Fick frågan "Har 2013 varit ett bra år?". Behövde inte fundera särskilt länge för att komma fram till att det absolut varit ett bra år, räknade upp ett par bra händelser och lämnade ämnet vid det. Men ju mer jag funderar så inser jag att jag nog underskattade djupet i frågan, och värdet i svaret. Ju mer jag tänker på det så kan 2013, trots vissa smärre motgångar (men vilket år är motgångsfritt??), vara det bästa året i mitt liv. Någonsin. Jag kan ju försöka spalta upp det lite för att försöka visa vad jag menar. Varning för långt inlägg förresten.
- I januari antagningsprövades jag inför grundläggande militär utbildning, och det satte lite ribban för hur mitt år skulle komma att bli. Mina fysiska resultat var hyfsade, men inte fantastiska. Och med ett framtida fysiskt krävande yrke i åtanke fann jag på allvar motivationen att på allvar ta tag i min form. Nu, ett knappt år senare, har jag gått ner ca 25 kg, förbättrat mina milalöptider med över 20 minuter och återvunnit delar av den kropp jag som ung förlorade när jag blev skadad och fick sluta med Judon. Jag är inte färdig än, men det är ett fruktansvärt stort steg i rätt riktning!
- I mars kom antagningsbeskedet och min framtid inom försvarsmakten blev ett faktum. En antagning som inte bara innebar att jag fick genomföra en rolig, utmanande och unik utbildning under tre månaders tid, den ledde till att jag lärde känna en massa nya trevliga människor varav vissa jag nu räknar bland mina närmaste vänner.
- De tre månaderna GMU i sig var bland den bästa tiden i mitt liv, jag har fått göra så mycket roliga saker, träffat så många trevliga människor och fått en möjlighet att utmana mig själv på så många plan och jag känner att det fått mig att utvecklas som människa.
- Efter en givande utbildning fick jag ett lika givande fast heltidsarbete, det första jag någonsin haft, som jag trivs förbaskat bra på! Jag har bra kollegor, bra chefer, roliga arbetsuppgifter och en bättre ekonomisk situation än någonsin förr. Pengar kanske inte köper lycka, men de förenklar saker och ting. Det vet alla som någon gång levt på studentbidrag, deltidsjobb, arbetslöshetsersättning eller rentav 0 kr i fast månadsinkomst. Och let's face it, på en hundrahästars båge och i en nästan 300 hästars Merca är inte särskilt svårt att le.
- Förutom en rolig utbildning, nya vänner, ett bra jobb och en personlig utveckling innebar min militärtjänst att jag fick en möjlighet att söka en yrkesutbildning som jag alltid drömt om men som jag så smått gett upp hoppet om: Pilot. I augusti genomförde jag de första testerna, och till min stora förvåning blev jag godkänd! Det var mer än jag någonsin vågat hoppas på, och det svåraste jag någonsin genomfört (seriöst, ni anar inte vilka sinnessjuka tester det är för att bli pilot i försvarsmakten), men jag fixade det fantamig! Och inte bara det, jag blev godkänd på alla kommande tester efter det och fick nu i december beskedet: Jag ska bli helikopterpilot i försvarsmakten! En livslång och övergiven dröm får nytt liv och går i uppfyllelse! Likt fågel fenix reser den sig ur askan och breder ut sina vingar, så till augusti nästa år väntar skyarna på mig!
- Framförallt den här sista punkten, min antagning till pilotlinjen, har påverkat mitt liv så oerhört mycket redan nu, och då jag har inte ens fått påbörja utbildningen. Men saken är den att jag inte varit en särskilt självsäker person. Visst har man någon gång tänkt att man kanske är ganska hyfsad, att man har vissa kvaliteter och talanger som kanske inte alla har, men högre om mig själv än så har jag aldrig tänkt. Att tänka om sig själv som mer än hyfsad har känts skrytigt och obefogat, något jag inte haft solida belägg för, och således har jag alltid varit "ganska bra" i mina egna ögon. Men inte mer. Det faktum att jag klarat de här testerna ser jag som ett kvitto på att jag nog faktiskt kanske är mer än hyfsad. Det är något jag på allvar unnar mig att vara stolt över, en personlig triumf och ett bevis på att jag faktiskt duger till något. Och det känns bra! Riktigt bra! Nu ska jag bara klara utbildningen också, men det tar jag som det kommer och hanterar när det väl är dags. Inte en chans att jag viker nu, för jag är stolt rekryt från I19 och jag skall aldrig hafva wikit eller för egen dehl tappadt!
Så ja, 2013 har absolut varit ett bra år! Kanske rentav det bästa! Och med det vill jag säga tack till alla som stått vid min sida, som stöttat mig, som trott på mig och som gjort hela mitt 2013 precis så bra som det har blivit! TACK SÅ HEMSKT MYCKET! Utan er hade jag aldrig tagit mig såhär långt och det ska ni veta om!! Tack och tusen gånger tack!
Gott nytt år på er allihop, hoppas 2014 blir minst lika bra för er som det gångna året varit för mig!