalla den?”. Utifrån detta är det inte svårt att förstå varför det i länder som Indien och Kina aldrig kom att utvecklas någon systematisk vetenskap – dvs. en vetenskap som försöker ge en helhetsbild av verkligheten. I modern tid har man övertagit det västerländska perspektivet mer eller mindre fixt och färdigt.
Ej heller i antikens Grekland kan man finna den moderna vetenskapens vagga. Man förnekar inte att grekerna sysslade med någon form av vetenskap men betonar den stora skillnaden som utgörs av att grekerna som regel aldrig ägnade sig åt experiment. Grekerna spekulerade istället filosofiskt över hur saker borde vara. Planeterna borde röra sig i cirkulära banor eftersom cirkeln är ”den perfekta kurvan”. Allting utanför jorden var enligt grekerna perfekt och därför drog de, utan några observationer, slutsatsen att planetbanorna var cirklar. Grekernas största bidrag till vetenskapen ligger därför främst inom det filosofiska och matematiska området där man inte är beroende av experiment utan enbart genom logiska resonemang kan hitta nya lagar och samband.
En annan skev bild menar man är Galileis ”kamp mot kyrkan”. Konfrontationen stod egentligen mellan den nya vetenskapen kontra den grekiska filosofins världsbild försvarad av dåtidens vetenskapsmän. Astronomer som inte gärna övergav den gamla världsbilden valde istället att misstro och tvivla på förmågan hos det nya observationsinstrumentet. En av Keplers elever skriver följande ”Här nere fungerade det underbart, men på himlavalvet bedrar det en; vissa fixstjärnor ses t ex som dubbla. Jag har som vittnen högt uppsatta män och ärade doktorer….och alla har medgivit, att instrumentet är bedrägligt……” (Fixstjärnorna som syntes dubbla i kikaren var sk. dubbelstjärnor, vilka kan urskiljas med en vanlig fältkikare.)
Darwinismen
Innan vi närmare granskar kritiken mot Darwins evolutionslära är det lämpligt att kortfattat beskriva denna teori. År 1859 publicerade den engelske naturvetaren Charles Darwin sin bok ”Om arternas ursprung” I denna bok presenterar Darwin en rad iakttagelser som säger sig styrka att en evolution har ägt rum. Det grundläggande i Darwins tankar om evolutionen som drivkraft är numera allmänt erkänt bland naturvetare. De två grundläggande orsakerna enligt denna lära är slumpvisa mutationer och kampen för tillvaron. Med slumpvisa mutationer avses de slumpmässiga förändringar av arvsanlagen, orsakade av dels miljö i form av bl.a. strålning och att det även finns i själva DNA-molekylen en inbyggd egenskap som ger upphov till slumpmässiga förändringar av DNA:t. Vissa av dessa mutationer är gynnsamma för individen (De flesta mutationer är negativa och recessiva, vilket innebär att de är ogynnsamma men deras egenskaper manifesteras inte eftersom det dominanta och vanligtvis friska anlaget kommer till uttryck istället . ) och de individer som fått ett sådant gynnsamt anlag har därför större möjlighet att överleva, fortplanta sig och därmed föra sina gener vidare. Växter och djur har enligt Darwin en stor förmåga till förökning medan det är bara ett fåtal som överlever. I denna kamp för tillvaron sker det alltså en fortlöpande selektion av de bästa anlagen så att dess bärare kan leva vidare. Samma mekanismer förklarar också hur arter anpassar sig till förändringar i levnadsmiljön. Långsamt och i små steg skall sedan arterna ha utvecklats från ett och samma ursprung till allt fler och högre arter. Det är också på sin plats att dela in evolutionen i en makro- och mikroevolution. Med mikroevolution avses de små förändringar som sker i samband med miljöanpassning och avel. Makroevolution syftar på de stora förändringar som leder till att en art utvecklats till en ny och mer komplicerad art.
Kritiken mot Darwinismen
Det ofta förekommande uttrycket ”survival of the fittest” representerar på många sätt kärnan i evolutionsläran men uttrycket ”är ett typexempel på ett icke-vetenskapligt nonsenspåstående”. Uttrycket är egentligen ett exempel på en s.k. analytisk sanning dvs. den bygger på ett eller flera obevisbara påståenden även kallat postulat eller axiom. Ett exempel hämtat från den vanliga geometrin är: 1; Alla punktpar kan sammanbindas av en sträcka. 2; Varje sträcka kan utsträckas obegränsat. Dessa två axiom finner man snabbt vara självklara och det är svårt att tänka sig att det skulle kunna vara på något annat sätt. Någonstans måste man dock börja. Man kan inte bevisa något om man inte har något att utgå ifrån och det man utgår ifrån är obevisbart. Om det inte vore obevisbart har man ju utgått ifrån något annat, som då i sin tur utgör axiomet. Ett kännetecken för en sådan här analytisk sanning som ”survival of the fittest” representerar är att ingen observation av verkligheten kan rubba en sådan sanning. Skulle vi tillämpa detta uttryck på människor (människan är också ett djur och är ej undantagen evolutionen) så skulle det kunna se ut så som följer. Befolkningsökningen i världen sker i de fattiga områdena i världen. De föds väldigt många barn men många av dem dör också i låg ålder. De som klarar sig växer upp med en ofta näringsfattig kost som hämmar deras fysiska och intellektuella utveckling. Detta är dock helt i sin ordning, de bästa anlagen sorteras ut och populationen som helhet ökar stadigt medan det i väst sker en betydligt måttligare befolkningsökning eller rentav en befolkningsminskning. De bäst anpassade (tredje världen) skall ju defacto överleva på bekostnad av den sämre anpassade individen (västvärlden). Man kan tycka vad man vill om detta men eftersom befolkningen i tredje världen ökar är de ju helt enkelt bättre anpassade till miljön. Så lyder ju tesen ”survival of the fittest”.
En annan, men felaktig, kritik som framförs mot evolutionsläran är den att själva utvecklingen från enkla till allt mer och mer komplicerade är ett brott mot termodynamikens andra lag. Denna lag säger att oordningen i ett isolerat system hela tiden ökar. Om man definierar ordning som att ett vardagsrum skall vara städat på ett visst sätt och om det är oordning i rummet om så lite som en duk ligger lite snett så inser man snabbt att möjligheterna till ett oordnat vardagsrum är ofantligt mycket större än det enda ordnade alternativet. Att ett vardagsrum i oordning spontant skulle övergå till ett ordnat sådant skulle bryta mot termodynamikens andra lag. Ett brott mot denna lag har hittills aldrig observerats av vare sig fysiker eller småbarnsföräldrar. En levande organism är ett annat exempel på en ordnad struktur och kan därför inte spontant uppstå ur oordnad materia. Felet med just denna kritik är att den inte tar hänsyn till att det måste vara ett isolerat system. Jorden är inte ett isolerat system. Tillför man vardagsrummet energi i form av städning så kan man få ett ordnat vardagsrum och tillför man jorden energi så kan man mycket väl få ordningen att öka. Denna energi får jorden från solen.
Vad evolutionsläran kanske främst kritiseras för är dess bevis för en makroevolution ägt rum. I studiet av fossilfynd har man funnit att nya typer av organismer plötsligt dyker upp för att sedan inte förändras nämnvärt under långa tidsperioder. Evolutionen tycks ske språngvis. Frånvaron av mellanformer eller felande länkar var något som även Darwin noterade. Detta bekymrade honom men han antog att man så småningom skulle finna rester av dessa mellanformer. Hans förhoppningar har ännu så länge icke infriats. Fossilexperter och evolutionsbiologer i allmänhet är kända för den lätthet varmed de hittar på rimliga historier; men en rimlig historia behöver ej vara sann. Allmänt kan man säga att mycket inom naturvetenskapen står juridiken nära. Om ett fynd bortom allt rimligt tvivel är sant, så är det sant även om det egentligen är falskt. Att utvecklingsträdets olika grenar konsekvent verkar gå mot allt mer komplicerade arter får även kritik utifrån ett darwinistiskt perspektiv. Eftersom det är en organisms förmåga att överleva som avgör om den kommer att utvecklas vidare eller ej är det därför ifrågasatt varför åtminstone inte vissa grenar går mot allt större enkelhet istället. En enkel organism kan ju mycket väl ha större möjlighet till överlevnad än en mer komplex dito. Utifrån denna princip så får evolutionsläran svårighet att förklara utvecklingen av nya och komplicerade organ. Ett exempel på ett avancerat organ är spindels spinnvårtor. Detta organ är tämligen komplicerat och kan enligt biologer omöjligt ha utvecklats ur en enda mutation. Anta att en ”urspindel” en gång fått en mutation vilket resulterade i en vårtliknande cellförändring på bakroppen. Denna vårta kan svårligen ha bidragit till överlevnadsförmågan utan kan väl i bästa fall betraktas som neutral i likhet med ett födelsemärke eller vanlig vårta. Det måste alltså krävas flera efterföljande mutationer innan en eventuell tråd kan ha pressats fram som kan ha ökat spindels förmåga till överlevnad. Det krävs alltså att detta till en början neutrala anlag lyckas överleva och slumpvis genom mutation modifieras till en mer avancerad vårta kanske flera generationer efter den första mutationen osv. Inte förrän det nya anlaget kan bidra till individens överlevnad kan utvecklingsläran förklara varför detta positiva anlag förts vidare. Den brittiske kosmologen Sir Fred Hoyle har kommenterat det så här: ”Sannolikheten för att högre livsformer har uppkommit på detta sätt är jämförbar med sannolikheten att en tornado, som sveper genom ett skrotupplag, skall sätta ihop en Boeing 747.”
forts följer
Fiende eller moder?
En allmänt spridd uppfattning är att kyrkan på många sätt motarbetat den moderna vetenskapen. Banbrytande vetenskapliga upptäckter vars innebörd kraftigt ändrat på människans världsbild har från kyrkligt håll betraktats som kätteri. Galilei, och Darwin är kanske de mest kända fallen av hur vetenskapliga rön stridit mot kyrkans världsbild. I den moderna genteknikens tidevarv när vi med hjälp av våra kunskaper i genetik kan påverka levande organismer på ett sätt som aldrig förr, hörs det röster som säger att vi ”inte skall leka Gud”. Sammantaget så tror jag att de flesta av oss är av den uppfattningen att kyrkan inom vissa områden motarbetar vetenskapliga framsteg. Från kristet håll hävdas det dock att denna uppfattning bara är en myt och istället hävdar man att kristendomen är vetenskapens moder. Detta tack vare tron på Gud som rationell. De första vetenskapsmännen hade en orubblig tro på att Gud hade skapat världen på ett sådant sätt så att varje händelse kan förklaras med en orsak på ett exakt och entydigt sätt. Vidare kunde man då upptäcka allt fler allmänna lagar för naturens beskaffenhet. I motsats till den kristna tron på en rationell Gud menar hinduismens och buddismens filosofer att det mänskliga förnuftet inte räcker till för att uppnå verklig kunskap. Observerbara fenomen är illusioner och det västerländska dualistiska sättet att resonera kring motsatsförhållanden som sant-falskt, ja-nej, gott-ont etc. kan aldrig leda oss fram till sann insikt. I det österländska tänkandet förekommer inte logikens lag om ”det uteslutna tredje”, enligt vilket ett påstående inte kan vara både sant och falskt. Deras gudar kan därför vara både goda och onda på samma gång. Ett exempel på en sådan paradox är denna: ”Shuzan höll upp sin korta stav och sade: Om ni kallar detta en kort stav, sätter ni er emot dess sanna natur. Om ni inte kallar den en kort stav, bortser ni från faktum. Nå vad vill ni kalla den?”. Utifrån detta är det inte svårt att förstå varför det i länder som Indien och Kina aldrig kom att utvecklas någon systematisk vetenskap – dvs. en vetenskap som försöker ge en helhetsbild av verkligheten. I modern tid har man övertagit det västerländska perspektivet mer eller mindre fixt och färdigt.
Ej heller i antikens Grekland kan man finna den moderna vetenskapens vagga. Man förnekar inte att grekerna sysslade med någon form av vetenskap men betonar den stora skillnaden som utgörs av att grekerna som regel aldrig ägnade sig åt experiment. Grekerna spekulerade istället filosofiskt över hur saker borde vara. Planeterna borde röra sig i cirkulära banor eftersom cirkeln är ”den perfekta kurvan”. Allting utanför jorden var enligt grekerna perfekt och därför drog de, utan några observationer, slutsatsen att planetbanorna var cirklar. Grekernas största bidrag till vetenskapen ligger därför främst inom det filosofiska och matematiska området där man inte är beroende av experiment utan enbart genom logiska resonemang kan hitta nya lagar och samband.
En annan skev bild menar man är Galileis ”kamp mot kyrkan”. Konfrontationen stod egentligen mellan den nya vetenskapen kontra den grekiska filosofins världsbild försvarad av dåtidens vetenskapsmän. Astronomer som inte gärna övergav den gamla världsbilden valde istället att misstro och tvivla på förmågan hos det nya observationsinstrumentet. En av Keplers elever skriver följande ”Här nere fungerade det underbart, men på himlavalvet bedrar det en; vissa fixstjärnor ses t ex som dubbla. Jag har som vittnen högt uppsatta män och ärade doktorer….och alla har medgivit, att instrumentet är bedrägligt……” (Fixstjärnorna som syntes dubbla i kikaren var sk. dubbelstjärnor, vilka kan urskiljas med en vanlig fältkikare.)
Darwinismen
Innan vi närmare granskar kritiken mot Darwins evolutionslära är det lämpligt att kortfattat beskriva denna teori. År 1859 publicerade den engelske naturvetaren Charles Darwin sin bok ”Om arternas ursprung” I denna bok presenterar Darwin en rad iakttagelser som säger sig styrka att en evolution har ägt rum. Det grundläggande i Darwins tankar om evolutionen som drivkraft är numera allmänt erkänt bland naturvetare. De två grundläggande orsakerna enligt denna lära är slumpvisa mutationer och kampen för tillvaron. Med slumpvisa mutationer avses de slumpmässiga förändringar av arvsanlagen, orsakade av dels miljö i form av bl.a. strålning och att det även finns i själva DNA-molekylen en inbyggd egenskap som ger upphov till slumpmässiga förändringar av DNA:t. Vissa av dessa mutationer är gynnsamma för individen (De flesta mutationer är negativa och recessiva, vilket innebär att de är ogynnsamma men deras egenskaper manifesteras inte eftersom det dominanta och vanligtvis friska anlaget kommer till uttryck istället . ) och de individer som fått ett sådant gynnsamt anlag har därför större möjlighet att överleva, fortplanta sig och därmed föra sina gener vidare. Växter och djur har enligt Darwin en stor förmåga till förökning medan det är bara ett fåtal som överlever. I denna kamp för tillvaron sker det alltså en fortlöpande selektion av de bästa anlagen så att dess bärare kan leva vidare. Samma mekanismer förklarar också hur arter anpassar sig till förändringar i levnadsmiljön. Långsamt och i små steg skall sedan arterna ha utvecklats från ett och samma ursprung till allt fler och högre arter. Det är också på sin plats att dela in evolutionen i en makro- och mikroevolution. Med mikroevolution avses de små förändringar som sker i samband med miljöanpassning och avel. Makroevolution syftar på de stora förändringar som leder till att en art utvecklats till en ny och mer komplicerad art.
Kritiken mot Darwinismen
Det ofta förekommande uttrycket ”survival of the fittest” representerar på många sätt kärnan i evolutionsläran men uttrycket ”är ett typexempel på ett icke-vetenskapligt nonsenspåstående”. Uttrycket är egentligen ett exempel på en s.k. analytisk sanning dvs. den bygger på ett eller flera obevisbara påståenden även kallat postulat eller axiom. Ett exempel hämtat från den vanliga geometrin är: 1; Alla punktpar kan sammanbindas av en sträcka. 2; Varje sträcka kan utsträckas obegränsat. Dessa två axiom finner man snabbt vara självklara och det är svårt att tänka sig att det skulle kunna vara på något annat sätt. Någonstans måste man dock börja. Man kan inte bevisa något om man inte har något att utgå ifrån och det man utgår ifrån är obevisbart. Om det inte vore obevisbart har man ju utgått ifrån något annat, som då i sin tur utgör axiomet. Ett kännetecken för en sådan här analytisk sanning som ”survival of the fittest” representerar är att ingen observation av verkligheten kan rubba en sådan sanning. Skulle vi tillämpa detta uttryck på människor (människan är också ett djur och är ej undantagen evolutionen) så skulle det kunna se ut så som följer. Befolkningsökningen i världen sker i de fattiga områdena i världen. De föds väldigt många barn men många av dem dör också i låg ålder. De som klarar sig växer upp med en ofta näringsfattig kost som hämmar deras fysiska och intellektuella utveckling. Detta är dock helt i sin ordning, de bästa anlagen sorteras ut och populationen som helhet ökar stadigt medan det i väst sker en betydligt måttligare befolkningsökning eller rentav en befolkningsminskning. De bäst anpassade (tredje världen) skall ju defacto överleva på bekostnad av den sämre anpassade individen (västvärlden). Man kan tycka vad man vill om detta men eftersom befolkningen i tredje världen ökar är de ju helt enkelt bättre anpassade till miljön. Så lyder ju tesen ”survival of the fittest”.
En annan, men felaktig, kritik som framförs mot evolutionsläran är den att själva utvecklingen från enkla till allt mer och mer komplicerade är ett brott mot termodynamikens andra lag. Denna lag säger att oordningen i ett isolerat system hela tiden ökar. Om man definierar ordning som att ett vardagsrum skall vara städat på ett visst sätt och om det är oordning i rummet om så lite som en duk ligger lite snett så inser man snabbt att möjligheterna till ett oordnat vardagsrum är ofantligt mycket större än det enda ordnade alternativet. Att ett vardagsrum i oordning spontant skulle övergå till ett ordnat sådant skulle bryta mot termodynamikens andra lag. Ett brott mot denna lag har hittills aldrig observerats av vare sig fysiker eller småbarnsföräldrar. En levande organism är ett annat exempel på en ordnad struktur och kan därför inte spontant uppstå ur oordnad materia. Felet med just denna kritik är att den inte tar hänsyn till att det måste vara ett isolerat system. Jorden är inte ett isolerat system. Tillför man vardagsrummet energi i form av städning så kan man få ett ordnat vardagsrum och tillför man jorden energi så kan man mycket väl få ordningen att öka. Denna energi får jorden från solen.
Vad evolutionsläran kanske främst kritiseras för är dess bevis för en makroevolution ägt rum. I studiet av fossilfynd har man funnit att nya typer av organismer plötsligt dyker upp för att sedan inte förändras nämnvärt under långa tidsperioder. Evolutionen tycks ske språngvis. Frånvaron av mellanformer eller felande länkar var något som även Darwin noterade. Detta bekymrade honom men han antog att man så småningom skulle finna rester av dessa mellanformer. Hans förhoppningar har ännu så länge icke infriats. Fossilexperter och evolutionsbiologer i allmänhet är kända för den lätthet varmed de hittar på rimliga historier; men en rimlig historia behöver ej vara sann. Allmänt kan man säga att mycket inom naturvetenskapen står juridiken nära. Om ett fynd bortom allt rimligt tvivel är sant, så är det sant även om det egentligen är falskt. Att utvecklingsträdets olika grenar konsekvent verkar gå mot allt mer komplicerade arter får även kritik utifrån ett darwinistiskt perspektiv. Eftersom det är en organisms förmåga att överleva som avgör om den kommer att utvecklas vidare eller ej är det därför ifrågasatt varför åtminstone inte vissa grenar går mot allt större enkelhet istället. En enkel organism kan ju mycket väl ha större möjlighet till överlevnad än en mer komplex dito. Utifrån denna princip så får evolutionsläran svårighet att förklara utvecklingen av nya och komplicerade organ. Ett exempel på ett avancerat organ är spindels spinnvårtor. Detta organ är tämligen komplicerat och kan enligt biologer omöjligt ha utvecklats ur en enda mutation. Anta att en ”urspindel” en gång fått en mutation vilket resulterade i en vårtliknande cellförändring på bakroppen. Denna vårta kan svårligen ha bidragit till överlevnadsförmågan utan kan väl i bästa fall betraktas som neutral i likhet med ett födelsemärke eller vanlig vårta. Det måste alltså krävas flera efterföljande mutationer innan en eventuell tråd kan ha pressats fram som kan ha ökat spindels förmåga till överlevnad. Det krävs alltså att detta till en början neutrala anlag lyckas överleva och slumpvis genom mutation modifieras till en mer avancerad vårta kanske flera generationer efter den första mutationen osv. Inte förrän det nya anlaget kan bidra till individens överlevnad kan utvecklingsläran förklara varför detta positiva anlag förts vidare. Den brittiske kosmologen Sir Fred Hoyle har kommenterat det så här: ”Sannolikheten för att högre livsformer har uppkommit på detta sätt är jämförbar med sannolikheten att en tornado, som sveper genom ett skrotupplag, skall sätta ihop en Boeing 747.”
forts följer
