Vem fan vill vara Ryss.

[bonny]

Har svårt att tro att Bonny förhandlat ner sin psykologlön för att han tycker det är synd att "stjäla" av de fattiga, han tycker bara inte att man ska tjäna mer än han.

Du har ju helt rätt: Om man nu måste bo på fem vingårdar så behövs det ju givetvis en massa pengar. Det visar å andra sidan just hur mycket du missade min poäng...

Jag skriver att det är helt ok för mig att tjäna pengar, t.o.m. mycket pengar. Det jag framhåller är att det bör finnas en gräns när mer pengar faktiskt inte är viktiga längre och om du tror att den gränsen ligger vid 9000 i månaden så får det stå för dig.

Man kan givetvis även gnälla över den höga skatten eller vara tacksam för att man tillhör dem som faktiskt tjänar miljoner om året. Jag tror personligen inte att det går någon nöd på de som tjänar typ 20 mille om året men kan givetivs ha fel.

Ett sådant exempel var för några år sedan när Daniel Alfredsson, NHL-proffset, strejkade för att han ville ha mer betalt. Han ville ha typ 80 mille om året och var erbjuden 65 (Siffrorna är inte viktiga för tankegången!). I en intervju på sporten beklaga han sig och sa "Hoppas detta löser sig snart, för allt jag vill är att spela hockey!" Tja, han var ju erbjuden typ 65 mille om året, vad är problemet?? Spela hockey för f-n!

Du får jättegärna ha en annan åsikt och ska jag vara lite raljerande så får du gärna snyfta lite över G. Depardieu och hans tuffa situation och om du verkligen tycker att livet är så orättvist mot honom så kan du säkert skänka en krona eller två till honom. Han kan ju kanske behöva renovera någon av de fem vingårdarna... Jag kan passa på att köpa Faktum av en hemlös istället så har vi båda gjort något för det vi står för.

(Om du nu vill veta det så har jag tackat nej vid flera tillfällen till jobb med, i vissa fall, mycket högre lön än vad jag har idag av den mycket enkla anledningen att pengar inte är så viktiga för mig eftersom jag redan har så jag klarar mig och lite till. Jag kan prioritera annat. Jag hade sannolikt inte haft den lyxen om jag jobbat på ICA.)

 

[Qwerty]

(Om du nu vill veta det så har jag tackat nej vid flera tillfällen till jobb med, i vissa fall, mycket högre lön än vad jag har idag av den mycket enkla anledningen att pengar inte är så viktiga för mig eftersom jag redan har så jag klarar mig och lite till. Jag kan prioritera annat. Jag hade sannolikt inte haft den lyxen om jag jobbat på ICA.)

Det här är en lyx som är värd mer än pengar. Att tacka nej till jobb är något många inte förstår.
Har man det bra så har man.
Min akilleshäl i löneförhandlingar är att jag redan är nöjd.

Hoppas inte chefen läser detta....

 

[xibalba]

Du har ju helt rätt: Om man nu måste bo på fem vingårdar så behövs det ju givetvis en massa pengar. Det visar å andra sidan just hur mycket du missade min poäng...

Utan rika som bor i vingårdar/herrgårdar så förfaller det, jag störs inte av att andra bor fint.
Förövrigt skulle du nog inte heller vilja bo med "Svenssons" om du var internationell kändis med allt det innebär säkerhetsmässigt.

Jag skriver att det är helt ok för mig att tjäna pengar, t.o.m. mycket pengar. Det jag framhåller är att det bör finnas en gräns när mer pengar faktiskt inte är viktiga längre och om du tror att den gränsen ligger vid 9000 i månaden så får det stå för dig.

Berätta vart gränsen bör gå i ditt planekonomiska drömsamhälle?

Man kan givetvis även gnälla över den höga skatten eller vara tacksam för att man tillhör dem som faktiskt tjänar miljoner om året. Jag tror personligen inte att det går någon nöd på de som tjänar typ 20 mille om året men kan givetivs ha fel.

Man tjänar inte 20 mille om året med 75% skatt, man tjänar 5miljoner (mindre än en fin sportbil) däremot "tjänar" staten 15 miljoner på att inte göra ett skvatt.

Ett sådant exempel var för några år sedan när Daniel Alfredsson, NHL-proffset, strejkade för att han ville ha mer betalt. Han ville ha typ 80 mille om året och var erbjuden 65 (Siffrorna är inte viktiga för tankegången!). I en intervju på sporten beklaga han sig och sa "Hoppas detta löser sig snart, för allt jag vill är att spela hockey!" Tja, han var ju erbjuden typ 65 mille om året, vad är problemet?? Spela hockey för f-n!

Han strejkade inte, alla hade lockout, men du gillar strejkbrytare?

Du får jättegärna ha en annan åsikt och ska jag vara lite raljerande så får du gärna snyfta lite över G. Depardieu och hans tuffa situation och om du verkligen tycker att livet är så orättvist mot honom så kan du säkert skänka en krona eller två till honom. Han kan ju kanske behöva renovera någon av de fem vingårdarna... Jag kan passa på att köpa Faktum av en hemlös istället så har vi båda gjort något för det vi står för.

Hyr ut ett rum åt han istället om du nu är en fiin människa.

(Om du nu vill veta det så har jag tackat nej vid flera tillfällen till jobb med, i vissa fall, mycket högre lön än vad jag har idag av den mycket enkla anledningen att pengar inte är så viktiga för mig eftersom jag redan har så jag klarar mig och lite till. Jag kan prioritera annat. Jag hade sannolikt inte haft den lyxen om jag jobbat på ICA.)

Fint!

PS:
Du missade (givetvis inte avsiktligt):

Varför gå efter socialbidragsnormen då den är högre än pensionerna?
Exakt hur dyr boendekostnad bör en "rik" få ha enligt dig?
Exakt hur dyrt leverne är tillåtet enligt dig?
Exakt hur mycket pengar är den magiska gränsen folk ska få tjäna enligt dig?
Varför är det dåligt med platt skatt om den "rike" likförbannat betalar mer än alla andra?

 

[bonny]

Utan rika som bor i vingårdar/herrgårdar så förfaller det, jag störs inte av att andra bor fint.
Förövrigt skulle du nog inte heller vilja bo med "Svenssons" om du var internationell kändis med allt det innebär säkerhetsmässigt.

Berätta vart gränsen bör gå i ditt planekonomiska drömsamhälle?

Man tjänar inte 20 mille om året med 75% skatt, man tjänar 5miljoner (mindre än en fin sportbil) däremot "tjänar" staten 15 miljoner på att inte göra ett skvatt.

Han strejkade inte, alla hade lockout, men du gillar strejkbrytare?

PS:
Du missade (givetvis inte avsiktligt):

Du är faktiskt lite underhållande!
Jag svarade inte på dina frågor helt avsiktligt eftersom de inte har något med det jag har skrivit att göra.

Var du läst in planekonomi i "Jag tycker det är helt ok för mig att folk tjänar pengar, t.o.m. mycket pengar" övergår mitt förstånd. Upplys mig gärna!

Varför skulle man inte kunna tjäna 20 mille om året med 75% skatt??? Skrev jag något om 75% skatt i den meningen??
Staten gör inget???
Skulle det för övrigt vara så hemskt att ha 5 miljoner/år i plånboken som du verkar tycka?

Daniel Alfresson var i konflikt med Ottawa både 2001 och 2002 över sin sunkiga lön, var på väg till skiljedomstol ena året och kom dit det andra plus att han, åtminstone det ena året, inte deltog i försäsongsträningen.

Varför skulle jag ha en åsikt om strejkbrytare?

Vad är det förresten som ska förfalla om vi inte har rika som bor i slott? Civilisationen eller slotten?

För mig handlar detta inte om politik utan om mer praktiska ting. Jag är verkligen nyfiken på hur illa det skulle gå för de rika i Frankrike om det var 75% skatt, vilket jag tycker är fjantigt som sådant. Jag har inte ens koll på om det ska vara en toppskatt eller om de rika har möjligheter att skatteplanera eller någonting.
Skulle det verkligen vara så svårt att leva på 200 000 eller mer i månaden? Jag tycker verkligen att 75% är sk(r)attretande men som uttrycket säger: Det drabbar ingen fattig...
På något vis måste väl även frågan om hur mycket pengar man kan behöva vara legitim utan att man för den delen behöver vara kommunist?

 

[VBK]

Man tjänar inte 20 mille om året med 75% skatt, man tjänar 5miljoner (mindre än en fin sportbil) däremot "tjänar" staten 15 miljoner på att inte göra ett skvatt.

Är lite ful och tar bara en liten tugga från ditt inlägg.

Den där staten skulle man ju vilja träffa, skitmart att bara sitta där med armarna i kors och bara tjäna pengar.

Att sen den där elakingen gör en hel del för pengarna han stjäl från dig kanske vi skall skita i?

Staten är han den där som ger din fru och dig pengar för att bara gå hemma och drälla när du har lyckan att få barn, inte säker på hur länge nuförtiden men säg 1år.

Staten är han den där, som när ni inte får vara hemma och Gulla längre tar hand om dina barn mot en avgift som oftast är mindre än vad du lägger på din hojförsäkring (ofta mångdubbelt mindre)

Staten är han den där som sen ger dina barn en utbildning i stort sett gratis, inte bäst i världen men bra.

Staten är han den där som fantamej ger dig pengar varje månad för att du varit så duktig att skaffa barn.

Staten är han den där som om du har kassa gener och ditt barn får taskiga tänder eller Gud förbjude är sjukt tar hand om det också.

Staten är han den där som som om du blir sjuk och inte längre har en förvärvsinkomst ser till att du iaf överlever.

Staten är han den där som ger dig ett nytt hjärta för en femhundring (tillkommer en del för att man får bo på det fina sjukhuset dock)

Staten är han den där som efter att du fått ditt hjärta ger dig mediciner för sjukt mycket pengar.

Staten var han som tog hand om din gammelmormor (innan någon idiot kom på att privatisera)

Staten är han den där som faktiskt skjuter till en del pengar när du blir pensionär.

Det här är bara några av dom mjuka delarna, går man in på dom hårdare som infrastruktur mm så blir det mycket som den där staten skall betala.

Med risk för att det skall ses som kukmätning så säger jag det ändå, jag ligger en bra bit över den magiska gränsen på 400 000 om året som satts här men skulle fan aldrig få för mig att gnälla över att jag är tvungen att betala skatten.

 

[BlöjRäsern]

Är lite ful och tar bara en liten tugga från ditt inlägg.
[klipp]
Med risk för att det skall ses som kukmätning så säger jag det ändå, jag ligger en bra bit över den magiska gränsen på 400 000 om året som satts här men skulle fan aldrig få för mig att gnälla över att jag är tvungen att betala skatten.

Fantastiskt. (kvinnokvinna-klappar-kvinnas-tal-klapp)

Edit: allvarligt menat alltså. Bra skrivet!

 

[Qwerty]

Staten är han den där som ger din fru och dig pengar för att bara gå hemma och drälla när du har lyckan att få barn, inte säker på hur länge nuförtiden men säg 1år.

mm staten....

Med risk för att det skall ses som kukmätning så säger jag det ändå, jag ligger en bra bit över den magiska gränsen på 400 000 om året som satts här men skulle fan aldrig få för mig att gnälla över att jag är tvungen att betala skatten.

Jag betalar en 100-200k(snitt genom livet) per år i 45år för denna tjänst. Redan på år 20 så borde jag stått för mina kostnader och börja täcka in dom kommande lårbensfrakturerna.
Sen har mina arbetsgivare betalat nästan lika mycket till genom åren för mej. Vilket ger att så länge jag arbetar så täcker jag mej och någon till. Plus att pappa staten får in extra stålar. Bonusar då jag skattar mera, jag betalar moms, bensin och att jag spenderar mina pengar i landet för att gynna andra.

Jag betalar gärna skatt, men i detta land betalar vi åt helvete för mycket, omöjligt att bli rik på arbete. En möjlighet som gör att jag i vilket fall redan nu börjar fundera på att lämna landet. Kapital har jag redan flyttat ifrån pappa statens skatt. Som sagt jag arbetar för att en dag kunna sluta göra det. Tänker inte dö på mitt arbete, vilket staten gärna vill. Jag hatar tanken att ett antal bekanta är det jag som betalar, då dom är för slöa för att arbeta, fullt arbetsförda i övrigt. Visst jag har det bättre än dom, men dom har också utlands semester, bil båt mm. Men en otrolig tid att utnyttja det som jag betalar för.
Vad nu det har med ryssar att göra...

 

[korvgubbe]

Jag betalar en 100-200k(snitt genom livet) per år i 45år för denna tjänst. Redan på år 20 så borde jag stått för mina kostnader och börja täcka in dom kommande lårbensfrakturerna...

Ja, de flesta betalar betydligt mer än de i slutänden tar ut, men det är lika meningslöst att räkna som du gör som det är att jämföra en livstids skadefritt hojåkande med de försäkringskostnader det ändå innebär jämfört med inköpskostnaden på nya hojar.
Alla inser väl att försäkringspremien för den som kör skadefritt kommer bli högre än försäkringsuttaget.

Man betalar helt enkelt för att ett en del av föräskringstagarna INTE kör skadefritt och för att en andel av förarna smäller tidigt under sitt hojliv och alltså tar ut mångdubbelt mer än de betalar in.

Ja, om du inte blir långtidssjukskriven, om du INTE skadar dig allvarligt, om dina tänder håller, om dina barn INTE får allvarliga handikapp som kräver omsorg, hjälpmedel, medicner, anpassning av fordon och hus, OM du INTE har barn som kräver specialundervisning m.m.m.m

OM du slipper saker som dessa och en lång rad andra kostsamma saker som kan inträffa genom livet så tillhör du med all säkerhet dem som betalar in långt mycket mer i skatt än du tar ut...

Detsamma gäller mig.

Jag är frisk, har en frisk familj. Jag har en lön som ligger en bra bit över genomsnittet. Min son är frisk, välartad och har lätt och lära. Detta innebär att jag troligen kommer gå back jag med men för den skull fortsätter jag gärna att betala skatt för att kunna vara säker på att den som blir svårt sjuk, handikappad eller får problem redan under sitt andra arbetsår kommer få ett drägligt liv.
Jag skattar gärna för att mina halvalkade förortsgrannars barn skall kunna få samma möjlighet till skolgång, fri tand- och sjukvård som min son.

Man skattar inte enbart för att de kostnader man belastar staten med om man är en "lydig" och frisk skattebetalare som går igenom ett normalt liv med skola, arbete, pension, död.. Man betalar för att man själv och andra skall ha det drägligt även om det kostsamma inträffar då "det kostamma" ofta är så långt fjärran det en normal löntagare skulle klarat av även om skatten varit lägre och man haft pengar på att lägga på hög..

För att ta ett exempel ur min egen närhet:
Den dagen du får barn och ni vid förlossningen upptäcker att er son/dotter föds med ryggmärgsbråck, tror du då din lön skulle räcka för alla de specialinsatser, anpassningar och hjälpmedel som skulle krävas?
Ombyggnad och anpassning av ditt hus. Specialfordon. Färdtjänst. Hjälpmedel som rullstolar, duschstolar, lyft, och eller assistenter om handikappet är grövre?

 

[Qwerty]

För att ta ett exempel ur min egen närhet:
Den dagen du får barn och ni vid förlossningen upptäcker att er son/dotter föds med ryggmärgsbråck, tror du då din lön skulle räcka för alla de specialinsatser, anpassningar och hjälpmedel som skulle krävas?
Ombyggnad och anpassning av ditt hus. Specialfordon. Färdtjänst. Hjälpmedel som rullstolar, duschstolar, lyft, och eller assistenter om handikappet är grövre?

Jag tror nog att jag skulle ha råd att bära den kostnaden. Får prioritera om i mitt liv lite bara.
Fast det sker ju inte ens var 1000barn och den kostnaden bärs lätt utav din och min överbetalning. Sen finns det 998 till som kan dela på den kostnaden. Så att spekulera i min lön om den räcker eller ej är onödigt.

Pappa staten får ju dessutom förvalta mina pengar jag drar in och avkastningen borde vara ganska hög i peng redan på 3-4%avkastning om man slår ut det på 10-20 års perioder.

 

[VBK]

Jag betalar en 100-200k(snitt genom livet) per år i 45år för denna tjänst. Redan på år 20 så borde jag stått för mina kostnader och börja täcka in dom kommande lårbensfrakturerna.
Sen har mina arbetsgivare betalat nästan lika mycket till genom åren för mej. Vilket ger att så länge jag arbetar så täcker jag mej och någon till. Plus att pappa staten får in extra stålar. Bonusar då jag skattar mera, jag betalar moms, bensin och att jag spenderar mina pengar i landet för att gynna andra.

Jag betalar gärna skatt, men i detta land betalar vi åt helvete för mycket, omöjligt att bli rik på arbete. En möjlighet som gör att jag i vilket fall redan nu börjar fundera på att lämna landet. Kapital har jag redan flyttat ifrån pappa statens skatt. Som sagt jag arbetar för att en dag kunna sluta göra det. Tänker inte dö på mitt arbete, vilket staten gärna vill. Jag hatar tanken att ett antal bekanta är det jag som betalar, då dom är för slöa för att arbeta, fullt arbetsförda i övrigt. Visst jag har det bättre än dom, men dom har också utlands semester, bil båt mm. Men en otrolig tid att utnyttja det som jag betalar för.
Vad nu det har med ryssar att göra...

Du är en smart kille du.

 

[korvgubbe]

Fast det sker ju inte ens var 1000barn och den kostnaden bärs lätt utav din och min överbetalning. Sen finns det 998 till som kan dela på den kostnaden. Så att spekulera i min lön om den räcker eller ej är onödigt.

Nej, det händer ganska få men för dem det händer är det hade det varit en katastrof både ekonomiskt och karriärsmässigt om det inte funnits de skyddsnät som finns.

Jag antar att du enbart kör med trafikförsäkring på dina fordon eftersom kostsamma olyckor bara drabbar ett litet fåtal och statistiskt sätt kommer du ju hinna betala många flång nya hojar för det en helförsäkring kostar den som kör skadefritt i 20 år..


....Problemet är ju att man aldrig vet om man kommer bli den som drabbas av något och när i livet man drabbas. Ryggmärgsbråck är kanske ovanligt men psykisk ohälsa är desto vanligare.

Som två andra "självupplevda" exempel ur bekantskapskretsen:

Som en sån däringa ung entrepenör som är precis sådär driftig som du anser dig vara... Pluggat, ansträngt sig, jobbat ett par år, duktig med hög lön, varit drifitigare än andra och således startat ett välmående företag för att ett par år senare drabbas av utmattningsdepression och andra psykiska åkommor som raderat arbetsförmågan och numera tär ur skattkistorna trots ett initialt höga skatteinbetalningar.

Eller ett annat exempel på händelser som kan vara mer vardagsnära och som är taget ur min egen bekantskapskrets.,,
En person med "vanligt" knegarjobb är sambo med en välbetald partner. Idyllen är ett faktum med segelbåtssemestrar och köksö och parmiddagar... De får två barn och livet leker. När barnen blivit något år äldre så ger hen sig i kast med studier då även hen vill få göra karriär med ett mer kvalificerat jobb. Livet leker tills hen hittar sin sambo i bingen med en bekant...
Separation och varannanvecka-liv.

Att leva som tvåbarnsförälder varannan vecka och få ihop ekonomin när man studerar är ingen enkel uppgift så stressen tilltar..
...Efter en längre singelperiod ger hen sig ut och dejtar men istället för att hitta kärleken blir hen våldtagen och drabbas av en djup depression vilket innebär tack och hej åt studierna och att kunna jobba...

Jag betalar gärna skatt för att hen skall slippa flytta från den lägenhet där hen och barnen har sin hemvist de veckor de är där.
Jag betalar gärna extra för att hen skall få den hjälp hen behöver från sjukvård och psykiatri.

Den andra föräldern betalar givetvis sin del och tar ett stort ansvar(som förälder och inte bara ekonomiskt) för barnen de veckor de är hos denna part men trots detta kommer den sjukskrivna, deprimerade föräldern utan nämnvärd SGI tära på statskassan och höja din skatt..

Även om våldtäkten är en ovanligt extrem händelse finns det många händelser eller bara livskriser som kan försätta människor i djup depression och bli tärande skattemässigt långt innan de hunnit betala sin beskärda del av skattekakan.



En annan sak som får mig att häpna lite är över hur många "lata" människor du verkar känna. Ser jag mig omkring i min egna släkt och bekantskapskrets så hittar jag inga arbetsskygga snyltare. Jag har bara sett personer som arbetar och har lyckats med varierande framgång.

Framförallt har jag sett personer som av olika skäl slagits ut och längre inte kan vara bidragande utan ovillkorligen blir "tärande". Flera av dem har även tagit ut mycket mer ur de gemensamma kassorna än de flesta personer förmår att betala in oavsett hur välbetalda och lyckade de är med dina mått mätt.. Handikapp eller sjukdomar som krävt relativt stora insatser från sjukvården springer loss på summor som de flesta löntagare aldrig hade lyckats skramla till.

Så på samma sätt som att en helförsäkring på hojen för de flesta är en ren förlustaffär är jag beredd att betala extra för att veta att det inte innebär en ekonomisk katastrof den dagen jag eller någon jag känner skulle råka ut för en olycka.

Skatt för mig är samma sak, ett sätt att trygga en dräglig tillvaro för de som har oturen att råka ut för något trots att det med största sannolikhet är en förlustaffär för alla oss andra "lyckade", välartade arbetare som håller oss friska och välmående genom hela vårt arbetsliv.

 

[blueridge]

Nej, det händer ganska få men för dem det händer är det hade det varit en katastrof både ekonomiskt och karriärsmässigt om det inte funnits de skyddsnät som finns.

Jag antar att du enbart kör med trafikförsäkring på dina fordon eftersom kostsamma olyckor bara drabbar ett litet fåtal och statistiskt sätt kommer du ju hinna betala många flång nya hojar för det en helförsäkring kostar den som kör skadefritt i 20 år..


....Problemet är ju att man aldrig vet om man kommer bli den som drabbas av något och när i livet man drabbas. Ryggmärgsbråck är kanske ovanligt men psykisk ohälsa är desto vanligare.

Som två andra "självupplevda" exempel ur bekantskapskretsen:

Som en sån däringa ung entrepenör som är precis sådär driftig som du anser dig vara... Pluggat, ansträngt sig, jobbat ett par år, duktig med hög lön, varit drifitigare än andra och således startat ett välmående företag för att ett par år senare drabbas av utmattningsdepression och andra psykiska åkommor som raderat arbetsförmågan och numera tär ur skattkistorna trots ett initialt höga skatteinbetalningar.

Eller ett annat exempel på händelser som kan vara mer vardagsnära och som är taget ur min egen bekantskapskrets.,,
En tjej med "vanligt" knegarjobb är sambo med en välbetald kille. Idyllen är ett faktum med segelbåtssemestrar och köksö och parmiddagar... De får två barn och livet leker. När barnen blivit något år äldre så ger hon sig i kast med studier då även hon vill få göra karriär med ett mer kvalificerat jobb. Livet leker tills hon hittar honom i bingen med tjejkompisen...
Separation och varannanvecka-liv.

Att leva som tvåbarnsmorsa och få ihop ekonomin när man studerar är ingen enkel uppgift så stressen tilltar..
...Efter en längre singelperiod ger hon sig ut och dejtar men istället för att hitta kärleken blir hon våldtagen och drabbas av en djup depression vilket innebär tack och hej åt studierna och att kunna jobba...

Jag betalar gärna skatt för att hon skall slippa flytta från den lägenhet där hon och barnen har sin hemvist de veckor de är hos henne.
Jag betalar gärna extra för att hon skall få den hjälp hon behöver från sjukvård och psykiatri.

Pappan betalar givetvis sin del och tar ett stort ansvar för barnen de veckor de är hos honom men hon har hamnat i en sits där hon blivit en av de där du föraktar, de som snyltar på dina skattepengar..

Även om våldtäkten är en ovanligt extrem händelse finns det många händelser eller bara livskriser som kan försätta människor i djup depression och bli tärande skattemässigt långt innan de hunnit betala sin beskärda del av skattekakan.



En annan sak som får mig att häpna lite är över hur många "lata" människor du verkar känna. Ser jag mig omkring i min egna släkt och bekantskapskrets så hittar jag inga arbetsskygga snyltare. Jag har bara sett personer som arbetar och har lyckats med varierande framgång.

Framförallt har jag sett personer som av olika skäl slagits ut och längre inte kan vara bidragande utan ovillkorligen blir "tärande". Flera av dem har även tagit ut mycket mer ur de gemensamma kassorna än de flesta personer förmår att betala in oavsett hur välbetalda och lyckade de är med dina mått mätt.. Handikapp eller sjukdomar som krävt relativt stora insatser från sjukvården springer loss på summor som de flesta löntagare aldrig hade lyckats skramla till.

Så på samma sätt som att en helförsäkring på hojen för de flesta är en ren förlustaffär är jag beredd att betala extra för att veta att det inte innebär en ekonomisk katastrof den dagen jag eller någon jag känner skulle råka ut för en olycka.

Skatt för mig är samma sak, ett sätt att trygga en dräglig tillvaro för de som har oturen att råka ut för något trots att det med största sannolikhet är en förlustaffär för alla oss andra "lyckade", välartade arbetare som håller oss friska och välmående genom hela vårt arbetsliv.

Lite OT men kan du inte för en gångs skull försöka bredda det där separationsscenariot en smula? Din bild är så förlegad och är mest att betrakta som en myt i dessa dagar.

Troligare förlopp är att han blir av med sin spirande näring och så ärhennes tripp till Ibiza med tjejkompisarna samt årliga Thailandstrippen med familjen ett minne blott. Är män mer benägna att vänstra? Floskler. När hon inte kan peka på den fina röda bilen i reklambladet utan måste köra 2010 års modell, när han i sin ondska inte kan gå med på att byta det 4 år gamla köket igen etc etc, då blir allt annat gräs grönare ganska pronto. Lägg därtill att som pluggande behöver hon knappt betala något för bostaden och han eller VBKs stat pumpar in pengar så hon kan behålla sin standard, (under den falska förespeglingen att det handlar om barnen). Med ny(a) välgörare, givetvis befriade från ekonomiskt ansvar för den situation de väljer åt sig, blir det ett rätt lukrativt koncept. Att barnen exponeras för en betydligt högre risk att bli skadade av potentiella förövare kan vi lämna därhän, det är en risk de får ta för mammans välbefinnande.

När du degraderar papporna och förväxlar begreppet ansvar med pengar. Kom då ihåg att det är den enda föräldragrupp som tvingas bära andras kostnader, blir av med de pengar barnen behöver i den situationen förutom att vara exkluderade från alla subventioner som utgår till föräldrar i övrigt.

Väx upp.

 

[korvgubbe]

Lite OT men kan du inte för en gångs skull försöka bredda det där separationsscenariot en smula? Din bild är så förlegad och är mest att betrakta som en myt i dessa dagar.

...
Väx upp

Vad som är mest troligt eller vanligt förekommande är svårt för mig att uttala mig om, jag tog exempel från MIN bekantskapskrets och är inte något påhitt eller baserat på någon "myt om det ena könet".
Personen är en vän. Sambon som hen hittade i bingen med en annan är/var en vän & kollega til mig. Våldtäkten är ett faktum. Depressionen och övriga problem är ett faktum och i allra högsta grad sanning så bespara mig ditt påhopp tack.


Edit:
Exemplet var f.ö. inte något debattinlägg om könsroller eller män v.s kvinnor, utan ett exempel taget ur MIN bekantskapskrets som fick illustrera hur plötsliga livskriser och händelser kan få en tidigare fullt fungerande personer att tappa fotfästet och bli en sån där tärande entitet som gör att vi andra "lyckade" får betala alldeless för mycket skatt.

Edit:
Jag har f.ö. redigerat inlägget så du slipper gå loss...

 

[blueridge]

Vad som är mest troligt eller vanligt förekommande är svårt för mig att uttala mig om, jag tog exempel från MIN bekantskapskrets och är inte något påhitt eller baserat på någon "myt om det ena könet".
Personen är en vän. Sambon som hen hittade i bingen med en annan är/var en vän & kollega til mig. Våldtäkten är ett faktum. Depressionen och övriga problem är ett faktum och i allra högsta grad sanning så bespara mig ditt påhopp tack.


Edit:
Exemplet var f.ö. inte något debattinlägg om könsroller eller män v.s kvinnor, utan ett exempel taget ur MIN bekantskapskrets som fick illustrera hur plötsliga livskriser och händelser kan få en tidigare fullt fungerande personer att tappa fotfästet och bli en sån där tärande entitet som gör att vi andra "lyckade" får betala alldeless för mycket skatt.

Edit:
Jag har f.ö. redigerat inlägget så du slipper gå loss...

Du får klara dig utan färgglada huvudfotingar då jag har förtroende för din förmåga att tolka skriven text. Skall inte sabba tråden och dra iväg på för ämnet ovidkommande detaljer. Tycker bara att du kunde vara något mer nyanserad då du gärna begagnar dig av dessa exempel.

Som Bonny sagt: "Förnedring fungerar bäst i offentligheten."

Med hänvisning till det ber jag om ursäkt i den händelse du känner dig förorättad.

 

[Qwerty]

e

Massa bra text... (jag spar på sidor)

Jag har kört mina fordon med blandade försäkringar. Både hel och halv. Vill gärna ha stöldskydd, då det är något jag inte kan påverka. Mest halv, då jag styr mina egna kostnader bäst på det sättet.

Dina erfarenheter utav separationer är något man kanske ska tänka på innan man skaffar lyan, köksön och jollen. Har jag råd med detta? Solklara papper vad som sker vid en ev separation mm är väl standard i dagens samhälle. Annars är man väl lite korkad.
Bara för att Lisa inte vet hur preventivmedel fungerar och måste skaffa unge med sin snubbe som sen lämnar henne (efter hennes lilla snedsteg), varför ska jag betala för hennes boende? Hon får nog skaffa sig ett boende som hennes budget räcker till för. Rätta mun efter matsäck så att säga. Att bo på Norrmalm i en våning är inget alla har råd med.
Vill någon betala för mitt boende? Så kan jag köpa hoj för den pengen.
Jag har nog haft min besärda del utav jävulstyg dom senaste 5 åren. Kostade mej företaget, delar utav min hälsa och den jag älskade. Företaget kanske var överilat, men jag spelade safe orkade inte driva bolag. Så jag vart anställd istället(minska på ansvar och antal arbetstimmar), hälsan var oundviklig precis som kärleken.

Tycker också det är märkligt med antal slöfockar i min omgivning. Det är kompisars flickvänner, fruars syskon mm. Men att fullt friska människor kan gå hemma när andra sjuka får lida är inte riktigt klokt. Vi har haft för slappa kontroller på långtidssjukskrivna. Är man sjukskriven pga smärtor i nacke och ben efter en olycka, så förväntar jag mej att det inte är samma person som tillbringar 2v per år i Åre på skidor. 50% sjukskriven under 40år gammal.
Blodpropp i vaden för 10 år sedan och går fortfarande hemma 35år gammal idag. Arb givaren har erbjudit allt men hemma är det enda som fungerar. 50% sjukskriven.
Nästa som går hemma är helt fullt frisk. Skyller på ont i ryggen, men stuga vid skidort lever för skidåkning. 100% sjukskriven, rimmar inte helt riktigt.


Sjukvård är något jag dock vill ha. Jag vägrar betala för att få förtur i vårdkö, min arbetsgivare vill att jag ska ha det, men jag vägrar. Alla ska ha lika rätt till vård.
Men att ta bort möjligheten till att bli rik på arbete föder bara fler slöfockar som jag beskrivit ovan. Lönar sig ju inte att arbeta när man kan ha det lika bra hemma, med mer fritid. Som frisk orkar man bråka med försäkringskassan, läkare mm så man får gå hemma lite till. Den sjuke svälter eller börjar arbeta trots smärtan.

 

[korvgubbe]

Dina erfarenheter utav separationer är något man kanske ska tänka på innan man skaffar lyan, köksön och jollen. Har jag råd med detta? Solklara papper vad som sker vid en ev separation mm är väl standard i dagens samhälle. Annars är man väl lite korkad.

Fast nu har jag inte skrivit något om att någon förväntat sig att ha kvar köksö och villa? Hon hade inga problem att acceptera att byta till en relativt liten lägenhet och med det rätta munnen efter matsäcken så att säga... Jag har dock inga problem med att hon fick hjälp att bo kvar i LÄGENHETEN när hon blev sjukskriven utan vettig SGI (som student har man ingen sjukgrundande inkomst)
Men då det där med separationer och barn verkar vara så känsligt kan jag fortsätta med andra exempel från min omgivning.

Min barndomskompis gode far drabbades av njurpaj.. Dialys, kan gå loss på sissådär en mille om året. Hur många har råd med den kostnaden?

..eller bara en sådan sak som psoriasis, behandling för de som har det lite värre kan kosta 200.000:- per år..

...poängen är att jag i min bekantskapskrets har sett alla möjliga situationer (ryggmärgsbråck, depressioner, psoriasis, njurpaj med dialys, Crohns sjukdom och en lång rad magoperationer) som hade inneburit ekonomiska katastrofer för de drabbade. Alla dessa saker är f.ö. sådant som drabbat "lyckade", arbetande personer i olika skeden i livet.

Jag har inte lika mycket arbetsskygga slöfockar i min omgivning men när jag har sett de nyss nämna personernas elände så känns det faktiskt djävligt vettigt att det finns ett skattesystem och skyddsnät som gör att de som råkar ut för något kan fortsätta leva ett drägligt liv.

 

[Harmon Rabb]

Min barndomskompis gode far drabbades av njurpaj.. Dialys, kan gå loss på sissådär en mille om året. Hur många har råd med den kostnaden?

..eller bara en sådan sak som psoriasis, behandling för de som har det lite värre kan kosta 200.000:- per år..

...poängen är att jag i min bekantskapskrets har sett alla möjliga situationer (ryggmärgsbråck, depressioner, psoriasis, njurpaj med dialys, Crohns sjukdom och en lång rad magoperationer) som hade inneburit ekonomiska katastrofer för de drabbade. Alla dessa saker är f.ö. sådant som drabbat "lyckade", arbetande personer i olika skeden i livet.

Jag har inte lika mycket arbetsskygga slöfockar i min omgivning men när jag har sett de nyss nämna personernas elände så känns det faktiskt djävligt vettigt att det finns ett skattesystem och skyddsnät som gör att de som råkar ut för något kan fortsätta leva ett drägligt liv.

En fungerande och fri sjukvård för alla är något jag tror på. Ingen vet vad som väntar i olika skeden av livet och då känns det tryggt att veta att det finns hjälp att få oavsett ens (framförallt ekonomiska) ställning samhället. Om man föder ett litet barn till världen som är allvarligt sjuk och som kräver livslång behandling är det nog väldigt få som skulle ha råd med det ur egen ficka och vem vill sitta i händerna på ett försäkringsbolag där det kanske framgår att man varit tvungen att teckna ytterligare tillägg för att den ska täcka kostnaderna? Inget ont sagt om privata sjukförsäkringar. Det är säkert ett bra komplement om man vill få snabbare vård. Men att bara ha ett system där alla tecknar sina egna sjukförsäkringar vill jag inte se. Men det har väl heller aldrig varit på förslag i Sverige. Jag tror vårt nuvarande system är rätt etablerat i alla samhällsklasser. Däremot kan man ju ha synpunkter för att effektivisera och förbättra vården. Samma sak kan man säga om de skyddnät som samhället byggt upp. Den dagen vi sitter i skiten är vi säkert väldigt glada för dem. Tyvärr har vi ju mest läst om hur systemen missbrukats. Men bakom allt det här finns det säkert solskenshistorier att berätta. Men de får vi aldrig läsa om.

Fast nu har vi kommit ifrån ämnet lite som tråden handlade om nämligen skattetrycket. Hur höga nivåer kan man rimligen ta ut innan det blir negativt för landet. Läs gärna hela artikeln nedan. Båda citaten kommer från den.

When Sweden's government was the biggest spender, its economy totally stalled: zero growth for five years. What grew was its debt. And even with extremely high taxes, it ran huge deficits.
Then it changed its high-spending ways. It cut spending, drastically, and over an extended period of time -- going on 18 years now.
Keynesians tell us that cutting government spending will slow economic growth. The exact opposite happened with Sweden. Once it started cutting spending, its economy started growing: 4% in 1994 and 3.9% in 1995. In the 18 years since it started cutting, Sweden's economy grew at twice its previous rate, even faster than the U.S.'s.

Sweden does have high taxes. Government revenues were 49% of GDP in 2011. (In the U.S., they were 32% of GDP, including federal, state, and local governments.) But Sweden gets that revenue from everyone, not just "the rich." The top 10% of income earners in Sweden made 26.6% of all income, and they paid 26.7% of all taxes, for a ratio of 1.00 -- perfectly flat. In the U.S., the ratio was 1.35, the most progressive of all advanced economies.

http://www.americanthinker.com/2012/10/the_swedish_model_government_austerity.html#ixzz2HwtVE58C