Vi är sämst om man jämför med andra länder.
Egentligen finns det ju jobb till alla dessa analfabeter. De kan bädda sängar på sjukhus istället för att sjuksköterskor gör det. De kan klippa din gräsmatta. Städa ditt hem. Städa i städer och natur. Handla åt oss. Springpojkar, bud. Ta manuella skitjobb i industrin eller administrativa skitjobb. Grovarbetare som städar och fixar för hantverkare med mera med mera. Problemet med Sverige är att man inte ska ha skitjobb här. Istället tar man högt kvalificerad personal och blandar in okvalificerat skitjobb i deras arbetsbeskrivning.
Tänker du hela vägen nu? Det är inte så enkelt som att vi inte vill ha skitjobb, det är mycket mer komplext än så.
Vi har ett utvecklat land som är uppbyggt runt folkets förmåga. I nedre änden har vi socialt skyddsnät och höga minimilöner. Dessa är utformade runt folkets förmåga.
När du gör ett stort folkutbyte och skjuvar andelen personer med låg förmåga, så går inte den kalkylen längre ihop.
Det är fint att kunna tänka att även en analfabet som enligt våra definitioner i bästa fall skulle hamna inom
svag begåvning skulle kunna bädda sängar till vår relativt höga minimilön. Men du bortser från något fundamentalt. Nämligen att dessa personer också behöver utbildas och vara självgående. Den biten är vanligtvis ett stort problem vid svag begåvning. Det råder ingen tvekan om att någon med intellektuell nedsättning kan bädda en säng, men kan du få dem att göra det effektivt i arbetet? Desto mer tveksamt. Det finns en anledning till att amerikanska militären sätter ~83 i IQ som minimigräns.
Nästa del av kalkylen du missar är följdeffekter. Om du ersätter en del av sjuksköterskans arbete med en lågavlönad sängbäddare är resultatet att sjuksköterskan kan göra mer avancerade jobb med sin tid. Således behövs det inte lika många sjuksköterskor. Du får nu ett nytt problem, vad ska någon som är kapabel till att klara sjuksköterskeutbildningen utbilda sig till istället? Det hela är inte ett nollsummespel, eftersom det alltid finns en övre gräns till vad folk är kapabla att göra.
Men låt oss ignorera båda ovanstående praktiska problem, så lämnas vi med ett tredje. Vi lever i ett land med progressiv skattesats. Denna progressiva skattesats är utformad som en balans där klyftor minskar samtidigt som bättre bemedlade inte ska fly landet. När vi skjuvar i balansen av folkets förmåga sätter vi också denna progressiva beskattningen ur spel.
Det räcker inte med att du har ett arbete och kan försörja dig själv för att det ska vara en samhällsvinst. Så även om det är bättre att någon som invandrar hit jobbar ett enkelt jobb än att de är arbetslösa, så är det fortfarande en samhällsförlust som tär på välfärden. Grundförutsättningen för en lönsam invandring är att genomsnittslönen hamnar över brytpunkten för att landet ska gå med vinst. Det gör inte enkla jobb.
Vi kan så klart kompensera för detta genom att sänka välfärden och göra skattesatsen mindre progressiv, med resultatet att klyftorna stiger. När klyftor stiger så stiger också kriminalitet.
Kort sagt, ur mitt perspektiv är inte lösningen fler enkla jobb. Men däremot skulle jag gärna se enkla jobb som motkrav för många av de bidrag vi har, det skulle minska bidragsmigration och normalisera att arbete är en självklarhet.
Kontentan? Vi kan absolut ha fler skitjobb, men resultatet är en sämre upplevelse för majoritetsbefolkningen, högre kriminalitet, lägre välfärd, sämre skyddsnät och högre kostnader för alla. Men vad är egentligen vinsten med detta samhälle? Vad är fördelen med att möblera om den modell vi har bara för att kunna ta hit folk som inte passar in i den? Jag har väldigt svårt att se den vinsten. Verkar bättre att ge mångkulturbidrag till de som vill se andra kulturer, för bistånd det ger vi redan.