Grattis till jobbet! Det du skrev fick faktiskt mig att le lite idag. Ta nu inte detta på fel sätt, vet inget om dig eller om du förtjänat att ha svårigheter i jobbsökandet eller någonting. Verkligen inte något illa menat med att le åt det hela, men låt mig förklara:
När jag gick i högstadiet hade jag ett ganska eget sätt, klädde mig lite som jag ville och lät håret växa ut. Verkligen ingen extrem stil eller något, bara vad jag tyckte var bekvämt liksom. Jag var mig själv helt enkelt. Detta gick inte hem hos några av skolans nötter, utan jag blev ganska friskt mobbad under den här tiden... Jag försökte att inte bry mig om det hela, men visst var det jobbigt att utstå dagliga trakasserier och fanskap bara beroende på mitt utseende och min umgängeskrets (jag hängde ju inte direkt med de "coola" snubbarna)... En dag diskuterade jag min situation med en polare och uttryckte mitt hat, för något annat kände jag inte, för idioterna som mobbade mig. Detta råkade en av dem höra, och det var ju inte direkt populärt... Dagen efter hoppade gängets ledare på mig bakifrån och bröt bland annat min arm ur led, en ganska jävlig misshandel i flera steg... Han dömdes senare för misshandel, men rätten fick på något sätt för sig att det jag sagt ska ha varit så pass provocerande att det rättfärdigade attacken varpå han slapp väldigt lindrigt undan (inget skadestånd, endast billiga dagsböter och en misshandelsdom). Jag har ganska allvarliga problem med den där armen han hade sönder och lider dagligen av den, så jag har alltid känt att han kom jävligt lindrigt undan. Det känner jag fortfarande, men det du berättar om svårigheterna med jobbsökande och dylikt med en misshandelsdom i bagaget gav mig ändå lite hopp om att killen i fråga faktiskt får betala lite för vad han gjort... Som sagt, inget ont menat mot dig eller den situation du har. Men tack hur som helst