Var det du?
(
Jag inser att jag kommer att få skit för det här inlägget, att man kommer att tycka jag är en trist typ å så. Men det ok, jag tar den smällen! )
Ibland förstår man att s k Svenssons tycker att vi hojåkare är stökiga trafikdårar - som kör ihjäl både sig och andra.
Ikväll vid 22-tiden körde jag på Engelbrektsgatan när ett gäng sporthojar tog sig fram på ett ”kreativt” sätt. Det var kö, enfiligt, polisen hade stängt av vänsterfilen p g a Göteborgskalaset. Trångt, ingen direkt plats att smita förbi kön utan att dra ett antal heldragna linjer.
Då kommer 5-6-7 sporthojar i kapp kön vid rödljuset. Det är inte tal om att snällt vänta på att man skall komma fram, ”vänta på sin tur”, utan man kör vänster, höger, genom det avkonade området, över heldragna linjer, svänger höger fast man ligger i vänsterfil, osv. Allt detta görs visserligen i måttlig hastighet, men jämfört med resten av den nästan stillastående kön så är fartskillnaden stor. Som en svärm ilskna getingar surrar hojarna runt bilar och fotgängare. Sedan stannar man på Café Tintin. Samtidigt är det någon annan gosse som tokgasar bortåt Götaplatsen – burnar?
Man får förstå att folk reagerar och tycker att vi hojåkare är ett gäng asociala halvgalningar som fullkomligt skiter i allt och i alla trafikregler. Förstå mig rätt, jag lider inte själv av det, men när jag som kört hoj i många år, reagerar och tycker att ”det där var inte snyggt kört” så kan man bara fundera på hur vanligt folk reagerar. Och hur de betraktar oss.
Vi vill ju ibland ha gehör för våra frågor när Tingvall & co jagar oss, eller när vi vill kunna parkera i stan utan att betala. Men det får vi inte om vi kör så att folk blir förbannade.
-Var det du?