"Alltså, under lång tid, om man ser, under längre tid, det är därför jag har bestämt mig att just den här mandatperioden måste vi på riktigt påbörja en förändring så att människor känner jomen jag är med i framtidsprojektet, men under för lång tid tror jag nog att man negligerar lite det här. När jag var fackligt, jobbade fackligt, så kunde jag ju se också ute på arbetsplatserna en oro i ögonen på människor, vad är det som händer, kan vi styra det här på något sätt eller är det bara utan, utom kontroll? Så där vill jag nog påstå att vi politiskt under en längre tid underskattade den där risken som människor känner, det är nog helt uppenbart".
Statsminister Stefan Löfven svarar på frågan "Kan du vara självkritisk?" och drar iväg på en episk svammelrant utan vare sig sammanhang eller direkt koppling till den aktuella frågan...
Från 37:20:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1152410?programid=4765
Ja, vad säger man? Ska man skratta eller ska man gråta?
Inledningsvis känner jag nog rent spontant för att skratta, men sen minns jag att det här är vår statsminister och då fastnar skrattet i halsgropen...
Alex Schulman sammanfattar det hela ganska bra:
https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/lofven-ar-obegriplig-gar-han-pa-nagot/