Om en stund: För att komma hem från
kontoret på rimlig tid genom trafikinfarkten.
I somras: För att en heldag på Arlanda TT och sedan ytterligare
en på Gåsen var en uppenbarelse värdig den Heliga Birgitta!
I början: För att Yamaha 250 Virago var
snygg och spännande i Allt om MC nr 5, 1990.
-"Hmm man skulle kanske skaffa kort och hoj?
Custom är ju dessutom helt ofarligt, även för en
andrenalinjunkie som mig!"
6 veckor senare hade jag en köpt en -81 CB400N för 8 500:- och tagit kortet efter
en dubbellektion på körskola. Those were the days! Ingen riskutbildning där inte!
Alla dagar: För att jag älskar motorer!
Det är ett litet under varje gång en motor går igång!
Hallelujah, It is alive!
Att bli ett med maskinen. Att för sin inre blick se växelförarens klor gripa in i trumman och
när det sedan kajkar ihop direkt veta att det är den lilla fjädern som håller bortre klon som
gått av. Att ständigt lyssna på motorljudet och höra oljenivåns inverkan på slammer osv...
Och sedan detta under med bankörning!
Det var som om man bara suttit och torrbrutit i garaget innan,
trots massor av mil i tveksam fart och med tveksamt risktänk.
Det var ju roligt innan med....men nu.....hugaligen!
Att kunna brassa skiten totalt. helt utan att behöva bry
sig om allt mög som det vanliga vägarna bjuder en.
Varv efter varv. Lyssna på instruktörer och medåkare.
Lära. Optimera.
Ja, å så är det ju himla roligt att mecka också.
Ge mig något trasigt och fult att försöka laga
och jag blir lycklig som ett barn som får godis.
/e
