Det fixas i stugorna nu...
Liten rapport från mitt håll, dåråj:
Gick motvilligt(!) ut i garaget hos mina föräldrar igår, för att klämma ihop det sista, och förhoppningsvis ta en provrunda. Motvilligt, eftersom den stora ångesten infunnit sig. Jag plockade isär allt i höstas, och har sen i olika etapper satt ihop delarna. Hur var det nu, drog jag i kolvbultslåsningarna förra gången, har jag dragit kamöverfallen med rätt moment, blev kamkedjeinställningen riktig, efterdragit dämparlänkaget, har jag missat något annat? Lätt att glömma nåt, Alzheimer light.... Det är ett skit att inte ha hojen på så nära håll att man kan pilla med den lite oftare än nån gång i månaden.
Nåväl, hade i princip bara att få dit avgassystemet, kåpor, slå i olja och vatten och starta. När det var klart, och batteriet kopplades in, så var det så klart tokslut... Ställ på laddning, och åk in till stan för en pizza med päronen. Väl hemma igen, på med skinnställ, hjälm (nya kolvringar och nyhonat, och skulle köra med tipset att slita in dem den brutala vägen, dvs ingen tomgångskörning, utan ut och fullgasa direkt, allt för att det ska bli så tätt som möjligt). Rullade ut ur garaget, upp på hojen, tryck på startknappen. Klick... Batteriet var ännu inte fullladdat... Ut och spring! Gick heller inget vidare, vinterns grusande inverkade menligt på däcksfriktionen. Startkablar från en bil då? Då drog startmotorn äntligen runt! Grannarna trodde dock att påsken infunnit sig... Hojen vägrade starta, men sköt friskt i dämparna. F-n, vad är det nu då??? Fel kam-timing eller? Fortfarande iklädd full skyddsutrustning inkl. hjälm, lagom genomsvett efter språngmarscherna... Hmmm, tändkablarna... Slog mig att jag varit osäker vilken som var vilken, men samtidigt hade någon hävdat att japsar ofta ger gnista vid varje varv, så då borde det inte spela någon roll... Nåja, vad göra, kan ju lika gärna testa... Växlade snabbt (nåja...) kablar. Tryckte på starten, och med en mungipa i vardera hörnet på hjälmen rullade jag iväg inom 10 sekunder. Fortfarande med en konstig känsla i magtrakten (det är många små bitar som hänger ihop och rör på sig med ansenlig fart i en motor, och det smärtar att plåga en kall motor...) gasar jag ut på gamla E4-an. 8 km senare så händer det! Har precis lagt i 5:an och vrider fullt, det enda som händer är brröööl, och retardation... Skitskitskit, kamkedjan, hål i kolvarna vad är det som hänt? In till vägkanten och försöker starta igen. Dött, inte ens ett klick från startrelät. Skönt, då var det inget mekaniskt i alla fall... River under sadeln i kablar, och lyckas få fram ett klick, men då är naturligtvis batteriet fortfarande för svagt... Som tur är står jag i en svag nedförsbacke, och lyckas springa igång den igen.
Kommer hem, allt ser tätt ut, motorn gick som bara f-n (gör den inte det efter varje vinteruppehåll
), allt funkade, ska bara fixa el-glappet och man är färdig för en ny säsong. Vaknar idag i Sthlm, och det snöar...