Varm skön sommardag. Ganska nyinflyttad till en by. Kör runt och kikar på omgivningen. Har inte kört här tidigare. Hittar en mindre 90-väg som är hyffsat krokig. Allt känns bara toppen så man justera rullen till 90++ km/h
. Höger kurva, vänster kurva... växellådan klickar fint idag. Nedläggen blir djupare och djupare. Med lite fantasi är det relativt bra sikt genom kurvorna.
Allt som oftast när jag kör hoj så fäster jag blicken långt fram. Studerar omgivningen och. Genom att läsa landskapet så får jag en föraning om hur vägen sträcker sig. Denna dagen blev jag grundlurad!!!
Den fina 90-vägen övergår till att bli en skön 70-väg. "Varning för krokigt vägparti" säger skyltarna. "Najs" säger jag. Gasen justeras inte ner nämnvärt. Höger kruva, back-krön... vänster kurva, back-krön... yiihaaaa!
Håller precis på att rätat upp efter en kurva då jag står öga mot öga med ett rejält back-krön. Vägens fortsättning ligger blind bakom back-krönet. Lätt repigt visir i motljus underlättar inte situationen. Metrarna tuggas på snabbt och tid för en stabil inbromsning innan back-krönet finns knappt inte. Lyfter blicken ytterliggare, ser en bit av vägens fortsättning, konstaterar att vägen fortsätter med en skarp vänstersväng efter backkrönet. Allt tyder ju på det... till och med trädtopparna skvallrar om vägens fortsättning.
Har slagit av rejält på gasen. Passerar back-krönet med en berg-o-dalbane-känsla i magen. Spårval och kroppspositionen är som upplagt för ett djupt nedlägg åt vänster.
SHIT!!!! Väl uppe på krönet ser jag till min fasa att vägen kniper snabbt höger för att sedan knipa vänster igen. Böjarna är så pass skarpa att bara köra kortaste spåret genomförsta böjen skulle garanterat sluta i vegetationen i utgången på andra böjen.
Hjärnan gör allt vad den kan för att ta ett klokt beslut. Men tiden räcker inte till. Jag är redan i ingången på den skarpa högersvängen och sitter dessutom helt fel på hojen.
Nu händer allt på en gång. Det får bära eller brista. Ingen övrig trafik i sikte som tur är och jag ligger placerad långt till höger. Flyttar snabbt över kroppen centrerat på hojen. Kniper rejält om tanken. Ger bromsarna var dem tål samtidigt som jag lutar över hojen för att ta min vänsterkurva. Har i detta läget redan passerat rakt igenom högerböjen och ligger helt fel för att göra något vettigt av vänsterkurvan. Har dock fått ner farten väsentligt iaf.
Skam den som ger sig. Jag lättar något på bromsarna men släpper dem inte helt ännu. Försöker bryta ner för att ta min vänsterkurva. Inser ganska snart att farten är fortfarande alldeles för hög. I bästa fall skulle det sluta med en dikeskörning parallellt med vägen. Det är här någonstans det är dags att ge upp.
Har hela tiden låst blicken åt vänsterkurvans utgång. Lägger full fokus på att få ner farten för att lindra smällen och flackar över vägbanen rakt ut i terrängen. MINSANN... där är en bit av en grusväg!!!
Lyckas på något sätt förflytta hojen några decimetrar för att placera den i kanten på grusvägen. Sporthoj på grus = inge bra... släpper bromsarna en hel del för att inte gå omkull.
Till slut för jag stopp på hojen 20meter in på grusvägen. Motorn dog... uppenbarligen så låstes bakhjulet. Öppnar ögonen och ser att det står ett 10 tal kossor och illglor på mig.
Vänder om på grusvägen och rullar hemåt.
Hemåt för att byta fillingar och skura skinnstället.
Lessons Learned!!!
