Nåt är snett i den här tråden.
Powerwheelies är inga
riktiga wheelies? Vad är då en riktig wheelie? Att koppla upp knarren? Att rycka i styret för att få upp framtofflan? Att gunga upp? Allt sånt (med reservation för gungandet) slutade jag med när jag sålde min gamla Zündapp Combinett i samband med inköp av 125:an runt 1980.
Minns fortfarande hur dom som åkte Compact åkte runt på bakhjulet med gympadojorna släpandes i gruset bakom peden.
Är sånt
riktiga wheelies?
Jag skulle aldrig sänka mig till att rycka i styret och jag har inte hjärta nog att koppla upp en knarr. Är för bra mek för det (dvs har för mycket förståelse för vilka påkänningar det blir på koppling/låda).
En
riktig wheelie görs genom att krypa ner på tanken för att sänka tyngdpunkten så mycket det går och sen bara mjukt vrida på rullen varvid hojen i alla fall reser. That´s it.
Eller vad säger du Peter?
Sen har jag iofs full förståelse för att de som stuntar väljer en sugmotor, det skulle jag också göra om jag hade det intresset. Effekten behövs inte och en sugmotor är alltid mer linjär. Tror till och med att en nedtrimmad (dvs ännu mer linjär) sporthojsmotor vore bättre än dagens värstmotorer till det ändamålet.