Med risk för att bli lika hårt slagen av sårade sporthojs-egon som moddlaren blev, så vågar jag ändå skriva något i den här tråden….
Om själva kärnfrågan, alltså.
Flera har redan berört det. Det är nog så enkelt att vissa hojar passar sämre på vissa vägar.
Ett exempel ut verkligheten: Var på en tur häromåret med en brokig skara; två Gixxrar, en 700 cc Honda (54 hk) och min café-/retro-Thruxton med 70 frustande kusar och 230 kg fulltankad.
På de större öppna vägarna hade jag och Hondan förstås ganska lite att hämta. Det var rentav svårt att hänga med. Inte så konstigt. Dessutom körde Gixxrarna lite över min komfortzon på allmän väg. Jag kör ogärna mer än 25-30 över gränsen. Har haft indraget körkort och vet hur ”ont” det gör. Har krockat med en vänstersvängande bil och vet hur ont det gör.
På vägen hem sneddade vi emellertid över ett parti med riktig slingerväg i skog och mellan gårdar och småbyar. Upp och ned. Dolda kurvor. Riktig berg och dalbana, bitvis. Vad händer då?
Hondan med sina 54 hk lågt i varvregistret, ganska brett styre och mest upprätt sittposition bara försvinner i fjärran. Jag med mina 70 pållar hänger på, men får anstränga mig en hel del. Det går inte jättefort, kanske 80-100 på smal och slingrig 70-väg.
Gixxrarna som förut varit så snabba försvinner helt i backspeglarna. Vi ”klenisar” fick stanna till två(2) gånger för att vänta in dem.
Den lättkörda och ganska osexiga Hondan var alltså en snabb rackare på krokvägen. Jag var ok och hade en kul tur på min Thruxton. Medan sportisarna hade det jobbigt. P g a körställningen med vikt på armarna i ”för låg fart”, och sämre sikt/överblick? Måttligt starkt mellanregister? Ingen nytta av 180 hk på en smal skogsväg? Fastare fjädring som inte trivs på dålig asfalt? Eller kanske en kombo av allt detta.
Så där gjorde jag alltså samma iakttagelse som moddlaren gjorde.