Två rysningar idag... men med någon slags positiv upplösning ändå.
Ligger och kör på väg 23 mellan Vimmerby och Linköping, 90-väg, 2-1 blir 1-2, kanske 500 meter in i detta ligger jag i ca 100, hinner se nåt svart, smalt i backspegeln, hinner knappt tänka "hoj" förrns han blåser förbi i strunt-samma-vilken-hastighet. Fy fan vilken liten marginal! Smal fil vi hade att dela på! Men jag tror det var instinkt som sa åt mig att jag kommer bli omkörd utåtabarahelvete, håll strax åt höger och flytta dig inte. Puh...
Nummer två var på E4:an mot Stockholm. Drar om långtradare i 130, men hinner bara halvvägs innan han plötsligt börjar svänga in på min fil. Jävlar! Men just som jag ska bromsa svänger han tillbaks med ett knyck. Fick känslan av att han helt enkelt inte sett mig, plötsligt gjorde det och snabbt flytta tillbaks sig. Vad fan han nu skulle ut i vänsterfil för alls. Vart ju tomt i hans egen. Så, iaf, jag drog om och vinkade nån slags "det är lugnt".
Vet inte riktigt vad jag försöker bidra med med denna kramhistoria...