...Men Honda har förstås valt den tråkiga vägen ytterst medvetet. Är ju så svårt att få tag på försäljningsstatistik. Hade varit väldigt intressant att jämföra de olika tillverkarna, deras modeller och olika år.
Personligen är jag inte alls övertygad om att det rör sig om något medvetet val, om vi fokuserar resonemanget till sporthojar och backar bandet till 2007/2008 hittar vi följande situation:
- Honda har sin dåvarande Blade generation 2004-2007 som rönt måttligt med framgång. Visst får den beröm för sin byggkvalitet men kritik för att vara "slö" och trögstyrd.
- Nu har Honda satsat stort och tagit i från tåspetsarna för att komma med sin nya modell som förhoppningsvis ska hålla minst över 2008-2013 och tjäna som plattform för senare uppdateringar. Ledorden är provocerande design (minns debatten här på SH), masscentrering och urstark motor. Och man lyckas. Att köra Hondan 2008 är något helt annorlunda än den tidigare modellen, den svänger bara man tänker på det, körställningen är betydligt mer samlad och motorkaraktären är "som att sitta på en muskel" för att citera NiklasiNorr.
- Säsongen 2008 gör Honda Tabula rasa i alla tester och även 2009 verkar det mesta gå som planerat. Visst grumlas glädjen av att det kommer rapporter om problem med oljeförbrukning och att det läcker olja förbi kolvringarna men konkurrenterna håller man hyfsat stångna. Suzuki kommer med sin K9 som visserligen är mer nätt än tidigare generationer men kräver en del modifikationer för att fungera racemässigt. Yamaha har ett intressant motorkoncept men är allt för välgödd för att vara ett reellt hot. Allt verkar under kontroll, Aprilias RSV4 är måhända det egentliga hotet men produktionen för liten och tillförlitligheten för låg för att utgöra ett egentligt hot.
- Så blir det 2010 och BMW S1000RR kastar strategierna över ända då deras första seriösa försök inom Superbike blir en kioskvältare. Inte bara erbjuder Bumsen en herrejösseseffekt för gatbruk som ligger långt över den förväntade, dessutom erbjuder man en elektronikpaket med QS, en hyfsad TC och ABS i ett inte allt för pjåkigt chassi som framför allt är tämligen lättkört.
- Resten är historia skulle jag tro. Kawasaki som ligger redo att lansera nästa generation skrämmer upp sin ZX10 så mycket man bara vågar men når inte ändå fram 2011. För Hondas del misstänker jag att de insåg att den 2012 de planerade inte skulle vara på långa vägar tillräckligt bra och därmed ströp utvecklingskostnaderna medan man funderar på vad som kan ta dem tillbaka på tronen.
R1 2015 har blivit en reell utmanare till BMW och då kan vi kanske konstatera att det tog 5 säsonger att komma tillrätta med den utveckling som efter decennier av japanska initiativ letts av europeiska tillverkare. Suzuki gör ett nytt försök med en GSXR-1000 med strippad elektronik men med chassi, motor och pris som konkurrensfördelar. Det blir spännande att se hur de lyckats. Kawasaki är ett frågetecken - deras H2 spelar ju på en annan planhalva och frågan är väl hur kommersiellt framgångsrikt konceptet blir? Någon helt ny Ninja har i vart fall jag inte sett några diskussioner kring.
Och Honda då. Till dess de bestämt färdväg klär de på sin Blade fina chassikomponenter, lite elektronik och förfinar sitt koncept till perfektion. Problemet är att konceptet inte riktigt räcker till i konkurrensen. En strippad RC213? En ny rad4? Det är nog få som vet vad de beslutat och vad de eventuellt presenterar 2017.
Men därför är jag inte så säker på att valet mot tråkighet varit "ytterst medvetet". Deras små asiatiska modeller säljer som smör och jag gissar att de inte vill pytsa in hur mycket pengar som helst i misslyckade Top-of-the-line experiment. Valet att vara "tråkig" kan i stället vara att inte pytsa in pengar i något man inte är säkra på kommer att ge avkastning. När de kommer med något nytt skulle jag gissa att det blir på fullt allvar och med någon form av egen profil. Typ nuvarande Bladens front...
Mina 2p, god fortsättning kära forumskribenter
