Från 2004 gäller i Sverige (för nysålda hjälmar) att de ska vara E-godkända enligt 5 normen. Nuvarande norm heter E22-5. De tidigare SIS-godkända hjälmarna samt de med lägre nummer efter 22 (t.ex. E22-4) räknas dock fortfarande som godkända och får fortsätta att användas. För SIS-godkända hjälmar utan samtidigt E22 godkännande gäller att de endast får användas i Sverige. Det kan dock diskuteras om de mycket äldre hjälmarna som de SIS-märkta eller med lägre nummer än E 22-4 borde vara det. Exempel på en sådan SIS-godkänd hjälm är Nolan N01 som får säljas därför att den 1970 blev godkänd enligt SIS-normen och det inte finns något som retroaktivt tar bort ett sådant godkännande. Det finns inte heller något som reglerar när en hjälm blir för gammal.
Eftersom myndigheterna inte tagit tillbaks godkännandet från 1970 och så länge hjälmen tillverkas enligt dessa specifikationer får den fortfarande nysäljas. Vi anser dock att det är ett mycket tveksamt beslut som knappast gagnar motorcyklisternas säkerhet. Sedan 1970 har utvecklingen gått något framåt och det är inte troligt att en sådan hjälm skulle kunna godkännas enligt ens den lägsta E22 normen. Skulle den göra det vore det skäligt att fabrikanten testat den och fått den godkänd så att den därmed skulle kunna säljas även i övriga EU-länder (EU länderna har gemensam norm för godkännande av hjälmarna)
Hjälmarna testas enligt europanormen, som märk väl inte gäller i England. Per princip får därför en hjälm inköpt där inte säkert användas här, då den inte testats och godkänts enligt europa-normen. Hjälmen ska bland annat stå emot slagtest på fyra punkter och ingen av dessa ligger i hjälmens nederkant. Det finns ingen information om hur väl hjälmarna klarat sig men vi får anta att en del hjälmar klarar sig med nöd och näppe medan andra klarar sig med god marginal.
Vilket land som godkänt hjälmen framgår av siffran efter E i en cirkel. Oavsett vilket land som godkänt den gäller godkännandet hela EU.
Hjälmens vikt är av betydelse för säkerheten. Ju lägre vikt desto bättre men självklart inte till priset av övriga egenskaper. Det måste därför bli en kompromiss mellan egenskaperna och det är inte sagt att den lättaste hjälmen är den säkraste. Även hjälmens balans (tyngdpunktsplacering) kommer att ha betydelse och den märker du först efter några mils körning eller i sämsta fall vid ett olyckstillbud.
Hjälmar delas in i två kategorier skalmaterial; Glasfiber och plast. Naturligtvis innehåller en så grov uppdelning stora skillnader inom kategorierna men att glasfiberhjälmarna som grupp är överlägsna råder det knappast någon tvivel om.
Orsaken till säkerhetsskillnaderna ligger i skalmaterialens olika karaktär. Plasten är böjlig och seg medan glasfibermaterialen är hårda. Att beskriva skillnaderna utan att få det att framstå som att plasthjälmarna är dåliga kan vara svårt. Man får dock väga det högre priset mot den högre kvalitén och kolla om inte plånboken rymmer en bättre hjälm. Om du skulle ha nytta av hjälmen kan den investeringen inte mätas i pengar.
Samtidigt innebär generaliseringen att man kan få det att låta som alla glasfiberhjälmar är bättre men så enkelt är det inte heller. Med en billig glasfiberhjälm följer nackdelar i tillverkningsprocessen. I vissa fall kan det vara så att en billig glasfiberhjälm har så bristfällig kvalité att en plasthjälm är att föredra. Håller man sig till de stora fabrikaten kan man nog ändå säga att kvalitén genomgående är mycket hög. Tar vi t.ex Shoei och Arai (som är arga konkurrenter i proffsklassen och naturligtvis hävdar de att just deras tillverkningsfilosofi är den rätta) har man inga billiga (och därmed dåliga) hjälmar i sina sortiment. Du märker vilka hjälmar som används på tävlingsbanorna och de killarna brukar veta hur man ska klara sig utan skador. Shoei och Arai är definitivt två av de vanligaste hjälmarna i proffs-sammanhang och inget av fabrikaten tillverkar av säkerhetsskäl plasthjälmar. Arai inte heller s.k. öppningsbara hjälmar.
Tekniskt handlar hjälmens säkerhet om att fördela kraften så att den inte når din skalle.
Glasfiberhjälmarnas idé är att det yttre skalet är hårt och fördelar kraften medan inredningen som dämpar farten görs mjuk.
Inredningen består alltid av frigolit. Vilken densitet den har, alltså hur hård den är, har stor betydelse för dess förmåga att dämpa kraft. Vissa hjälmar har dessutom olika densitet på frigoliten beroende på vilken del av skallen den skyddar, s.k. skiktad frigolit. Densiteten kan t.ex. få vara högre i pannan än i hjässan (utom kanten i pannan) vilket ytterligare förbättrar säkerheten. Tyvärr syns inte sånt utanpå hjälmen.
De hjälmar som har olika typer av laminatskal (finns i två, tre och fyrlagers laminat) fördelar kraften bättre och minskar ytterligare risken för skador. I kombination med t.ex. skiktad frigolit når man därigenom ett mycket hög säkerhetsnivå inte minst om tyngdpunkten dessutom är låg.
Plasthjälmarnas idé är att skalet är segt och inredningen hårdare. Kraftfördelningen i skalet är sämre och för att kompensera det sämre skalet görs inredningen (frigoliten) i högre densitet för att klara normen. De både fördelar kraften sämre och bromsar upp kraften sämre vilket ur säkerhetssynpunkt naturligtvis är sämre. Har man dessutom en hög tyngdpunkt är resultatet knappast någon höjdare. En viktig faktor för plasthjälmarnas begränsade livslängd (ca 2 år) är att plastens mjukgörare avdunstar och dessutom gör skalet sprött och mindre säkert. Plasthjälmens fördel är tillverkningsprocessen som gör plasthjälmarna billigare än glasfiberhjälmarna.
Utöver val av skalmaterial har skalmaterialets tjocklek betydelse. Man kan göra ett billigt skalmaterial tjockare, varvid naturligtvis vikten ökar, och därmed förbättra vissa egenskaper på andras bekostnad. Ovedersägligt är det dock så att plasten inte tål UV-strålning vilket kraftigt förkortar plasthjälmarnas livslängd jämfört med glasfibermaterialen. Släng därför din plasthjälm efter max 3 säsonger, glasfiberhjälmen klarar dubbelt upp. Därför förekommer inga plasthjälmar i seriösa sammanhang.
Det kan vara mycket svårt att se om en hjälm varit utsatt för en skada som påverkar säkerheten.
Vid en krock vill tyngden av dig oftast fortsätta framåt. När något kommer i vägen så kommer det att trycka en tillfällig "buckla" i hjälmens skal och trycker då ihop frigoliten från fel håll (utifrån). Samtigt ska frigoliten bromsa din motsatta kraft (inifrån). Det är bäst att dessa krafter inte möts. Eftersom plasten är böjlig och glasfiber hårdare kommer bucklan att bli större i en plasthjälm (glasfiberhjälmen får oftast tydliga sprickor) och kraften kommer närmare ditt skallben. Dessutom går det inte att se om någon sådan hålighet mellan inredning och skal har uppstått. Man kan få samma effekt, att inredningen inte ligger an mot skalet, om hjälmen stått för varmt. En hjälm bör inte utsättas för högre temperaturer än ca 60 grader eftersom högre temperaturer påverkar frigoliten. En sån hjälm har inte samma säkerhet som fabriken ursprungligen tänkt sig och bör kasseras. Köp därför ingen hjälm som varit placerad under en spotlight i den fina displayen i butiken. Köp inte heller en begagnad hjälm, du kan inte bedöma säkerhetsnivån och en del av livslängden är ju redan förbrukad. En två år gammal plasthjälm har i princip max ett års livslängd för den nya ägaren.
När vi ändå nämner vikten av att inredningen ligger dikt mot skalet och självklart inte flyttar på sig vid en skada inser du säkert att din skalle också ska ligga dikt mot inredningen. För stor hjälm sänker säkerhetsnivån eftersom du då först måste krocka mot inredningen och sen få kraften dämpad. Dessutom kan hjälmen börja flytta på sig och har du otur kanske inte hakbandet håller hjälmen kvar på huvudet. Och då kan du ju lägga ut hur mycket pengar som helst på inget skydd alls.
Även tyngpunktsplaceringen har stor betydelse. Om tyngdpunkten hamnar rakt ovanför halskotpelaren i normal körposition är det i sig bra (nödvändigt) för att hjälmen ska kännas komfortabel. Ju högre upp tyngdpunkten är placerad desto mer måste du balansera huvudet. Det märks inte i butiken när du provar hjälmen men du märker det efter ett par timmars körning. Men detta är endast en del av resonemanget.
När du krockar vill huvudet i allmänhet framåt. Du böjer då huvudet och ju högre tyngdpunkten är placerad desto mer fel framåt kommer den att hamna i detta scenario. Det innebär att den högre tyngdpunkten (även vid samma vikt på olika hjälmar) kommer att fresta på nackmusklerna kanske till den gräns där du inte förmår mer. Om du tänker dig att tyngdpunkten är i höjd med visirets ovankant vid örat och du böjer huvudet framåt, hur långt kan du då böja huvudet innan tyngdpunkten ligger framför halsen? Om du har tyngdpunkten vid visirets nedre kant istället kan du böja huvudet betydligt mer.
Det här är ett ofta förbisett säkerhetsmoment. Eftersom hjälmarnas nederkant (hakpartiet i ett band runt hjälmen eller annorlunda uttryckt partiet under öronen) inte ingår i testnormen och de flesta hojåkare vet att hjälmen ska vara lätt kan mindre nogräknade hjälmtillverkare tunna ut skalet i denna del av hjälmen utan att hjälmen får sämre testresultat. Det är bara du som får sämre säkerhet eftersom tyngdpunkten hamnar betydligt högre. Så vikten är absolut inte den enda delen av resonemanget, man måste lägga till att viktreduceringen inte får påverka övriga säkerhetsmoment negativt.
Glasfiberhjälmarna, som vi helst rekomenderar, görs av flera olika material. Det är länge sedan ren glasfiber användes, numer är det nästan undantagslöst compositblandningar som gäller. Fabrikanterna har sina strikt hemliga recept men de billigaste har inget recept alls. Denna hemliga blandning hälls i en form och pressas för att sedan få hål skurna för ögonöppningen och ventilation. Ju flera veck och hål desto fler punkter för kraften att samla sig på, bäst är så släta hjälmar som möjligt. Denna faktor måste också jämföras med skalets jämnhet, typ och tjocklek. En välgjord hjälm med fler hål kan ändå vara bättre än en enklare slätare hjälm.
De olika fabrikanternas skal får då olika egenskaper jämfört med varandra. Både Arai och Shoei har metoder för att framställa dubbelskal, Shoei har två och Arai har totalt fyra olika skaltyper. Du kan jämföra det här med ett laminerat glas i bilrutan. Självklart har de mer påkostade skalen både högre pris och kvalité, de är helt enkelt säkrare.
Plasten är segare och har den nackdelen att den påverkas av solens UV-strålar. Egentligen är det inte det bästa materialet men det är enkelt att hantera och ger ett hyggligt skydd till ett lågt pris. Använder man en plasthjälm normalt bör den bytas ut någonstans var tredje säsong men tyvärr ser vi ofta hjälmar som är 15 år. Dessa är klart olämpliga att använda och du bör definitivt byta den. Allt är bätttre, även en hjälm i lägsta prisklassen.
Plasthjälmarna klarar inte heller den amerikanska normen som är hårdare än den europeiska.
Ändå finns det lägen där man rekomenderar plasthjälmen och det speciellt om den och ingen annan hjälm passar dig. Samtidigt måste man visa respekt för våra olika prioriteringar och plånböcker.