- - - Updated - - -
Som jag uppfattar det har synen varit denna:
Typ ett av glesbygdsmänniskor är just dom konservativa/inavlade/wt-bönderna som röstar SD och är rädda om sina jobb och allt som är nytt.
Typ två är de som i princip har diametralt motsatt åsikt till "mångkulturen", de som likt rika politiker bor så till att de aldrig upplever effekterna av den. Antagligen har de aldrig mött en person utifrån den egna kommunen.
(Jag står/håller nödvändigtvis inte med om detta)
En spontan fundering som jag haft ett tag nu är denna:
Ensamstående glesbygdsmän har i media länge varit stereotypen för den genomsnittlige Sverigedemokraten, insnöade bonnläppar som hatar allt som finns utanför 50-skyltarna i byn typ.
Min erfarenhet är att det är precis tvärtom, de jag känner som är de tveklöst mest nitiska mångkultursvurmarna är just personer ur denna grupp. Mina försök till diskussion om invandringen (innan jag lärde mig att hålla käft) möttes med arga argument som att "det är mådderaternas fel!", "det är bara de högskoleutbildade som kommer!" och andra floskler ordagrant citerade från kvällspressen.
För att få igång lite hälsosam diskussion här bland alla ryggdunkare, känner ni igen er i detta och i så fall hur kan det komma sig att denna kategori människor är så totalt faktaresistenta?
Är det månne en ohälsosam blandning av strikt socialdemokratisk fostran, långvarig hjärntvätt från statlig media och det faktum att dom inte kan se ett enda av dessa påstådda problem med invandringen hur länge dom än tittar ut genom köksfönstret i Glommersträsk?
Som jag uppfattar det har synen varit denna:
Typ ett av glesbygdsmänniskor är just dom konservativa/inavlade/wt-bönderna som röstar SD och är rädda om sina jobb och allt som är nytt.
Typ två är de som i princip har diametralt motsatt åsikt till "mångkulturen", de som likt rika politiker bor så till att de aldrig upplever effekterna av den. Antagligen har de aldrig mött en person utifrån den egna kommunen.
(Jag står/håller nödvändigtvis inte med om detta)
Sentio
